Rent mjöl i påsen?

images

I samband med en sedvanlig lunch, som förorsakats av restaurationen ifråga serverar svensk husmanskost, sammanstrålade jag med en kamrat – vi kan kalla honom Andersson, inte bara för att det är hans namn, utan främst för att han därmed kan gömma sig undan för FRA … (tror han ja!).
Och huruvida hans anonymitet – han delar sitt namn med 251-tusen andra Anderssöner–utgör ett tillräckligt skydd mot eventuell avlyssning har jag ingen aning, men vi kunde konstatera att han redan röjdt sin identitet  två gånger under vår korta samvaro. Han betalade nämligen sin lunch med sitt kreditkort och tog emot ett telefonsamtal – och sånt sätter sina spår.
(Såvida lunchrestaurangen inte var avlyssnad så kan jag påstå att allt han gjorde och sade var ganska harmlöst och kommer därför antagligen att försvinna in i  evigheternas mediaocean … så länge han kan betraktas som någon  s.m.s. ”har rent-mjöl-i-påsen”, vill säga. Men som sagt; det var ändå med ett visst obehag vi konstaterade att våra obetydliga personer finns registrerade.)

Vi pratade alltså en hel del om avlyssningens följder, om vad som är harmlöst idag blir kränkande imorgon. Jag refererade till Torsten Leander-fallet och utgöt mig även jag över att ”storebror-ser-dig” numer blivit en realitet, men insåg samtidigt  att nu är det som det är!
Min vän Andersson sade dock något som gjorde att jag fick ingivelsen att återknyta bekantskapen med Brottsbalken – en kurs som jag haft föga nytta av eftersom jag mestadels haft rent mjöl i påsen – men som nu fick mig att undra om följande är ett brottsbalksbrott?

Ponera.
Om  min brevbärare, vi kan kan kalla honom FRAns,  vittjar min brevlåda varje dag , det vill säga; sprättar upp och läser innehållet och sedan berättar vad han läst för sina sina kollegor och sina chefer – det OK?

Man  behöver naturligtvis inte så mycken juridisk kunskap för att inse att det är inte ett godtagbart beteende och om sedan Brottsbalkens kaptiel 4 § 8 är tillämplig är en en fråga som jag överlåter till expertisen, men visst känns följande beskrivning bestickande:
Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller i ett elektroniskt kommunikationsnät, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:280).
Men så, när det kommer till kritan och att ”breven” är elektroniska, då tycks en annan moral gälla. 

Ponera vidare, att ofoget med mina brev inträffat för en så där 10 år sedan … visst skulle jag då ringa upp generaldirektören för Posten och påtala FRAns dumheter, men är det nu någon som in sin yttersta fantasi skulle kunna tänka sig att generaldirektören för Posten skulle yttra: Det är väl  ingen skada skedd ”om du har rent mjöl i påsen! Eller hur?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s