Scratch my back … and I will …

images

Det är säkert femton år sedan jag kände mig föranlåten att skriva ett brev till ett antal börsnoterade svenska företag – föranledd av vad som höll på att rullas upp på min arbetsplats under 25 år. Skandia var då ett företag som höll på att förvandlas från ett fint och traditionsrikt bolag, till att på kort tid bli ett av Sveriges genom tiderna mest skandalomsusade företag.

Brevet som jag skrev löd på ett ungefär:
(Eftersom jag inte visste vem som ansvarade för koncernens kulturpolicy adresserade jag brevet till Kulturchefen.)

Jag vänder mig till dig, som läsare av detta brev, i hopp om att få diskutera ert företags kulturpolicy. Därefter följde ett antal rader om min bakgrund och syftet bakom min propå.
Brevet undertecknade jag med namn och adress samt med ett P.S.
Jag ber om ursäkt att du som läser detta brev kanske inte är rätt person, men hoppas därvid att jag får information om vem jag skall tala med.
Orsaken till mitt brev var min förundran över hur ett företags kultur som byggts upp under många år, på några år raserades av ett gäng nya spelare som embarkerade, det då fortfarande högt ansedda, försäkringsbolaget Skandia. Det var i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet inträffade ett antal händelser som kom att skicka Skandias mödosamt uppbyggda kultur i graven*. Alla kommer säkert ihåg entrén som exponerades flitigt i medierna så fort en företagsskandal kom på tal. Sveriges äldsta och mest ansedda försäkringsbolag som under cirka 135 år tappade sitt varumärke på knappa 5 år.

Inte undra på att jag började intressera mig för vad som inbegrips i begreppet företagskultur.

Efter min tid i försäkringsbranschen,  började svenska företag att ömsa skinn, kanske inspirerad av Skandiaskandalerna, och skapa en helt ny företagskultur. Om man så vill kan man kanske komprimera den pågående utvecklingen till en enda term, Pilotskolan, som inbegrep varianter på optionsprogram, bonusprogram, pensionsavtal, fallskärmar, m.m. Sammantaget kunde dessa olika program skapa ersättningar som nådde rent bisarra höjder och jag kunde därför inte frigöra mig från tanken att omsorgen om piloten blivit viktigare än ”passagerarnas” väl och ve. Och till detta kunde man addera den generella amerikanska kulturens frammarsch, där chefen är kung  mycket olik  den svenska koncensuskulturen.

I det föregivna kulturklimatet skrev jag alltså mitt brev och som väntat blev svarsfrekvensen klent, vilket föranledde mig till att ringa ett antal samtal.
Jag började i växeln och den oftast mycket hjälpsamma växeltelefonisten svarade – ”ett ögonblick!” för att strax senare komma tillbaka att hon inte hittade någon kulturchef … ” men jag kan koppla er till personalchefen”. Någon gång kopplades jag till den operative chefen, men svaret blev alltid detsamma, ” … ääh … kulturchef? … nej nån sån har vi inte … ”med tillägget … ”vad är det du söker?”
Min oförskämda fråga blev då: ”men har ni ingen företagskultur?” med tillägget att jag var intresserad att få till ett möte för att resonera vidare om varför svenska företag inte har någon som följer upp, mäter och rapporterar om företagets kultur.
Svaret blev då ganska entydigt, även om det inte uttalades lika av alla som svarade, att företagskulturen var företagsledningens och verkställande direktörens ansvar.

Vägen till chefen

Vaddå … kultur?

Efter min pensionering har jag inte haft anledning att djuploda mer i frågorna vad gäller svensk företagskultur, men det är inte utan att jag undrar huruvida svensk organisationskultur är på sluttande planet. På kort tid har jag läst om Karolinskas bristande etik, Kommunals kamaraderi och Swedbanks maktkamp – ja, listan kan göras hur lång som helst. Och i centrum står de enskilda individerna. Kanske det börjar bli dags för ett nytt brev?

För den som vill återuppliva vad som hände i bolaget rekommenderas läsning av boken Guldregn, skriven av Sophie Nachemson-Ekwall och Bengt Carlsson.

Unknown

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s