Monthly Archives: november 2014

Ansvar upa

Kanske dags att visa sitt riktiga ansikte

Kanske dags att visa sitt riktiga ansikte

Under gårdagen föll hovrättens dom i det uppmärksammade fallet där en cancersjuk människas dödskamp blev till ”bra TV”.
Det kanske låter banalt att beskriva ett trauma för anhöriga på det sättet, men jag kan inte se någon annan bevekelsegrund för  TV3 att sända det av produktionsbolaget Titan gjorda programinslaget. Bristen på takt, ton och finess, för att inte tal om etiska grunder tycks vara, alla dessa i producentledet mig helt främmande personer, helt  främmande.
Men så finns det ytterligare en ingrediens som jag tycker man förbigår helt i ock med att ”rättvisa” skipats och det handlar om det personliga ansvaret, både hos TV3 som hos Uppsala läns landsting.
I min värld kan jag inte annat tänka att det är en – eller flera – fysiska individer hos landstinget – (och TV3) – som gett sitt godkännande  till att det att det aktuella fallet i dokussåpan ”Sjukhuset” kom att sändas.

När jag avslutade mina juridiska studier, i samma veva, togs tjänstemannaansvaret bort, som innebar att en tjänsteman i offentlig förvaltning hade ansvar för beslut och direkt kunde bli föremål för disciplinåtgärder eller avsked vid förseelser.* Men se – nu är det så att anonymiteten blivit en sköld mellan beslutsfattare och individ, som gjort att mänskliga aspekter – enl. ovan– inte längre räknas.

Börjar det möjligen nu bli dags att återupprätta mänskliga värden och därmed ge ordet ansvar en reell innebörd?

* Jag vill poängtera att borttagandet av tjänstemannaansvaret och mina avslutade studier inte har något sammanhang, utan är ren tillfällighet.

P.S. Att TV3 kryper undan sitt ansvar ligger helt i linje med kanalens moral i övrigt.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Åtminstone en för mycket.

Ligger kanske inte direkt centralt.

Ligger kanske inte direkt centralt … men …

 

Jag vill inte påstå att jag tillhör den skara som odlar ett uttalat politikerförakt, men ibland undrar jag ändå varifrån myllan kommer till denna kultur.

Att vara politiker i dag är ett väl uttalat yrke och man skall inte tro att det räcker med att man är väl skickad i andra yrken. Politiken har blivit så mycket mer än att vara med och påverka i olika politiska församlingar. Idag bör man vara politiskt skolad, kunna sin materia, kunna handha medier samt att samtidigt i alla lägen kunna stå upp för vissa värderingar för att platsa i det politiska systemet. Tyvärr har vi väl de senaste 6 veckorna blivit påminda om att inte ens det räcker – t.e.x. att avfärda verkligheten med att den kan synas hypotetisk, ger syn för sägen.
I alla händelser så lever jag fortfarande i villfarelsen att våra ”högsta höns” tillhör vår högsta politiska elit och att kvalitén på våra folkvalda är hög. Att bli vald till riksdagsman är för mig samma sak som att hen fått en kvalitetsstämpel – om än imaginär. Man är 1 av 349. Men så kommer det ibland en signal som gör att jag undrar. Är det verkligen de mest, och bäst skickade, som sitter i Sveriges riksdag?

Dagens signal är för mig ärett nedslag i den alltför strida motionsfloden där DN fiskat upp ett riktigt bottennapp. En riksdagsledamot från Örebro tycker att Sveriges huvudstad ligger på fel ställe. Jag skall inte polymisera med motionären ifråga, det vore att förslösa min tid … och andras, (men det kan vara värt att återge huvudskälet till motionen: Huvudstaden ligger inte centralt nog.)*
Nej det jag reagerar emot är att en dylik motion överhuvudtaget skall behandlas av Sveriges riksdag.

Riksdagen är den högsta beslutande församlingen i vårt land. Svenska folket väljer vart fjärde år 349 personer som ska företräda dem i riksdagen.
Riksdagens uppgifter är att stifta lagar, besluta om skatter och bestämma statens budget. Riksdagen granskar också regeringen och de statliga myndigheterna. Men det som inte föreskrivs är rätten att motionera i enskilda frågor vilka oftast brukar handla om 3000 stycken! Och kanske drygt 1 procent av dessa bifalles. Och därför ställer jag mig än mer undrande till min villfarelse. Finns det ingen spärrar av vad som kan födas fram i Sveriges högsta beslutande organ.
För mig är denna motion ytterligare ett incitament att uppmana Sveriges riksdag att begränsa sitt antal ledamöter till 149. Om inte annat skulle det vara en garanti för att Stockholm blir kvar som huvudstad och Örebro slipper skämmas i framtiden.
*P.S. London, Berlin, Paris, Washington … ja, det finns mycket att göra för politiker världen över.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur