De é bare å betale!

Vår senaste ö-bo.

Vår senaste ö-bo.

Det här skriveriet  påminner om den tid då jag arbetade som regionchef i försäkringsbolaget Skandia. Inom ”mitt” område ingick även Gotland, som genom sitt geografiska läge hade skapat en speciell kultur. Man skulle kunna kalla det en ö-kultur. När en större skada inträffade så tillhörde det pjäsen att en skadeinspektör skulle inspektera skadan. Men som alla förstår så var det inte bara för inspektören, som var stationerad på fastlandet,  att sätta sig i bilen och besöka skadeplatsen. Genom denna tidsutdräkt blev det därför vanligt att försäkringssäljaren på Gotland konstaterade lite lakoniskt i telefonen: De´é bare å betale!

Jag vet inte vad som hänt, men det är något som gör att jag associerar till min upplevda ö-kultur. Jag har nämligen fått en känsla av att vårt samhälle mer och mer börjar bli som på min tid som regionchef.
Vårt land börjar mer och mer bli tjänstemannastyrt – d.v.s. av de som sitter närmast ”elden”styr. Och att dessa våra högsta tjänstemän styr via våra vanligaste medier.
Eller; kanske handlar det om ledarskap, eller rättare sagt om  brist på ledarskap.
Eller; det kanske handlar om en ny samhällsordning där ingen vet riktigt vem det är som bestämmer.
Förr byggde den svenska modellen på statliga verk med en generaldirektör i spetsen, men vartefter får vi statliga verk, som blir satta på bolag.
(Fortfarande kan man höra att SJ betraktas som svenska folkets järnväg – men glöm det. Numer handlar SJ om ett aktiebolag som skall redovisa största möjliga vinst och som leds av en VD som ingen känner till namnet.)
Detta innebär dessutom att styrningen av ”statliga verk” uppluckrats till den milda grad att allt ansvar kommit att hamna någonstans mittemellan, mellan styrande  och utförare. Detta gäller alltså de statliga aktiebolagen. Bra exempel på detta kan man hitta hos bolag som Vattenfall och SJ. Regeringen (läs Maud Olofsson) pekade t.ex. på Vattenfall i ett flagrant ”Vattenfall”. Ansvariga blev skattebetalarna. Samma sak med ansvaret för det bristfälliga järnvägsunderhållet. Skattebetalarna får betala – igen!
Vad sen gäller sedan våra förvaltningsmyndigheter verkar relationen mellan den styrande (läs regering), även de ha luckrats upp. Är det på grund av en svag regering eller är det brist på ledarskap som gör att vår rikspolischef ensidigt går ut och säger att han skall anställa åtminstone 700 poliser utöver det beslutade.

Är det inte märkligt att enskild tjänsteman egenmäktigt kan besluta om en åtgärd som förr eller senare hamnar i skattebetalarnas knä?
Med vissheten om att ”de´é bare å betale!”

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s