Titanic

Unknown

Är det synd om MP?
Kanske oförskyllt har Miljöpartiet få klä skott för en diskussion som egentligen berör många fler partier och kanske den borde tagits för länge sedan.
Allt handlar om kulturkrockar – en del om singelolyckor ( Olyckan Kaplan), en del om frontalkrockar (Olyckan Kahn), som exempel – men som säkerligen berör alla partier .

För att göra ett snabbt kast så handlar det, vad jag förstår, om grundläggande principer i kombination med brist på en viss lyhördhet som skickat ned MP i källaren. Och allt detta i kombination med att man navigerat i vatten där det de största farorna lurar under vattenytan. Naivt kan tyckas.

Sverige är ett demokratisk, sekulärt samhälle som strävar mot ökad jämlikhet mellan könen. Dessa faktorer har nu hamnat under lupp på grund av ett antal incidenter enligt ovan.
SD var först ut på plan och alla övriga hukade. Sedan kom Moderaterna och så småningom Centern och Liberalerna. Kvar på plan fanns så V och … Miljöpartiet som sedan länge tvingats gå ner i spagat och därför blev sittande med Svarte Petter. Det blir gärna så när man har fötterna i två olika läger. De visionära idealisterna och de som gör allt för att vara regeringsfähiga.
Men det handlar inte bara om MP.

imagesMen vad handlar MP:s debacle egentligen om – jo, diskussionen handlar om det svenska samhällets värdegrunder och ytterst om var gränsen går för vår toleransnivå. Och i det här fallet blev det för mycket.
Påminner i viss mån om ett annat haveri. Om mannen som sitter i baren på Titanic och just beställt en whisky: Visst; jag beställde em whisky med is … men det här är ju löjligt!
Likt Titanics undergång såg alla vad som hände, men orsaken till haveriet fanns under ytan.
Likaså här.
En troende muslim här, en troende muslim där är helt OK.  Men så när det visar sig att de var fler och än det acceptabla och att dess till och med nått in i maktapparaten, då slog toleransbromsarna till med full kraft.
Och symptomatiskt nog blev det reella uttrycket för att gränsen var nådd, var när det visade sig att ovan nämnde herr Kahn vägrade att nävhälsa på en kvinna.

Som sagt; jag tror att detta antagligen bara är början på en längre process där olika kulturintressen kommer att ställas mot varandra. Men en sak har man lärt sig på respektive kommandobrygga.
Att segla i kända vatten.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s