Monthly Archives: augusti 2015

Claes Janson på Katalin

Jazzbaren

Snart är det torsdag! (”Första torsdagen i varje månad”).

Då blir det fest i Jazzbaren på Katalin.
Oj, vilken fest!

Då sjunger nämligen Claes Jansson ett antal Nat King Cole-låtar, för att sedan, i andra set, tolka svenska eterneller från Bellman till Vreeswijk, Taube m fl.Unknown
Men kanske är det roligaste, för mig, är att Claes lyckats att engagera Mikael Skoglund och Martin Sjöstedt  – två ungdomskamrater – att kompa hans framträdande.
Det är faktiskt mycket av Uppsalas jazztradition som kommer i dagen vid detta tillfälle. Kom och lyssna!
Personligen lyssnade jag första gången till Claes Jansons på restaurang Profeten 1969, och hans karriär är nog väl känd, inte bara för en stor Uppsalapublik, utan även nationellt som internationellt. Föga anade jag då att jag senare skulle få en son som många år senare skulle spela tillsammans med Claes. En första aning uppstod när sonen Martin träffade en annan, mycket ung, begåvad kamrat, Mikael Skoglund, och det började låta som riktig jazz från vårt garage, ombyggd till en studio. Det jag hörde då gjorde att jag förstod att här fanns det något för framtiden.

images-1Eftersom Martin spelade bas, och det blev något enahanda, blev det naturligt att Martin och Mikael började spela samman – med Mikael på piano. Båda kom sedan att gå i musikklasserna, därefter Musikhögskolan, för att sedan gå skilda vägar. Martin valde en mer internationell väg, medan Mikael valde att profilera sig i Sverige och har numer blivit känd som en mycket eftertraktad ackompanjatör och arrangör. Martin har hållit fast vid sitt huvudinstrument, men har på senare även utvecklat sitt pianospel. Dessutom är han som Mikael, eftertraktad som arrangör.

images

I alla händelser kommer de nu alla – Claes, Mikael och Martin att återförenas på stället där de båda fått växa upp under Katalin Vargas beskydd. (Vad Katalin betytt för jazzen i Uppsala är svårt att värdera, men helt säkert är att två av torsdagens artister inte skulle varit där de nu är, är helt säkert.)

Ytterligare – som grädde på moset – kommer en god vän till dem alla – att förstärka upplevelsen, nämligen den internationellt hyllade gitarristen, Erik Söderlind. Att hans gitarrspel är unikt och högt uppskattat på flertalet europeiska scener är väl känt för flertalet jazzintresserade , men en liten anekdot är kanske inte är känd för alla. (Eller är det en skröna?)

Erik hade för avsikt att köpa en lägenhet i Stockholm för många år sedan och gick därför, ung och oerfaren, till banken för att be om ett lån. Banktjänstemannen spände ögonen i Erik och lät honom förstå att han måste kunna prestera någon typ av säkerhet för lånet. Vid nästa möte på banken hade Erik med sig den bästa säkerheten han kunde tänka sig – en recension i DN.

Unknown

Och det värdet består!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Miss Fearless

imagesDenna morgon fick jag kanske anledning att addera en person till listan av människor som jag tycker gjort något väsentligt för mänskligheten – stort som smått. Att personer som Mahatma Gandhi, Martin Luther King och Kofi Annan är kanske inte så svårt att acceptera.  De avviker ju påtagligt från den mediala skara, som jag lite föraktfullt vill kalla ”argumenten svaga … höj rösten” och symboliserar ”mycket prat, men lite verkstad”. Nej, de människor som jag gärna lyssnar till är för deras gärningars skull.
Alltså.
Den person som jag nu vill addera heter Inga-Britt Ahlenius och som intervjuades i programmet ”Söndagsintervjun”.

Jag skall nu inte förstöra all den klokskap som hon förmedlade utan hänvisar helt sonika till det refererade samtalet, men skriver gärna under på att här har Sverige en en reell kvinna med hög integritet, och det bara genom att vara sig själv.

Dessutom vill jag tacka intervjuaren Martin Wicklin för att han höll sig på banan hela tiden – inte en enda banal fråga. Inte ens om Inga-Britt Ahlenius var feminist!

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Rolexbärarna

Unknown

Jag har en undran?

Sedan ett antal år har jag följt en av våra vanligaste utrikesministrar på hans resor runt om i världen – och det är inte utan att man blir imponerad av hur denne person håller ihop, inte bara fysiskt utan även psykiskt. På den tiden denne minister satt i regeringen kunde jag ha viss förståelse för allt hans resande och jag kunde skönja en viss logik i alla de möten som han deltog, men sedan ett knappt år är han befriad från ansvar för Svea rikes utrikes affärer, men det hindrar inte honom från att fara omkring som en skottspole runt vår glob.
Det är nu inte min uppgift att bedöma resultatet av hans ilande från land till land, från möte till möte, från bankett till bankett, men jag mäste säga att jag ibland behäftas av misstanken att de finns ett antal koryféer som far omkring och spelar på ett självspelande piano, för att dessemellan delge oss stillasittande medborgare en del av de partitur som världens ledare tycks tolka vid sina summits – allt via en blogg.
Upphovet till min fundering startar då jag läser på vår bloggande f.d.ministers arbetsschema det närmaste halvåret:
Jag ser nu att mina olika uppdrag under de närmaste månaderna kommer att ta mig till Accra, Seoul, Abu Dhabi, Guangzhou, Peking, Dubai, New Delhi, Los Angeles, New York, Bangalore och Washington – om jag nu håller mig utanför den europeiska kontinenten.  

Visst låter det imponerade; allra helst för oss, vars värld begränsas av kostnaden för att åka lokalt in till närmaste stad i akt och mening att få rättelse på någon orättfärdig kommunal behandling. Men nog undrar jag: Vad kommer ut av allt detta resande, alla dessa möten, alla dessa banketter?
Och vem står för fiolerna?
Det är inte utan att jag kommer att tänka på salig Tage Danielssons grallimatikcitat:

Regel: Män som styra världens öden bära Rolex armbandsur.
Undantag: Män som styra världens öden.

Min undran blir därför: Bär Carl Bildt en Rolex?

1 kommentar

Filed under Kultur

Hört i fikarummet

Det är alltid uppfärskande att läsa Nils Lundgren – när han går på tvärs!

DET GODA SAMHÄLLET

Nils Lundgren

Nils Lundgren

PK: Hej Solveig! Jag behöver verkligen en dubbel espresso. Gud vad trött jag är på allt detta fjäskande för kungahuset. Nu är tack och lov alla kungabarnen gifta, så vi slipper bröllopshysterin. Men nästa år fyller kungen sjuttio och då blir det nya löjligheter. Det är ju skandal att Sverige fortfarande inte har tagit det avgörande steget mot demokrati genom att avskaffa monarkin och införa republik.

View original post 1 167 fler ord

Lämna en kommentar

Filed under Kultur