where art thou?

Många av Flanera´s läsare har undrat var jag hållit hus. Och det är inte utan att jag undrat själv ibland. Många gånger är då jag sökt närma mig tangentbordet, men väl där så har jag drabbats  av skrivkramp – av en ny typ. Många i min omgivning kanske hälsar detta med tillfredsställelse och att densamma må balansera min tidigare skrivarklåda; men så är icke fallet.
Jag skall lägga genast lägga korten på bordet. bordet – inte under!

IMG_0495Det som inträffat under senaste tid har gjort att jag blivit osäker på det mesta av jag tycker och tänker … allting svävar. Jag skulle kunna likna mitt tidigare tillstånd, innan skrivkrampen, vid ett schackspel, där pjäserna samspelade och det efter vissa regler. Varför jag tar till metaforen schackspel är att pjäserna rörde sig efter ett bestämt mönster och att spelet bitvis var ett rent spel. De agerande pjäserna höll sig inom vissa givna ramar och möjligheterna till fusk var obefintliga.
Men så händer någonting!

Jag vill nu inte göra mig märkvärdigare än jag är, och måla upp bilden av varande en avlyssnad mikroorganism i det gigantiska mediahavet – tvärtom – jag skulle känna mig hedrad om jag uppmärksammades likt en Angela Merkel. Men ändå så ligger faktiskt avlyssnandet som bakgrund  till min tystnad. Jag har nämligen kommit till en insikt om att världen inte alls är som jag föreställt mig den. Man må kalla mig naiv, men jag har i stora stycken förlitat mig på att IMG_0498samhällstordningen – (det globala som det lokala) –  spelats efter schackspelets  invanda, synliga regler, men så i ett nafs har allting raserats. För att blotta sanningen gäller numera whistleblowers, grävande journalistik eller dolda kameror. Som sagt; den invanda spelplanen är som bortblåst. Idag styrs visserligen samhället av samma pjäser – (globalt som lokalt) – , men spelet är inte längre rent.
Pjäserna rör sig fritt, spelplanens ramar överskrids hej-vilt och fusk förekommer definitionsmässigt först sedan ”fuskarna” upptäckts – det vill säga de som har svårt med sanningen.
Man blir alldeles matt!

Men som sagt; jag tror att jag insett att världen inte styrs efter gammal hederskodex och därmed skulle min skrivkramp vara över, men så finns det en sak kvar som kan verka förlamande. För att hålla kvar metaforen schack, så finns det ytterligare en ingrediens i det politiska livet som kan göra mig  mig desillusionerad – politisk korrekthet – och begrepp som vi lär få lära oss att leva med, och som jag skulle vilja betrakta som politikens ”patt”. Ett uttryck för detta tillstånd kan även definieras som ”snillism”. Snillisme eller snällism, direkt översatt, är ett uttryck som myntades av Rune Gerhardsen ( son till tidigare norske statsministern Einar Gerhardsen) som kritik mot det som han uppfattade som utbredd flathet mot politiskt ”korrekta” krav från olika grupper. Han menade att man ibland måste våga säga vad man menar och inte alltid vara så snäll och korrekt, fångad av snillismen.

Men har man ingen spelplan så är det kanske så att politisk korrekthet är det enda som återstår.
Men tro dem inte!

P.S. Att jag illustrerar min drapa med SvD som underlag för schackspelet kan betraktas som en tillfällighet men inspirerades av den nya politiska chefredaktören, Tove Lifvendahls ledarstick. Det finns kanske hopp om framtiden.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s