Monthly Archives: december 2013

Grumpy old men

images

Titeln syftar på ett brittiskt tv-program som brukar repriseras kring jul där griniga äldre män  – huvudsakligen, men det finns även utrymme för griniga gamla kvinnor – ondgör sig över tillvaron i allmänhet och julen i synnerhet. Veckoavslutningen på Konditori Fågelsången påminde i mångt och mycket om ett sådant program. De griniga äldre männen – Axel och jag – betade först av allmänt elände i form av död och sjukdom för att så småningom gå över till att kverulera över att ”dagens ungdom” inte får lära sig något i skolan. Det vill säga, vi var betydligt mer sofistikerade än så, vi medgav att de får lära sig en massa som vi inte fick lära oss, huvudsakligen sådant som inte fanns på den tiden vi gick i skolan, datorer, facebook och sådant. Men sådant som när Karl XII dog, det kan de inte.

Vi insåg att allt detta inte bara är dagens ungdoms fel, utan att ”dagens skola” har ett överdrivet stort finger med i spelet. Vi beslutade inte oss för att peka ut vems felet för denna dagens skola är utan nöjde oss med att förfasa oss så där i största allmänhet. Axel hänvisade till artiklar i SvD, som jag inte läser så ofta, och har sedan skickat en sådan till mig, som jag inte har läst. För det är ju diskussionen i dag vid 15-tiden och en timme framåt som skulle redovisas i protokollet. Det var emellertid mycket nöjsamt att sitta där och ondgöra sig inför en förstående och likasinnad samtalspartner. Det enda vi inte gjorde var att säga: Det var bättre förr. Inte ens den förbättrade versionen av detta nostalgins portalcitat: Det var bättre förr, ju förr dess bättre anfördes. Så vi kanske inte har blivit så griniga än, även om vi uppvisar goda ansatser i den riktningen.

Men napoleonbakelserna och kaffet smakade bra.

images

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar, Nostalgier, Politik & samhälle

SD – en åtel

DownloadedFile

För många år sedan anslöt sig ett antal juvenila herrar till ett Förstamajtåg och gick under den enskilda parollen VÄGRA DÖ!
Denna lilla incident påminner mig lite om  det som försiggår i det Sverigedemokratiska partiet. En herr Åkesson (SD) har utlyst nolltolerans inom ”sitt” parti och har därför nödgats utesluta ett antal medlemmar – en del med järnrör; en del utan – men detta till trots kan nu  tidningen Expressen visa att det tydligen ännu finns löss kvar i den sverigedemokratiska pälsen.

Varför jag associerar till parollen VÄGRA DÖ är för att det finns realiteter som inte går att förneka även om man önskar att så vore fallet. Analogt så  spelar det alltså ingen roll hur mycket herr Åkesson än basunerar ut sitt budskap – så finns de där … realiteterna, dvs medlemmarna. Förstår inte herr Åkesson att det är partiets politik som gör att de som han inte önskar i sitt parti, dras till detsamma.
En herr Åkessons bispringare, herr Söder, pekar förtvivlat i alla väderstreck i hopp om att ingen skall penetrera kärnfrågan – partiets politik – och menar att ”knäppgökar finns i alla partier” och pekar bl.a. på ”Valstugeskandalen”, då ett antal valarbetare visade upp sina fördomar inför Janne Josefssons dolda kameror. Jag är därför lite rädd att denna typ av ”dold” opinion strömmar till SD för det känns tryggare att uppträda i en SD-märkt valstuga. Man hamnar, så att säga, i en miljö där ingenting annat förväntas än att intoleransen skall stå som spön i backen. Men man får nog ändock vakta sin tunga, för det kan ju hända att herr Åkesson dyker upp med en dold kamera. I en artikel i SvD säger herr Söder att ”SD:s medlemsutskott kommer nu att granska inläggen som SD-politikerna gjort och att en konsekvens ”mycket väl vara” uteslutning ur partiet. Det blir ett digert arbete, men jag tror mig ha ett förslag.
Eftersom realiteten, partiets politik, tydligen ligger fast, så ser jag det som det mest rationella för herrar Åkesson & Söder att utesluta alla medlemmar, för att sedan låta SD:s medlemsutskott ge godkända medlemmar amnesti – i bästa Putinanda.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Om ditt och mitt

imagesVeckoavslutningen på Konditori Fågelsången blev lite annorlunda än vanligt. Jag har under veckan fått läkarbesked av det inte alltför uppmuntrande slaget, så det pratade vi om under större delen av sittningen, över kaffe och blåbärsbakelse.

I övrigt var det som vanligt. Vi förundrade oss över den enfald som i stora stycken dominerar inrikespolitiken, talmannens ingripande och frågans hänvisande till KU. Att önskemålet från oppositionen var att ge Reinfeldt – och, inte minst, Anders Borg – en knäpp på näsen är uppenbart, och i någon mån begripligt. Men att denna, eventuella, seger i det korta perspektivet får konsekvenser på det långa, det verkar socialdemokraterna bortse från. För att detta agerande kommer att upprepas efter valet är uppenbart, och då har ju socialdemokraterna som ambition att leda en ny regering. Eftersom sannolikheten att S, med lydpartier, kommer att få ensam majoritet inte är överväldigande är risken överhängande att ett i värsta fall stärkt Sverigedemokaraterna får en vågmästarroll, där de kan välja och vraka bland vilka poster de vill ha och inte ha i en kommande budget. Så långsiktigheten är inte påfallande i det som nu pågår.

Vi talade också om koldioxidfrågan. Eftersom vi inte begriper sakfrågan hänvisade vi till andra som tror sig göra det och blev inte särskilt imponerande av någondera sidan.

Vad mer? Jo, möjligen att Axels musikaliske son, uppburen basist och pianist, skall medverka i Idol, ett program som annars inte tilldrar sig vårt intresse. Han blev tillfrågad om han ville vara med och svarade tvekande, men öppnade för medverkan – om han fick spela tenorsaxofon! Kanske man skall titta på Idol i kväll, trots allt?

1 kommentar

Filed under Politik & samhälle