Nostalgi och veckoavslutning

images-3

För några år sedan sa min medvandrare (Axel) att hans son, framgångsrik musiker, hade kommit på besök i föräldrahemmet och funnit att något i den invanda ljudbilden saknades. Han åtgärdade detta senare genom att till sin far överlämna Beatles samlade verk på cd-skivor. Jag tänkte på det i dag när jag försökte komma ihåg varifrån en basgång kom som spelades som bakgrundsmusik i ett program i går om aspergers sjukdom (troligen Axess – kolla om det går i repris om ni är intresserade, och det borde ni vara, för det var bra). Jag mindes att det var en tidig Beatleslåt, men vilken? På andra försöket kom jag rätt (Daytripper) och förvånades över hur ohöljt sexuell texten var. Tur att man kunde mindre engelska på den tiden det begav sig. Och tiden har begett sig. Det är nästan precis (jag vet, löjligt uttryck) 50 år sedan sedan Beatles medverkade i den berömda Royal Variety Show då John Lennon uppmanar publiken att hjälpa till, alltefter skilda förutsättningar. Bara en tanke om tidens flykt, alltså.

Tidens flykt talade vi bara flyktigt (eh!) om under vår veckoavslutning över kaffe och var sin Sarah Bernardt. I stället talade vi, som en fortsättning av föregående sammankomst, om adeln och vilka klassmarkörer den kan tänkas representera. Vi föreslog olika saker, som egentligen borde representera vanlig hyfs och därför inte nödvändigtvis är bra markörer just för adeln, som savoir vivre och förmågan att på ett anständigt sätt använda kniv och gaffel. Detta samtidigt som vi åt våra kakor för hand, utan hjälp av de för ändamålet framdukade smågafflarna.

Vad vi mer pratade om var begreppet charm – eller snarare vad förekomsten eller frånvaron av sådan betyder för en människa. En minnesbild kom för mig: det var min studentmiddag och mina föräldrar hade i god Markurells i Wadköping-stil för säkerhets skull bjudit hem skolans rektor. Under middagen dyker två av mina vänner upp – en krullhårig och en mindre krullhårig. Den krullhårige sattes att vänta i min fars arbetsrum medan den andre, vi kan kalla honom Fisk, fick sitta med vid bordet under den avslutande delen av middagen. Han serverades då av stadens mest eftertraktade kokerska, en dam i undre 80-årsåldern, som han vänligt klappade i baken och på sitt kisande sätt frågade: ”Vad kan en så’n här liten gumma heta då?” Alla skrattade, till och med kokerskan, men jag undrar vad som hänt om den lille krullhårige hade gjort samma sak. Han har sin charm, skulle jag tro, men inte av den allt förlåtande sorten. I alla fall förlät inte min ömma moder allt vad han ställde till med. Därför placeringen i arbetsrummet under middagen.

Om detta och mycket annat, som av försynen dolts av ett glömskans töcken, talade vi om. Så mer finns inte att berätta om det.

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur, Nostalgier

One response to “Nostalgi och veckoavslutning

  1. Rolf Kroon

    På Facebook finns det en gillaknapp att trycka på. Det är väl mest det jag vill göra, dvs gilla. Och tacka för ännu en bild av hur det kunde vara med en fisk och en krullhårig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s