Nostalgi med torrjazz

images-5

Vi hade sedvanlig veckoavslutning på Konditori Fågelsången i fredags och samtalet kom att handla om jazzmusik. Det började redan i bilen dit (efter en kortare promenad på fåfäng jakt efter en baskethall i Stenhagen) då Axel redogjorde för läsningen av biografin över Monica Z. Vi återgav de minnesbilder vi hade av henne, jag från Skönsbergs Folkets hus, Universitetsaulan i härvarande stad och Hasse och Tage-revyer. Axels minnen minns jag inte. Det är så i den här åldern, nya minnen försvinner till förmån för de gamla.

Men de gamla minnena är inte heller så intakta. Vi diskuterade sättningen på olika Miles Davis-plattor, vem som spelade bas och vem som var pianist och fick ett eget solonummer, Billie Boy, på en av plattorna. Hans namn kunde vi inte erinra oss, varken under sittningen eller under hemresan, varför jag skyndade mig att googla och fick svaret, Red Garland, vilket jag belåtet kunde vidarebefordra till Axel, som ännu satt i bilen på väg hem.

Men det är något speciellt med att tala om jazzminnen, särskilt om förutsättningarna skiftar. Jag själv är relativt oförmögen att återge musik, ens i vokal form, medan Axel har det lättare, han kan tala om harmonier och annat som jag inte vet vad det är. Det blir en sorts musikaliskt torrsim, där jag, musikteoretiskt, känner att jag är ute på djupt vatten. Men vi gillar ungefär samma musik, trots de skiftande förutsättningarna.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s