Monthly Archives: juli 2016

Känner du HG?

Jag vill inte påstå att jag kunde besvara frågan på direkten, men sedan jag fick klart för mig vem han var så uppkom en massa frågor. Inte kring hans person, utan fastmer effekterna av hans position.
HG handlar om mannen som verkar ha skapat sig ett eget mandat för att fara fram som en super-infrastrukturminister.
Lite luddigt har det framgått det att det var Alliansregeringen som sjösatte det s.k. ”Sverigebygget” under Almedalsveckan 2014. Mycket rosé har, sedan dess, runnit genom politikernas strupar, men som det verkade har samma personer nu drabbats av en viss ruelse, när ”vinet” skall betalas. Dock, innan notan kom på bordet – 320 miljarder har nämnts –  så hann dåvarande regeringen fatta beslut om en särskild utredare för utbyggnad av snabbjärnvägarna mellan storstadsregionerna. Och det är här HG kommer in i bilden med hull och hår. Och tro nu inte att mandatet endast handlade om att skapa underlag för vad en höghastighetsjärnväg skulle kosta. Nej, som en räddande ängel för hela projektet får nu den väldokumenterade bostadsbristen en huvudroll. Ty i dagens SvD kan han utlova 110.000 nya bostäder, efter förhandlingar med ”stationskommunerna.” Det var ju smaskens; även om hans logik känns väldigt tunn.
På frågan: Blir det verkligen fler bostäder bara för att man drar en ny tåglinje genom en stad? så svarar han tvärsäkert.
– Ja det blir det. Höghastighetstågen är ofantligt viktiga för att få igång bostadsbyggandet Om höghastighetsbanorna kommer bygger kommunerna väsentligt fler bostäder än de annars skulle ha gjort.

Resonemanget verkar bygga på det gamla ordspråket: Har man grimma , så får man häst!

Lösningen på Sveriges bostadsproblem måste väl därför bli – bygg vidare … norrut!

P.S.  HG heter dessutom Wessberg.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Nya Uppsala högar

Välkommen till Uppsala högar!

Välkommen till Uppsala högar!

 

Apropå en officiell hemsida för Uppsala där det står att läsa följande: ”1286 grundades det nya Uppsala. Uppsala blev Gamla Uppsala och Östra Aros blev Uppsala”. Jag har många gånger undrat varför inte Uppsala, i analogi med många andra stadsbildningar, blivit Nya Uppsala. Exemplen är många som New Dehli, New York, New Orleans … …

Men nu är det inte detta som föranleder mig att skriva några rader, utan det handlar mer om den förnyelse som jag upplever i Gamla Uppsala. Jag är faktiskt lite osäker på vad jag skriver om. Är det Gamla Uppsala Nya Högar? Eller är det Uppsala Nya högar? Eller är det om Nya Högar i Gamla Uppsala?
I alla händelser handlar det om ett nytt fenomen på Iduns väg – (för den Uppsalabo som inte känner sitt Uppsala är det gatan(?) som förbinder Gränby Köpcenter med Gamla Uppsala).

Två gamla högar av sex nya gupp.

Två gamla högar av sex nya gupp.

Fenomenet är i alla händelser intressant att följa, även om man inte färdas på gatan. Det går lika bra att stå vid sidan om och studera när fordonen uppvisar en mängd tekniker. En del hoppar, en del studsar, en del stannar och tar sats, en del kör storslalom … en del specialslalom … …

Men vad är det då jag syftar på?
Jo; tydligen har ”rondellpengarna” från EU tagit slut, men istället har vi begåvats med fartguppsanslag i en mängd så man börjar förstå engelsmännnens önskan om utträde ur EU. (För inte är det väl kommunala pengar; det finns ju så många andra hål – i Uppsalas gator – det finns att stoppa i?)
Iduns väg, bara den, en snutt om 200 meter har begåvats med inte mindre än sex nya högar.
Det är inte utan att man snart kan döpa om Sveriges vagga.

Skärmavbild 2016-07-19 kl. 11.35.16

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Jordmån för jobb?

images

Häromdagen läste jag en artikel i DN* om politikens misslyckade jobbsatsningar på tidningens kultursida (?) – men som därvid gav mig en association. Det där med arbete och jobb  handlar ju i mångt och mycket om just kultur.
Innan jag klargör mina funderingar vill jag först saxa ett antal rader ur ovan nämnda artikel, som behandlar våra politikers drömmar och dess resultat.

  • ”Med siktet inställt på att trycka in 65 000 arbetslösa i myndigheterna hade man efter ett halvår bara fått in 400.”
  • ”32 000 skulle traineejobben bli. I dag är de 115 stycken.”
  • ”20.000 skulle extratjänsterna bli. I dag är de 617 stycken.”
  • ”Socialdemokraternas ”viktigaste vallöfte”: garanterade ”traineejobb” för unga inom välfärden
    30 000 ”enkla jobb i näringslivet”

Men stopp nu. Så här kan det väl inte få fortgå?
Med mitt agrara ursprung i bagaget misstänker jag, att det kanske inte föreligger brist på gödsel utan det handlar om strukturella fel i odlingsklimatet, då önskade effekter tycks utebli. Men så resonerar inte en politiker.
Vad gör den kloka bonden? Jo – man tar jordprover och kanske ser  vad som fattas ens jord.
Men att förvänta sig att en politiker skulle göra detsamma – det vill säga; fråga sig vad som verkligen felas … nej, nej! För om man betraktar resultatet i ovanstående punkter, så verkar det som om man fortsätter att vräka ut ”ny gödsel”, med nya fantasifulla namn, i tron att problemen på arbetsmarknaden snart skall vara lösta. När det i själva verket kanske är fel på marknaden.

För några decennier sedan talades vitt och brett om ”rätten till arbete”. Den motfråga som då, naturligtvis borde ha ställts var vem som skulle anställa? Men denna fråga –  fortfarande obesvarad – löstes då med bl.a. Keynes teorier om hur politikerna skulle styra med finanspolitiska verktyg. Och i den kulturen tycks de, politikerna, fortfarande leva.

Frågan är naturligtvis gigantisk och några enkla svar på hur man kommer till rätta med alla arbetsmarknadsproblem finns naturligtvis inte. Men en sak torde väl stå helt klart att politikerna är inte de som skall låtsas var de som skapar arbetstillfällen genom att pumpa ut miljarder i lönlösa projekt. Men så uppstår frågan. Trots insikten om denna gigantiska miljardrullning , så envisas politikerna med samma politik. Varför? Är de dumma i huvudet? Eller är det ren och skär inkompetens?
Svaret ges i Paulsens mycket läsvärda artikel.

En ny åtgärd är ett effektivt sätt att köpa tid. Man vet att ingen, med undantag för ett fåtal nördar, orkar hålla reda på alla åtgärder som genom historien utlovats till höger och vänster.

 

 

*Artikeln är skriven av en sociolog Roland Paulsen vars tankar är väl värda att uppmärksammas. Se vidare hans hemsida https://sites.google.com/site/rolandpaulsen/home

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Då en strut var en strut!

En sällsynt syn.

En alltmer sällsynt syn.

 

Jag är just hemkommen efter 5 veckor i Frankrike – en period som dominerades av diverse idrottsevenemang, varav fotbolls EM skulle vara juvelen i kronan. Men om jag skall vara ärlig så nådde evenemanget, i mina ögon, inte ens upp till glaspärlenivå. Men så är jag också så pass gammal att jag kan jämföra med andra fotbollsevenemang och då framför allt VM i Sverige 1958*. På den tiden förstod man fortfarande att spelet gick ut på att göra så många mål som möjligt – och helst ett mer än motståndarlaget – och den som fattat galoppen bäst av alla var fransmannen Just Fontaine som sparkade in 13 bollar!  Detta att jämföra med årets målkung, landsmannen Antoine Griezmann med knappt hälften s.k. strutar.

Då – 1958 – spelade man med 5 man i anfallet … inte undra på att det ”målades” på ett helt annat sätt. Nu verkar det som om det lag som lyckats sparka in ett mål verkar vara lika tillfreds, som med ett 0–0-resultat.
Och då gick jag och la mig.

Resultatet slutade ofta med mållösa förlängningar och med 5 straffsparkar. Och spelet handlade mest om att peta bollen till varandra inom laget på egen planhalva. Hur kul kan det vara på en skala? – (som det brukar heta.)

Nej, om jag skall stanna uppe, på sena kvällar, så måste fotbollen ändra inställning – och jag har tre förslag:

  1. Börja med 5 straffar var, och sen kan man spela om resultatet. (Vid ännu oavgjort resultat blir det s.k. sudden death.)
  2. Inom tre minuter skall bollen ha lämnat anfallarnas egen planhalva – och inga bakåtpass till egen planhalva. (Jfr basketen)
  3. Och varför inte ”tre hörnor straff” som det hette på den tiden då det begav sig?

Ja, jag vet! Det är idiotiska förslag och FIFA och UEFA har ju säkert annat att tänka på. Vem bryr sig om publiken, bara man får bra betalt för rättigheterna.

 

*P.S. En kort parantes bara, men jag kan inte undanhålla den stolthet som vi i Eskilstuna kände då den svenske högerbacken Sven Axbom, som ideligen snurrades upp av Brasiliens Garrincha i VM-finalen 1958 svarade på frågan, ”om det här var det värsta han mött på en fotbollsplan” svarade:
– Nej, Reinhold Edvardsson (i IFK Eskilstuna) är värre!

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Som ur en instruktionsbok.

Skärmavbild 2016-07-15 kl. 11.54.23

 

Under en av våra många ballader diskuterade Daniel och jag om rätten till en egen tro, detta efter att ha läst en artikel i SvD, där en muslimsk läkare avgivit vittnesbörd i en då mycket känslig fråga. Idag är frågan än mer aktuell.
Frågan som han ställde var – hade han rätt till egen tro?
Som framgår av artikeln hade han gjort en resa i trons landskap – från den auktoritära till den fria tron; det vill säga att kommit till insikt om att den existensiella tron är en helt personlig fråga. Och till denna insikt hade han kommit till i det sekulära Sverige.
Många gånger hade vi, Daniel och jag, konstaterat att den som påstår att den tror, endast kan få svaret – Jaha. (Lika fullt som som den som säger sig icke tro endast kan få samma svar – Jaha! … eller möjligen ett Nehej!)

Men så kommer det här med religion in i bilden.
Kristendomen och islam är två missionerande religioner och spåren förskräcker, eftersom historien och den nu pågående processen visar att yttrandefriheten tycks vara sekundär i många av dessas utövares ögon. Att troende sluter sig samman i religiösa hierarkier är kanske inte så konstigt, men när hiearkiernas främsta företrädare börjar tala om vad som är rätt eller riktigt – då blir det farligt. Ett bra exempel på detta ger SvD i ett ledarstick med anledning av det bestialiska som utfördes i Nice. Läs följande rader ur nummer två al-Qaidas tidskrift Inspire, från 2010 och låt dig förskräckas:
”Välj din plats och tid med omsorg. Sikta på de mest folktäta platserna. […] För att åstadkomma maximal skada behöver du komma upp i så hög hastighet som möjligt men ändå behålla god kontroll över fordonet i syfte att maximera dess kraft och kunna slå mot så många människor som möjligt på första försöket. […] Idealet är en plats med högsta möjliga antal fotgängare och lägsta antal fordon. […] Om du har tillgång till handeldvapen, ta med dem så att du kan använda dem för att avsluta ditt uppdrag om fordonet hindras under attacken. […] Efter en sådan här attack, bedömer vi att det blir väldigt svårt för dig att undkomma säkert och utan att bli igenkänd. Därför ska den betraktas som en martyrskapsoperation. Du startar din dag i denna värld, och när den är slut är du med Allah ”.

Efter vad som hänt måste nu det demokratiska samhället sätta ned foten. I den religiösa världen anses missionerande var fint, men felaktigt hanterande kan samtidigt bli ett gissel för mänskligheten. Världens alla ledare  politiska som religiösa – och då primärt islamska – måste därför ta avstånd från denna typ av religiös propaganda.
Tystnaden förskräcker!

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Factum est …

Ordet ”fakta” är kanske ett av de mest missbrukade orden i den mediala världen. Det är ytterligt svårt att särskilja åsikter från fakta eftersom åsikter nu för tiden grundas på andras färdiga åsikter, ofta formerade av tankesmedjor, som i sin tur lyft fram forskning som passar redan färdiga åsikterna. (Hängde du med?)O

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Brexit = demokratins Twitter

Leken hela havet stormar bör reserveras för barn.

Leken hela havet stormar bör reserveras för barn.

 

I en artikel i DN noterar före detta EU-kommissionären och Storbritanniens siste guvernör i Hongkong, Chris Patten, följande: ”Först och främst reducerar en folkomröstning, komplexitet till absurd enkelhet.
Just detta har vi just blivit åsyna vittne till i den nyligen genomförda folkomröstningen i GB och nu diskuteras för fullt  huruvida resultatet åskådliggör folkets vilja. Unga ställs mot äldre, storstad mot landsbygd och Skottland mot England. Allt detta var känt för premiärminister Cameron när han utlyste nyvalet – och nu står han där med hål i foten. Personligen tycker jag, och andra med mig, att han kommit för lätt undan, men historieskrivning lär komma ifatt honom. Inte bara som den som drog pistolen ur hölstret utan han kommer att även göras ansvarig för alla rikoschetterna i sitt eget parti för att inte tala om Labour och alla skeenden i Europa. Ett sentida skott i Sarajevo?

Som framgått av tidigare skriverier på min blogg är jag stark motståndare av folkomröstningar och mycket baserar sig på den gamla insikten att ingen kan se in i framtiden, men detta till trots ”drog” Mr Cameron i tron att han hade en strategisk plan. Men nu, med facit i hand och ett hål i foten, undrar jag om han inte, i dagsläget, sitter och begrundar om det egentligen inte handlar om hål i huvudet?

Som sagt; jag instämmer helt i ovan nämnde, Chris Pattens uttalande om att en folkomröstning reducerar komplexa skeenden till absurditeter – kanske en nödvändig insikt när någon försöker se in i framtiden.

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle