Glasklart?

Det sägs att människan fått språket för att kunna dölja sin innersta tankar – en sanning som det kan finnas anledning att fundera över i dessa dagar.

Glasklart I

Unknown Det var då ett evigt tjatande om denna Mona Sahlin. Vid varenda tillfälle då man relaterar till Mona Sahlin så skall det tilläggas att hon varit nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Och inte nog med det – hon harangeras för sina insatser. Detta är naturligtvis min personliga iakttagelse, men jag förstår nog inte hennes storhet på området. Likt Miljöpartiets stuprör, som försöker hävda att allt varit värre om inte de hade suttit i regeringsställning, så verkar det som alla bedömare tycks tro att utan Monas insatser så hade det varit värre. (En stilla undran – kunde det vara värre?)

Men fokus för mig ligger på ett annat plan.
För mig står hon primärt för brottsrubriceringen osant intygande, vilket är för mig glasklart, om man skall tro på medierna – och då framför allt Expressens dokumentation.
Brottsbalken 15:11: säger  den som i ett intyg eller en annan urkund lämnar osann uppgift om vem han eller hon är eller om annat än egna angelägenheter eller för skens skull upprättar en urkund rörande rättshandling döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse i högst sex månader, och vidare i andra stycket, är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller annars att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.

Visst kan det vara så att det finns detaljer som kan göra att brottsrubriceringen och de av Expressen framlagda fakta kan påverka straffsatsen, men om man lyssnar till Monas erkännande så känns fallet – som sagt – glasklart.

Varför inte tala klarspråk?

P.S. Det skall bli intressant och se hur åklagarmyndigheten kan motivera ett nedläggande av förundersökningen – vilket brukar vara den gängse gången när det gäller etablissemangets heder.

Glasklart II

Unknown-1Och så var det ett evigt tjatande om denna Åsa Romson.
Allt blev väl extra glasklart när det framkommit att hon faktiskt  blivit sparkad från sin post som språkrör. Men det säger man inte.
Istället för att prata klartext om att hon inte höll måttet som språkrör och därför fick gå, så skall man strö salt i hennes sår och harangera henne för all hennes kompetens.  Och det gör man till den milda grad, så frågan naturligen inställer sig: Varför fick hon då gå?
Och saken blir väl knappast bättre av att den andra halvan omfattats av samma kompetens, men samma fråga bör då bli – dock med lite annan betoning: Varför fick hon gå då?

 

Börjar det inte bli dags att tala klarspråk i politiken, istället för att fournera medierna med halvlögner som vi stackars valboskap sedan skall utfodras med till leda. 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s