Monthly Archives: mars 2016

De é bare å betale!

Vår senaste ö-bo.

Vår senaste ö-bo.

Det här skriveriet  påminner om den tid då jag arbetade som regionchef i försäkringsbolaget Skandia. Inom ”mitt” område ingick även Gotland, som genom sitt geografiska läge hade skapat en speciell kultur. Man skulle kunna kalla det en ö-kultur. När en större skada inträffade så tillhörde det pjäsen att en skadeinspektör skulle inspektera skadan. Men som alla förstår så var det inte bara för inspektören, som var stationerad på fastlandet,  att sätta sig i bilen och besöka skadeplatsen. Genom denna tidsutdräkt blev det därför vanligt att försäkringssäljaren på Gotland konstaterade lite lakoniskt i telefonen: De´é bare å betale!

Jag vet inte vad som hänt, men det är något som gör att jag associerar till min upplevda ö-kultur. Jag har nämligen fått en känsla av att vårt samhälle mer och mer börjar bli som på min tid som regionchef.
Vårt land börjar mer och mer bli tjänstemannastyrt – d.v.s. av de som sitter närmast ”elden”styr. Och att dessa våra högsta tjänstemän styr via våra vanligaste medier.
Eller; kanske handlar det om ledarskap, eller rättare sagt om  brist på ledarskap.
Eller; det kanske handlar om en ny samhällsordning där ingen vet riktigt vem det är som bestämmer.
Förr byggde den svenska modellen på statliga verk med en generaldirektör i spetsen, men vartefter får vi statliga verk, som blir satta på bolag.
(Fortfarande kan man höra att SJ betraktas som svenska folkets järnväg – men glöm det. Numer handlar SJ om ett aktiebolag som skall redovisa största möjliga vinst och som leds av en VD som ingen känner till namnet.)
Detta innebär dessutom att styrningen av ”statliga verk” uppluckrats till den milda grad att allt ansvar kommit att hamna någonstans mittemellan, mellan styrande  och utförare. Detta gäller alltså de statliga aktiebolagen. Bra exempel på detta kan man hitta hos bolag som Vattenfall och SJ. Regeringen (läs Maud Olofsson) pekade t.ex. på Vattenfall i ett flagrant ”Vattenfall”. Ansvariga blev skattebetalarna. Samma sak med ansvaret för det bristfälliga järnvägsunderhållet. Skattebetalarna får betala – igen!
Vad sen gäller sedan våra förvaltningsmyndigheter verkar relationen mellan den styrande (läs regering), även de ha luckrats upp. Är det på grund av en svag regering eller är det brist på ledarskap som gör att vår rikspolischef ensidigt går ut och säger att han skall anställa åtminstone 700 poliser utöver det beslutade.

Är det inte märkligt att enskild tjänsteman egenmäktigt kan besluta om en åtgärd som förr eller senare hamnar i skattebetalarnas knä?
Med vissheten om att ”de´é bare å betale!”

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

”Giv åt Delblanc en gatstump även” *

Sven Delblancs väg

Sven Delblancs väg

För 85 år sedan, den 26 maj, föddes Sven Delblanc
Han föddes i Swan River i Manitoba i Kanada men alla som läst något av hans alster förknippar Sven med antingen hans barndoms Sörmland eller vuxenlivets Uppsala.
Rötterna i hans författarskap leder oftast till upplevelser från trakterna i barndomens Vagnhärad, vilket om inte annat, blivit känt genom den så kallade Hedebysviten – en tv-dramatiserad serie baserad på hans självbiografiska romansvit i fyra delar. Titlar som Åminne, Stenporten, Vinteride samt Stadsporten är välbekanta för många svenskar.
Förutom att Hedebysviten skrevs i Uppsala är hans författargärning kanske än mer  förknippad med Uppsala. Här skrev han sina romaner, dramer, artiklar, brev och artiklar. Sven Delblanc intar genom sin i alla avseenden rika produktion en plats som en av Sveriges största författarprofiler. Kanske en av Sveriges störste epiker i modern tid.

Därför har jag under 5 års tid försökt förmå Namngivningsnämnden i Uppsala att uppkalla en gata eller väg efter Sven i akt och mening att manifestera hans samhörighet med Uppsala. Sven Delblanc framstår som en av de allra största författarna i svensk efterkrigslitteratur. Därför anser jag personligen, och säkert många med mig, att det är dags att hedra honom med en egen gata. Jag har strövat omkring i staden för att och hitta ett lämpligt och då funnit en passage mellan Villavägen, och Engelska Parken. med Kyrkogårdsmuren på ena sidan och de humanistiska institutionerna på den andra. Vad kunde väl vara ett mer lämpligt val – ett gångstråk som på något sätt balanserar och illustrerar denne mångskiftande författare, med sin mångomtalade svartsyn som ofta genomlyses av en burlesk humor.
(Dessutom var det hans dagliga väg mellan litteraturhistoriska institutionen och Carolina Redivia.)

Jag ber att få återkomma

 

* En parafras på ett citat av Runeberg

1 kommentar

Filed under Kultur

Håller jag på att bli en sur gubbe?

Var skall det här sluta?

Var skall det här sluta?

Skummande av irritation ser jag dagens unga människor, hur respektlöst de far fram  – till och med på Långfredagen.

Långfredagen var knappast heller en favoritdag för oss som var unga på 40/50-talet. Visst försökte vi bryta oss loss och vara rebelliska, men auktoriteterna, statskyrkan och vår väluppfostrade föräldrageneration, såg till att vår ungdomliga egoism hölls tillbaka. Alla unga människor förutsattes sitta på kammaren och betrakta sin egen synd och skuld och möjligen lyssna till Sveriges Radio som spelade sorgesam musik mest hela dagen. Det var till och med så att läxböckerna kunde ses som en utväg ur tristessen. Och även om vi inte lydde ”överheten” 364 dagar, så blev trots allt långfredagen den dag då man visade återhållsamhet och respekt för omgivningen.

Men idag har det blivit annorlunda. Man kan till och med  gå till gymmet på en långfredag!
Även om denna späkning kanske kan ses som en påminnelse om vad som skedde för 2016 år sedan, så kanske någon tror att jag reagerar över det vanvördiga över att gå till gymmet på en Långfredag. Men nej –  jag var ju också där!

Nej, det är faktiskt inte det jag irriterar mig på.

På det gym som jag frekventerar finns ett tjusigt omklädningsrum med mer än 100 skåp och här har jag konstaterat att unga människor aldrig stänger till skåpluckan när de lämnar omklädningsrummet. Det gör vi gamlingar. Och när man går ut genom en dörr så håller unga människor aldrig upp dörren för efterkommande. Det gör vi gamlingar.

Som sagt; skummande av irritation ser jag dagens unga människor, hur respektlöst de far fram – på en Långfredag.
Och inte bara då!

Var skall det här sluta?

2 kommentarer

Filed under Kultur

Skulle du vilja opereras av en amatörkirurg?

Se här; en värdig representant för ett ruttet system.

Se här; en värdig representant för ett ruttet system.

Under veckan som gått har man kunnat konstatera att SD:s medlemskader blivit en ”man” mindre, sedan en medlem jämställt flyktingars spädbarn med grisar. Att partiet rensar ut en dylik talesperson är väl en naturlig följd i herr Jimmie Åkessons ständigt pågående källsorteringskampanj. Alla svinaktiga uttalanden är tabu i SD, sägs det.  Det märkliga är dock att man inte lyckas rensa i pälsen innan  grodorna hoppar ur munnen, men det är kanske inte så konstigt, för då skulle väl herr Åkesson kanske bli ganska så ensam i sitt parti.
Nej, tyvärr är det först i efterhand som vissa uttalanden visar samtidigt vilka typer av medlemmar som döljs i partiet.
Men häri ligger inte det värsta.
Det värsta är att många av SD:s medlemmar sitter som nämndemän i våra domstolar.

Nu inställer sig frågan, återigen: Eftersom det är de politiska partierna som utser vilka som skall representera respektive parti i våra domstolar – är detta lämpligt?
Det senaste fallet handlar det alltså om en kvinna, Karin Forell, som representerar SD i Norrköpings tingsrätt, och som genom sitt uttalande påvisar det svenska rättssystemets ruttenhet.

I Norrköpings tidningar kan man läsa om chefen för Norrköpings tingsrätt som uttalar sig i  enskilda fallet:
– Vi har nämndemän som andra, politiska partier och kommuner, utsett, säger han.
Och sedan redogörs för vad som gäller. ”Innan nämndemännen börjar tjänstgöra i tingsrätten görs en lämplighetsprövning, där rätten begär ut utdrag ur belastningsregistret. Om inget framkommer där som bedöms göra personen olämplig som nämndeman får personen ifråga börja sin tjänstgöring i tingsrätten.”

Lägg märke till att lämpligheten ådagaläggs genom att man kontrollerar belastningsregistret, som innehåller uppgifter om den som fått påföljder för brott eller som är skäligen misstänkt för brott. Men vad gäller dåligt omdöme sker ingen prövning. Dessutom; begrunda att en nämndeman har samma makt som en domare, med vissa undantag.
Jag vet ingen annan institution som bygger på magkänsla istället för kompetens. Och med dessa argument i bagaget tycker jag det är en skam att vi i Sverige hänger oss fast vid nämndemannainstitutet i tron att det handlar om medborgarinflytande och sunt förnuft.

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Om att välja sida

Den enda vägen?

Hur skall man kunna välja sida?

Året var 1958 då jag var med om min första utlandsresa. Resan var  föranledd av att min bror skulle få lära  sig tyska och fick därför skjuts till danska Gedser för vidare transport. Mina starkaste upplevelse av Danmark blev att man inte hade bokstaven å i alfabetet och att man inte körde sin bil till  vänster. Stora skyltar, som inte ens en analfabet kunde misstolka gav besked om vad som gällde i Danmark.  Ett alternativ för min far hade naturligtvis varit att han stått  på sig  och hävdat att han som svensk hade rätten på sin sida (sic!), samtidigt som han med nödvändighet konstaterade det fanns bara ett sätt att överleva. Låt oss kalla fenomenet ”anpassning till verkligheten”. Hur som haver; allt löpte väl och vi överlevde – för att inte  tala om alla danskar.
Men nu tycks inte det vara lika självklart att ”anpassning till verkligheten” är det som gäller. Allt som oftast läser vi i våra medier om utrikes personer som kommer till Sverige och vill hävda sin rätt till att välja sida. Jag behöver säkert inte exemplifiera vilka rättigheter jag tänker på utan vill endast framföra en undran om det därför, trots allt, inte finns ett behov av att det sätts upp stora skyltar vid våra gränser som förkunnar:

VÄLKOMMEN TILL SVERIGE.
SVERIGE ÄR EN DEMOKRATI.
SVERIGE  ÄR EN SEKULÄR STAT.

Unknown

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur