As time goes by.

DownloadedFile

Imorgon tänkte jag bjuda ett antal, mycket  närstående, på en nostatgimiddag.
Imorgon är det söndag, varför jag lät mig inspireras av begreppet söndagmiddag.
(Men se, redan där stötte jag på patrull när mitt rättstavningsprogram protesterade och ändrade till söndagsmiddag – en stavning som jag får konfrontera min, i alla väder lika stränge språkpolis, Daniel von Sydow, vid ett senare tillfälle med).

En ”sönda´-midda´” på mitt 50-tal handlade om stek – oxstek med rönnbärsgelé, gräddsås, kokt potatis och urkokta grönsaker  – och betraktade som ett under av gastronomi, eftersom redan då kunde man addera syltlök på bekostnad av svensk ättiksgurka.
Men jag förbigår nu den viktigaste biten av en äkta söndagmiddag.
Till den hörde nämligen en entré.
I mitt fall handlade det om sardiner i olja … och en citronskiva!
Jag har talat med årskamrater om detta fenomen – sardiner i olja – och fått ungefär samma historia berättad. Sardiner i olja var den tidens främsta exklusivitet och kunde möjligen inmundigas vid mycket celebra tillfällen. Extremen har dock en god vän berättat för mig att det handlade aldrig om att förtära sardiner i tomatsås i hans föräldrahem. Oljan skulle sparas för att användas till att inolja cykelkedjorna till våren med.<

Men nu var det inte inläggningen som var huvudsaken när jag bestämt mig för att bjuda på en nostalgisk söndagmiddag, utan jag sökte kort och gott efter sardiner.
Flickan i köptemplet log och jag förstod genast att hennes ungdom vittnade om att  begreppet ”packade som sardiner” inte existerade i hennes vokabulär, utan hänvisade efter min beskrivning till fiskdisken. Där stod en vänlig förföriskt leende flicka och beklagade att ”tyvärr har vi inga sardiner inne för tillfället”. Sedan jag påpekat att jag ville ha ”sardiner i olja” trodde hon sig förstå att det handlade om något som kunde återfinnas under skylten ”KONSERVER”. Jag gick till hylla 8 och där, mycket riktigt, återfann jag  sardinerna. Det fanns två sorter … en i olja och Gustaf V:s i tomatsås. Av hyllutrymmet insåg jag dock att att sardiner inte tillhör ”vardagsmat”, men antagligen än mindre till högre gastronomi.
Det skall därför bli intressant att äta söndagsmiddag med  mina närstående i nästa generation och se om jag kommer att betraktas som en f.d.
Eller kanske är jag en neo-klassiker?

Spänningen är Oooo-lidlig!

Annonser

2 kommentarer

Filed under Kultur

2 responses to “As time goes by.

  1. Rolf Kroon

    Uppskattar att sardinproblemet är ur världen. Det känns världsligt och möjligen överkomligt. Men det här med s eller inte i mitten av måltiden med ett eget namn på söndagen, det år en riktigt viktig fråga som Daniel helt enkelt måste lösa.

  2. Daniel von Sydow

    Normalt sett är regeln den att vid sammansättningar i tre led sätter man in ett foge-s mellan andra och tredje ledet: fotbollsspelare, lastbilschaufför. De festa sammansättningar – alla för resten – med ordet söndag som förled som står upptecknade i SAOL (Akademiens ordlista) har s i fogen, söndagskväll, söndagsmiddag, söndagsmorgon. Så Axels rättstavningsprogram gjorde rätt. Det hindrar inte att vissa ord, som just söndagmiddag, kan få stor spridning, i strid med regeln. Själv skulle jag nog säga söndagmiddag men skriva söndagsmiddag.
    Sedan finns det ord där de båda sista leden utgör huvudordet, som kärnkraftverk, då sätts inget foge-s in.
    Var det ett uttömmande svar, Rolf?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s