Jag är sjuk … av avund!

Förstår ni…? /Wittgenstein

Förstår ni…?

Idag är det en stor dag för miljön eftersom det stora klimatmötet börjar i Paris.
Säkert en stor dag för många – men inte för mig. Jag sitter kvar här uppe i den snöiga nord och kokar av avund.
Jag är nämligen avundsjuk på alla som tycks förstå sambandet mellan koldioxid och global uppvärmning och därför fått åka ner till Paris och frottera sig med 1000-tals andra delegater.
Men jag får inte åka!
Det är ju så lätt och så självklart! Det är som religion – det är bara och tro! – men om man nu inte tror utan vill ha kunskap så är det väl bara att man frågar om sambandet. Men gör inte det.
De tillfrågade tittar då på dig som om du vore en som svor i kyrkan.

Observera! Jag tillhör varken de troende eller icke-troende – jag vill bara ha svar på en enkel fråga
I början, när jag frågade om sambandet, så fick jag mig till livs att koldioxid och växthusgaser är väl ungefär detsamma. Men så när jag frågade de ”troende” hur mycket av atmosfären som bestod av koldioxid, så fick jag de mest skilda svar. Jag beslöt mig därför att googla och fick då följande svar: Jordens atmosfärs sammansättning består av 78,08% kväve, 20,95% syre, vattenånga (i genomsnitt omkring 0,247%, National Center for Atmospheric Research), 0,934% argon, 0,040% koldioxid och spår av väte, helium och andra ädelgaser.
Koldioxid – 0,04%!?
Ja, det är inte utan att jag häpnade inför denna uppgift, men lät mig inte nedslås utan frågade vidare varför en så liten andel av atmosfären kunde ha en sådan påverkan på klimatet. Jag frågade ”troende”, jag frågade pålästa och jag frågade de som förutsattes veta bättre än de troende. Och svaren blev därefter. Alltifrån ”att tro” blev till lika med ”vet”, eller ”det väl alla” till att ”det är ytterst svårt att bygga realistiska matematiska modeller av den komplicerade växelverkan inom och mellan atmosfären, hydrosfären och biosfären”.
Här lät jag mig nöjas och förstod att det här med växthuseffekten inte är alldeles lätt.
Och sakta växer en avund inom mig. Alla verkar så säkra på sin sak. Framför allt den församlade journalistkåren, som jag förlitat mig på att de ifrågasätter och undersöker fakta. Är det bara jag som undrar?  Jag kan ibland få känslan av att bete mig som en kättare som inte förstår eller inte vill förstå.
Jag är faktiskt avundsjuk på alla som vet allt det där som jag inte vet.

P.S. Precis den här känslan hade jag när jag gick till valurnan 1980. Då gällde det kärnkraften. Men då kunde jag trösta mig med att jag inte var den mest okunnige i ämnet när jag hörde en man utanför vallokalen säga:
Jag förstår inte varför vi skall rösta om kärnkraften? Varför kan vi inte fortsätt med elen, så som vi har det idag.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s