Claes Janson på Katalin

Jazzbaren

Snart är det torsdag! (”Första torsdagen i varje månad”).

Då blir det fest i Jazzbaren på Katalin.
Oj, vilken fest!

Då sjunger nämligen Claes Jansson ett antal Nat King Cole-låtar, för att sedan, i andra set, tolka svenska eterneller från Bellman till Vreeswijk, Taube m fl.Unknown
Men kanske är det roligaste, för mig, är att Claes lyckats att engagera Mikael Skoglund och Martin Sjöstedt  – två ungdomskamrater – att kompa hans framträdande.
Det är faktiskt mycket av Uppsalas jazztradition som kommer i dagen vid detta tillfälle. Kom och lyssna!
Personligen lyssnade jag första gången till Claes Jansons på restaurang Profeten 1969, och hans karriär är nog väl känd, inte bara för en stor Uppsalapublik, utan även nationellt som internationellt. Föga anade jag då att jag senare skulle få en son som många år senare skulle spela tillsammans med Claes. En första aning uppstod när sonen Martin träffade en annan, mycket ung, begåvad kamrat, Mikael Skoglund, och det började låta som riktig jazz från vårt garage, ombyggd till en studio. Det jag hörde då gjorde att jag förstod att här fanns det något för framtiden.

images-1Eftersom Martin spelade bas, och det blev något enahanda, blev det naturligt att Martin och Mikael började spela samman – med Mikael på piano. Båda kom sedan att gå i musikklasserna, därefter Musikhögskolan, för att sedan gå skilda vägar. Martin valde en mer internationell väg, medan Mikael valde att profilera sig i Sverige och har numer blivit känd som en mycket eftertraktad ackompanjatör och arrangör. Martin har hållit fast vid sitt huvudinstrument, men har på senare även utvecklat sitt pianospel. Dessutom är han som Mikael, eftertraktad som arrangör.

images

I alla händelser kommer de nu alla – Claes, Mikael och Martin att återförenas på stället där de båda fått växa upp under Katalin Vargas beskydd. (Vad Katalin betytt för jazzen i Uppsala är svårt att värdera, men helt säkert är att två av torsdagens artister inte skulle varit där de nu är, är helt säkert.)

Ytterligare – som grädde på moset – kommer en god vän till dem alla – att förstärka upplevelsen, nämligen den internationellt hyllade gitarristen, Erik Söderlind. Att hans gitarrspel är unikt och högt uppskattat på flertalet europeiska scener är väl känt för flertalet jazzintresserade , men en liten anekdot är kanske inte är känd för alla. (Eller är det en skröna?)

Erik hade för avsikt att köpa en lägenhet i Stockholm för många år sedan och gick därför, ung och oerfaren, till banken för att be om ett lån. Banktjänstemannen spände ögonen i Erik och lät honom förstå att han måste kunna prestera någon typ av säkerhet för lånet. Vid nästa möte på banken hade Erik med sig den bästa säkerheten han kunde tänka sig – en recension i DN.

Unknown

Och det värdet består!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s