Monthly Archives: juni 2016

Brexitanien – en ny demokrati?

För några dagar sedan  skrev jag om folkomröstningarnas förbannelse – det vill säga när politikerna avhänder sig sitt ansvar.
England, som Sverige, bygger sina grundvalar på parlamentarism samt på den representativa demokratien, där valda ombud får sina mandat av folket, i fria val. Och om de valda ombuden inte kan formera en duglig regering får man återgå och utlysa nyval.
För mig är det därför en gåta att denna process misslyckats så totalt i England – i parlamentarismens ursprungsland.
Det var ju inte länge sedan som England gick till val och Mr Cameron´s toryparti fick majoritet. Men det blev till, efter vad jag lärt, ett avsteg från parlamentarismens lagar, eftersom han, sedan tidigare brutit ut en enskild fråga och givit löfte om en folkomröstning – om ”han” vann valet.
Han vann valet och sen gick  det som det gick.
Och nu strömmar kraven in på en ny omröstning – det vill säga man vill se till att folket röstar rätt denna gång.
Hur tokigt kan det bli?

Frågan belyses väl av det som hände igår,  sedan Island tvålat till England i fotbolls-EM.
I Daily Mail efterlystes därför, i logik med det politiska livet, ett krav om en ”rematch”.

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Folkets tröst.

Folkomröstning. Bara ordet ger mig rysningar!

När de sakkunniga, experterna och förståsigpåarna har gått bet på att övertyga de politiskt ansvariga och dessa i sin tur börjar bada i vankelmod – då plockar man fram det bästa en demokrati har i sin verktygslåda – nämligen folkomröstningsinstitutet. Så har skett ett antal gånger i Sverige med känt resultat. En sak tror man sig lärt under åren – en förutsättning för att skaffa sig vägledning är att ” boskapen” får välja endast  mellan två alternativ Ja eller Nej, eller omskrivet i termer som  höger eller vänster. Folket röstade ”vänster” 1955 och 1967 körde vi till höger! Vill man ställa till det riktigt ordentligt, så ger man ”boskapen” fler alternativ – ett sätt att göra frågorna eviga … men folket har ju fått säga sitt. Pensionssystemet håller på att braka ihop. Kärnkraften skulle ”avvecklas med förnuft”, men än så länge famlar ”förnuftet” i framtidens mörker – (nu till cirka 2040).

Men nu – tillbaka till rysningarna. Som jag påpekat, så utlyser man folkomröstningar i frågor där ingen vet något med säkerhet och man vill därför avhända sig ett framtida ansvar. Precis som om kunskapen faktiskt skulle vara större hos valboskapen. Jag får frossbrytningar bara när jag tänker på Mr Cameron som hittat på tilltaget och låta folket avgöra, inte bara Great Britains, utan kanske hela Europas och på sikt hela väldens framtid. Eller som en god vän summerade hela spektaklet: ” Brexit-hangover i dag. Hur var det möjligt att skjuta sig själv – och oss andra- så grundligt i foten. Om nu Trump og Marine Le Pen blir presidenter också, får man snart ta skydd för demokratin.”

P.S. Före folkomröstningen avseende avveckling av den svenska kärnkraften uppsnappade jag följande uttalande av en röstberättigad medborgare: Jag för står inte varför dom bråkar om kärnkraften. Kan vi inte fortsätta som nu – med elektriciteten.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Först så går det upp …sen så går det ner ….

Skräcksiffror om Ericsson lyfte aktien
nedskärningsplaner SvD:s avslöjande om dramatiska nedskärningsplaner på Ericsson fick aktien att skjuta i höjden. Under onsdagen steg kursen med 7,8 procent. Därmed steg börsvärdet med cirka 15 miljarder kronor.
/saxat ur dagens SvD/

Så är vi då där igen!
Tjugofemtusen hjärnor skall bort från Ericsson och aktieägarna jublar. Visst är det märkligt att kapitalmarknaden fungerar så simpelt. En människa ses primärt som en kostnad, vilket i sin tur ger den enkla matematiken – färre anställda ger mindre kostnader, som i sin tur ger ökad vinst. Hurra! Tänk om ekonomerna istället lät sig styras av att människan är en tillgång – ( vilket man naturligtvis gör vid anställningstillfället ) – men som de strax bokför som en kostnad. Inte som en tillgång som skall vårdas.

Återigen. Jag tänker inte i ekonomiska termer, men ser med vämjelse hur våra korta liv styrs av de rådande ekonomiska lagarna – lagar som kommit att styras av mer och mer kortsiktigt tänkande.  Låt mig ge en bild. En skogsägare planterar tjugofemtusen trädplantor, men konstaterar efter några år att världsmarknadspriset på skogsprodukter gått ned. Inte går väl då denne skogsägare ut med röjsågen?

Kanske det börjar bli dags för våra ekonomer att införa lite existensiellt tänkande – om ett liv på andra sidan graven?

 

 

1 kommentar

Filed under Kultur

Fort, som i en dröm!

Ja, jag vet. Det handlar om en dröm.
Hur vet jag nu det?
Jo, det fanns inga ekonomer ombord på tåget.
Min dröm var mycket simpel. Den handlar om en resa mellan Stockholm och Göteborg.

Utanför drömmens värd sitter dagens räknenissar och förståsigpåare och kalkylerar hur mycket tid man kan tjäna in om man investerar någonstans mellan 250- till 320 miljarder genom att åka fort, fort, fort till Göteborg. Istället för att färdas på tre timmar skall man kunna göra samma resa på två, om sisådär 15 år. Visst är det härligt. Man har tjänat 1 timme. Hurra! Man kanske hinner gå till Liseberg och åka lite berg och dalbana. Eller varför inte hinna med att klippa sig?
Men nu åter till drömmen.

Tåget avgick på tid, på det nya dubbelspåret, från Uppsala Central och 1 timme senare var vagnen från Uppsala kopplad till de olika restaurangvagnarna, som väntade på Stockholms Central. Under resan mellan Uppsala och Stockholm hann jag studera dagens meny och efter ett videosamtal med mitt anslutande resesällskap, som satt i baren på Stockhoms Central, kom vi överens om en trerätters meny. Huvudrätten, som jag beställer via nätet av en välrenommerad krögare i Katrineholm, kommer att lagas och lastas där. Förrätten – en underbar sparrissoppa med nygräddade oststänger – serveras i trakterna av Södertälje Södra, och servitören har i lugn och ro kunnat duka om för den väntande varmrätten.
Det finns tio olika krögare att välja på i Katrineholmstrakten, men jag hade valt en som kunde leverera färsk hjälmargös. Jag gillar att stödja det närodlade. Pepparroten och det skirade smöret är även det av lokalt ursprung. Och allt serveras på varma tallrikar!
Desserten, även den beställde jag att lastas i Katrinholm, men nu från en lokal schweizerist, som är känd för sina Galettes Bretonne. Och till det nybryggt kaffe!

Vägen hem – då valde jag en skaldjursbuffet – som doftade av västerhav – och sponsrades av Göteborgs stad och Västkustfiskarna, men fick även tid till att besöka frisersalongen.

Tänk vad man kan få för 320 miljarder!

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

När buset blir muslimskt


Läs mer

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Solkatten i en skvallerspegel

Är det solen eller är det en bild av solen?

Är det solen eller är det en bild av solen?

Ja, jag vet att det som jag kommer att skriva är ytterst opassande, men det pinsamma är att jag inte vet varför.
Under den gångna veckan har det inträffat  saker som jag ställt mig helt förundrad över, men kanske händelserna har en gemensam nämnare?

Först till det, i mångas ögon, opassande:
I Sverige beräknas cirka 90 000 personer dö årligen och även om något fler avlider under vinterhalvåret så kan man lite slarvigt säga att cirka 7 500 människor rycks bort varje vecka.
Denna vecka har Freddie Wadling avlidit.
Jag förstår visst det tragiska i att människor dör och att en ”närmaste” omgivningen sörjer, men det jag inte förstår är den hysteri som bryter ut i medierna när så kallade kändisar avlider. Visst finns det skäl att rapportera att personer som mer eller mindre frekvent förekommit i våra vanligaste medier försvinner och att journalistiken utbrister i mer eller mindre bombastiska minnesartiklar, men det jag undrar över är proportionerna. Åter igen; vissa personer är mer kända än andra och bereds därför mer utrymme i medierna men varför detta upphetsade känsloläge.
Varför?
Sedan över till det pinsamma.
I våra vanligaste medier, inga undantagna, kan man läsa ett pågående evenemang i Göteborg, där artisten Håkan Hellström uppträder inför ett auditorium på 140 000 personer.
Jag förstår visst att många artister drar stora åhörarmassor och visst finns det fog för att vissa artister kan vara ”större” än andra. Och visst finns det fog för medierna att rapportera över fenomenet men jag undrar över proportionerna och varför det upphetsade känsloläget. Men det mest pinsamma är att jag antagligen inte förstår vad jag inte förstår! Jag har lyssnat och försökt förstå – men nej …

Över till den gemensamma nämnaren – en reflektion om man så vill.
Är det möjligen så att det handlar om en solkatt – att de refererade händelserna kan liknas av att medierna, oreflekterat, fokuserar kring en lite ynka del av allas vår helhet – i en helhet i vilken li lever våra liv? Ser vi solen eller handlar det om en bild av solen?
Och likt solstrålarna i en spegel får oss att grimasera för en stund?

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

När torsken ruttnar från huvudet

liberal democracy

Demokrati är svårt det.
Redan när jag läste Herbert Tingstens utomordentliga bok ”Demokratins problem” fascinerades jag av han teoretiska utläggningar kring begreppets innebörd. Bland annat ställde han frågan:  En folkomröstning som ger majoritet (51%) för införandet av diktatur – är det ett demokratiskt beslut?
Den hypotetiska frågan visade på den svåra frågeställningen, hur långt kan man gröpa ur demokratien utan att det märks?

Tingstens bok dök upp i mitt huvud när jag läser en utmärkt artikel, Kompromissa inte, i vilken statsvetaren Magnus Norell analyserar de senaste årens angrepp på den svenska demokratin. Han påvisar här hur två parallella samhällen håller på att växa fram – ett jämställt och ett patriarkalt.
Hur är detta möjligt?
Jo, precis efter modellen som Tingsten skissat. En ökad tolerans mot det patriarkala/diktatoriska, som är en hörnsten i det jämlika/demokratiska samhället, gör att den nedärvda demokratien får hela tiden maka på sig.  Och rätt var det är så är vi där. Metaforen att koka en groda genom att grodan får lugnt simma omkring i ett allt varmare vatten så plötsligt är det för sent. Grodan är kokt.

Vi har omedvetet avskaffat vår, genom seklerna, uppbyggda demokrati.
Var går gränsen?
Men så! – äntligen tar statsrådet Alice Bah Kunhke bladet från mun i DN och det verkar som många andra skribenter, även de,  börjat tröttnat på sin världsfrälsarroll och ansluter sig till Kuhnkes statement. Här ser man vikten av ett fast ledarskap som kan hjälpa all PK-are.
Snart kan kanske samtliga skriva under på den ovan nämnde, Magnus Norells, utsaga:
Svaret på islamistiska terrordåd är inte mer information om islam (ett krav som brukar dyka upp efter varje islamistiskt terrordåd), utan ett oförblommerat och förbehållslöst försvar för demokrati och det fria, öppna och välkomnande samhällen vi byggt upp i väst.

För mig är det glasklart att demokratins grundbegrepp är heliga men religionens är religiösa – NB!

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur