Monthly Archives: maj 2016

Kyrkans brev till Kommunal

images

Så har då korruptionen nått himmelska höjder.

Äntligen skulle vi vilja säga.

Som ni förhoppningsvis kanske redan hört så vill även vi, de mest skenheliga, krypa till korset och vittna om vår  synd och skuld.
Många av er hade nog tänkt nog att svenska folket idag skulle få gotta sig åt er kongress där er byk nu skall tvättas, en gång för alla. (Sic!)
Men nej! Om ni ursäktar.
Vi i Svenska kyrkan vill inte vara sämre.
Ni på Kommunal får förlåta, men det är inte avsiktligt som vi i Svenska kyrkan valt dagens datum för vår bikt, men det passade liksom lite bra in så här i ”korrupta veckan”. Vi tänkte att när vänskapskorruption är på allas läppar, så vore det kanske ett bra tillfälle att sätta fokus även på oss. Vi och ni på Kommunal har ju dessutom en annan sak som förenar. Ni tappar ju medlemmar, ni också.
Och kanske är det inte då så dumt och haka på och visa att vi kan vi också, tänkte vi.

Vi hoppas att ni inte tar illa upp, men det skall ni veta, att om det inte går bra på kongressen, så kan ni ju alltid komma till oss. Hos oss blir alla förlåtna!

Med vänliga hälsningar;

Svenska kyrkan.

P.S.

Men som ni kanske märker har vi ett annat upplägg på vår medlemskampanj. I stället för en kongress har vi delat upp vår nystart på ett flertal små möten runtom i världen.
Hela listan bifogas: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6435830

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Vet du vad en spärrad check innebär?

Skärmavbild 2016-05-30 kl. 10.16.01

En svensk jazzmusiker skulle resa till New York. Efter mellanlandning i Amsterdam konstaterades att flyget över Atlanten var överbokat, men i gengäld fick resenären en spärrad check på cirka 5000 kronor, utställd av flygbolaget – American Airlines.
Väl hemma går han så till sin bank för att lösa in checken, men se personalen på Nordeas kontor vid Kungsträdgården hade aldrig sett ett dylikt dokument. Efter viss konsultation med kollegor på bottenplanet tillkallades så personal från ”högre höjder”. Efter viss skärskådan fick vår jazzmusiker, som är mycket kompetent inom sitt område, men  i vilket inte checkhantering ingår, rådet att ta sig till Forex: ”Vi på Nordea håller nämligen inte på med kontanter”.
Färden gick så vidare till närmaste Forexkontor, som kunde upplysa om att checken var spärrad och kunde endast lösas in av mottagarens bank.
Tillbaka till Nordeakontoret. Ny palaver. Ny chef från ”ännu högre höjder”, som konstaterade att checken var spärrad, men att banken måste göra en utredning om utställarens solvens och att det inte handlade om penningtvätt, till det facila priset av samma belopp som checken var utställd på. Banken skulle alltså utreda om American Airlines spärrade check hade täckning.

Detta inträffade innan Nordeas inblandning i Panamaskandalen var ett känt faktum!

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

De hundra dagarna

imagesDe hundra dagarna – lär kanske försvinna in i historiens mörker. Men det är inte utan att jag ibland funderar … skall historien gå igen, fast nu i en något mer modern tappning?
De hundra dagarna stammar från perioden mellan 20 mars och 28 juni 1815, då Napoleon Bonaparte återvände till Paris från Elba dit han förvisats året innan. Vägen tillbaka till Paris bär fortfarande hans namn, Route Napoléon, men bara några månader senare slutade hans dagar som fransk kejsare i slaget vid Waterloo.

Men när jag idag skriver om ”de hundra dagarna”, så är det inte många som associerar till Napoleon, utan kanske fastmer till en självutnämnd fältherre, vid namn Gustav Fridolin.
Och visst är likheten med tidigare historia påtaglig.
Herr Fridolin är, efter att ha tagits till nåder av sina närmaste, på väg, (route Fridolin?) mot den kungliga svenska huvudstaden för att besätta sitt tidigare ämbete. Därstädes har han, trots alla spekulationer, fått förnyat förtroende av herr Löfven, vilket kan förvåna. Naturligt hade kanske varit att sätta herr Fridolin på en annan taburett och därmed immunisera honom vad gäller det Waterloo som hägrar.

Varför tror jag nu att historien går igen?
Ja, det är inte utan att det finns analogier mellan Napoleons och Fridolins fälttåg allra helst när jag läser ett inlägg på SR:s Opinionssida.

Det handlar nu definitivt inte om någon fåvitsk jungfrus som tittar i kristallkulan, utan här handlar det om en mycket närvarande person som iakttar verkligheten.
Läs hennes, Ann Heberleins skärskådande artikel, och begrunda.

Om jag vore Gustav Fridolin och med en viss historisk insikt i bagaget, så skulle jag knacka på statsministerns dörr och be om ett något mera lättskött pastorat – innan Waterloo!

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

På refugen

Är detta tidens melodi?

Är detta tidens melodi?

Det är inte utan jag studsar när jag lyssnar till ett radioprogram i P1 och dess nya utformning.

Tidigare leddes programmet mycket förtjänstfullt av en programledare, Anna Lena Ringarp, och en språkprofessor från Göteborgs universitet, Lars-Gunnar Andersson.
Programmet kom att bli, kanske inte så konstigt, ett av de mest uppskattade eftersom ämnesområdet berör oss alla – nämligen språket.
Och så, för något år sedan bytte programmet skepnad, med en ny programledare och två språkvetare där programledaren Emmy Rasper, utmärks av  en ungdomlig glättighet.
Och visst är det härligt med ungdomlig nyfikenhet och viss kunskapsgirighet, men det räcker inte. Jag – jag är säkerligen inte ensam, och jag tror att vi ”gamla” lyssnare fordrar  något mer. Kanske en viss intellektuell spänst i kombination med viss allmänbildning – (vad det nu är?) – kunde kanske vara på sin plats.

Hur som haver, under en biltur så höll jag på att köra in en refug – en tillfällig tillflyktsort – då jag hörde programledaren, apropå frågan om ordet ”hjärntvätts” etymologi och språkexpertens hänvisning till Koreakriget som en av källorna till ordet, undrade:
– Koreakriget … när var det?

Jag vet, att området kunskap är oerhört brett och svårdefinierat, men jag undrar i alla händelser om det inte borde finnas några som helst krav på viss bildning – speciellt från de som  har blivit satta att leda så kallade ”intellektuella program” i våra vanligaste medier.
Kanske är vi snart där när en folklig programledare uttrycker sig i ett radierat program:

– Nazism; vad är det?

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

När samhället abdikerar – ett miljöproblem?

Unknown

När jag var ung – någon gång på tidigt 50-tal – så lärde man sig att veta hut.

Låter det förskräckligt?
På den  gård jag växte upp så var vi säkert ett 15-tal barn som lekte mest hela dagarna, då vi inte var i skolan –  och fick veta hut!
Och så, när vi kom hem så fanns det vuxna lite överallt, som alla såg det som det naturligaste i världen att fostra oss barn.
Jag kan inte påminna mig en enda gång att de vuxna luggade eller örfilade oss rackarungar, utan oftast handlade det om att man, i värsta fall, blev hemskickad. Speciellt minns jag vår ladugårdsförmans hustru, fru Bengtsson, som uppfostrade sju egna barn i två rum och kök – och inte nog med det. Var det någon annan i ungskocken som betedde sig illa så öppnade hon genast fönstret och avkunnande sin dom. ”Axel! Nu går du hem och kom inte tillbaka mer idag”. Och var man sedan utanför ladugårdsförmanshustruns jurisdiktionsområde, så fanns det alltid andra som tog vid. Överallt fanns det vuxna som …… brydde sig!

Men nu – nu verkar det som om ”vuxensamhället” abdikerat.
Dagligdags läser man om barn och ungdomar som inte verkar han några omkring, som bryr sig. Och orsakerna är många; – det anonyma samhället, – föräldrar som inte har tid, – nån-annan-ismen breder ut sig, – det rör inte mig, – det är skolans uppgift, – det får det sociala ta hand om …  ja, listan på ursäkter för att inte bry sig kan göras hur lång som helst. Men kanske det värsta som inträffat är respektlösheten och därmed rädslan. Vem vågar idag ingripa.
Jag försöker framkalla bilden vad som blivit följden om jag svarat fru Bengtsson – ”dra åt helvete kärringdjävel!” För det första skulle jag inte ha varit välkommen nånsin att leka mer på ”fru Bengtssons gård”, jag skulle antagligen inte vågat komma i ladugårdskarlns närhet, mina föräldrar skulle agerat och alla andra på gården skulle ha dömt ut mig. Och en sådan nesa gjorde att man visste att veta hut, även om det ibland kunde fresta på.

Varför nu dessa rader?
Ja; mina reflektioner baserar sig på en bussresa som jag företog häromdagen. Bussen var tämligen full, men längre bak i bussen fanns två platser lediga, sånär som på att det ena sätet ockuperades av en ynglings gymnastikskor. Något provokativt bad jag därför ynglingen ta ner fötterna från sättet, varvid jag bemöttes med: ”Gå och sätt dig nånannastans gubbdjävel!”
Och då hände det märkliga. Runtom såg jag hur omgivningen, unga som gamla, flinade lätt och iakttog min nästa reaktion. Ingen brydde sig! Och inte jag heller!
Rätt eller fel – vad vet jag? I alla händelser gick fram till chauffören och påtalade slyngelns förhållningssätt och trodde i min enfald att något skulle hända, men chauffören vände sig mot mig och tittade uppgivet på mig: ”Vem fan vågar ingripa – då skall du se på andra ställen!”

Dagligdags påminns vi om att vi skall åka kollektivt – för miljöns skull.
Vilken miljö?

Jag tar bilen.

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Prästens lilla kråka II … forts.

Skärmavbild 2016-05-12 kl. 09.31.30Jag vill gärna tro att jag inte tillhör kategorien som dömer hunden efter håren, men ibland kan jag inte hjälpa mitt utlopp för när människor koketterar – och då speciellt i politiken. Ett sådant tillfälle uppstod i går, fredagen den 13 maj, då en yngling, Gustaf Fridolin, lät sig återinstsalleras på den miljöpartisitiska tronen. Jag vill inte sticka under stol med att jag osäkrar den intellektuella pistolen så snart han uppträder som” skoulminister”. Med en, från början oerhörd, nästintill onaturlig hög svansföring, samtidigt, likt elake Måns påpekar – ”men han saknar ju svans!” – så har jag aldrig lyckats förstå denne, i mina ögon kuvösprodukt.
Det är naturligtvis gement att döma unga, ambitiösa människor i karriären, men när attityderna svänger mellan mästrande och självutplåning känner i alla fall jag osäker på personen i fråga. Som konkret exempel vill jag ta fram hur han efter några månader som skolminister visste hur ”hans” skola skulle räddas inom 100 dagar, samtidigt som han nu cirka 600 dagar senare känner sig ”stolt och ödmjuk” inför egna tillkortakommanden och därmed efterföljande nystart för MP.
Jag misstror, som sagt inte detta språkrörs ambitioner, att nå toppen inom politiken, men ibland undrar jag om inte bristen på självinsikt och erfarenhet kommer att vara hans Akilleshäl framgent.
Kanske en insikt om att allt grönt, även det, ibland måste komposteras – istället för att leva i tron om ett inköp av en varmkompost för gamla matrester löser all problem – kan vara på sin plats.

Prästens lilla kråka I

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kan man stjäla något som inte finns?

Att det hänger ihop förstår alla – men hur hänger det ihop?

Att det hänger ihop förstår alla – men hur hänger det ihop?

 

 

Det är en konstig värld vi lever i.
Redan för dryga 20 år sedan var jag med och försäkrade något som man inte kunde se och därför kanske inte ens existerade.
Det handlade om makromolekyler  som skulle sändas med ordinarie post till ett laboratorium i Holland. Försäkringstagaren beskrev molekylerna som ”tennisbollar på vilka ett antal pingisbollar var påklistrade”. Med den något bristfälliga kunskapen om försändelsens innehåll försäkrades transporten. Allt gick vägen eftersom mottagaren kunde vidimera att molekylerna kommit fram.

Men nu har det hänt igen  med ett undantag. Något som inte finns och som definitivt inte kunde synas har denna gång försvunnit.
Det tål att upprepas – det är en konstig värld vi lever i. Allra helst när man läser följande:
Det globala finansiella nätverket Swift som världens banker dagligen skickar miljardtals kronor genom går nu ut och varnar för att det har skett ett antal incidenter där angripare obehörligen har kunnat skicka meddelanden via nätverket. Detta gör man efter det att några var nära att lyckas svindla Bangladesh Banks på nästan en miljard dollar tidigare i år.

Min fråga blir då – en miljard dollar – fanns de? Inte var det pengar –  det är ett som är säkert. Pengar finns ju inte längre. Pengar var tidigare fysiska skuldebrev som garanterades av staten och kunde växlas in mot  ett reellt värde. Allt för att underlätta handel och som i nödfall kunde gömmas i madrassen. Men idag handlar det endast om ettor och nollor utan någon som helst täckning. Den enda garantin skulle kunna vara att staten har skapat institutioner som medborgarna skall förlita sig på. Institutioner som Riksbanken, Finansinspektionen, Riksgälden m.fl. Och som ytterligare garanti har staten skapat en insättningsgaranti för att skydda våra sparade pengar – (som bankerna gladeligen lånat ut). Det låter ju tryggt, men så … !!!
Någonting händer – araben ställer sig på slangen, Nordkorea smäller av en atombomb, världen drabbas av en pandemi – var är då alla pengar. Sanningen är ju den att de finns inte. Det handlar bara om ekonomisk teoribildning som vi förlitar oss på.
Eller som i det här fallet med hackers som sökt komma in i SWIFT-systemet.
Vad har de försökt stjäla?
Ettor och nollor?

Grattis!

P.S. Jag är inte ekonom, men det som gör mig mest orolig är när jag frågar de ekonomer jag känner är att de säger att de inte förstår det här heller!

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle