Skall vi stressa vidare i ett förlegat system?

Skärmavbild 2016-08-01 kl. 17.15.57

Det är länge sedan Sverige väcktes av fabriksvisslor.
Vid sekelskiftet och en bit in i 1900-talet har fabriken stått som symbol för den svenska välfärden. All vår välfärd är i huvudsak uppbyggd kring tre faktorer – råvaror, kapital och arbetskraft. I fabriken förädlades råämnen till högkvalitativa produkter för exportmarknaden. Kapitalet hade frigjorts genom export av den rikliga råvarutillgången från skog och malm. Vattenkraft gav elektricitet som skapade förenklad hantering och hjälpte till att öka mekaniseringsgraden. Men i huvudsak byggde fabriken på inhyrd muskelkraft.
En muskel tröttas ut eller förslits, varför näringslivets, politikernas och fackföreningarnas huvudsakliga uppgift handlade om att reglera arbetstiden samt att se till att arbetstagaren fick en väl avvägd kompensation för sitt slit.
Den tillverkande industrin har alltid varit synlig.
Att smedstan Eskilstuna förknippas med knivar, Västerås med elektricitet, Örebro med skor, Norrköping med textil, Göteborg med bilar och kullager, för att ta några exempel, är givet. Stora fabrikskomplex i städerna har understrukit bilden av tillverkningsindustrin som den som skapat vår välfärd. Fabriken har kommit att stå som en symbol för råvaruförädling, kapital och arbetskraft – och tillväxt!
Eller kalla det framtidstro.
Och fabriksvisslorna tjöt.

Idag tjuter inga fabriksvisslor.
Men vår välfärd bygger fortfarande på råvaror, kapital och arbetskraft. Dock har innehållet förändrats radikalt.
Råvaran heter numera idéer, kapitalet – som återspeglar vår framtidstro – är intellektuellt, arbetskraften är människornas hjärnkraft och mentala förmåga.
Men – näringslivet och kanske än mer företrädare för politik och fackföreningarna går omkring i sin gamla industriella värld.
På agendan står alltsomoftast frågan om förkortad arbetstid. Idag har vi begränsat arbetstiden till 8 timmar i veckan. Och se; just där flockas världsförbättrarna – våra politiker – och tror att lösningen på allas våra problem löses genom att begränsa arbetstiden. Hur lång arbetstid skall vi ha tycks vara den centrala frågan?
Men den första frågan man bör ställa bör vara: Vad menar vi  med ”arbetstid”?
Under industrialismens framväxt handlade det sålunda om inhyrd muskelkraft. Arbetstiden var direkt relaterad till den fysiska prestationen Men idag handlar det i allt större utsträckning om mentala prestationer.
Inte är det väl så att då ”arbetstiden” tagit slut, att vi stänger av våra hjärnor. Nej, snarare tvärtom. Kanske man kan hävda att den mesta, och bästa, arbetsinsatsen sker på vår s.k. fritid. Nackdelen av det paradigmskifte som inträffat är kanske mer att individen ägs eller står till förfogande 24 timmar om dygnet. Den fysiska närvaron är synlig, och den registreras, men all annan tid är inte längre någon fri tid.
Var individen än befinner sig bär man med sig sitt ansvar. En sjuksköterska hänger inte av sig uniformen, och därmed allt engagemang. Arbetsdagens, i många fall traumatiska, händelser hänger med överallt och stör ytterst behovet av nattvila. Lärarnas krav på måluppfyllelse handlar inte om ett antal begränsade lektionstimmar. Omsorgspersonalens sliter hela tiden med alla dagens existentiella upplevelser. Och likartade upplevelser kan hänföras till allt fler arbetsmiljöer.

Frågan är om inte vi måste börja angripa vår tids största ohälsoproblem utifrån helt nya utgångspunkter.
När arbetaren förr lämnade fabriken tvättade man av sig dagens slit.
Analogt kan man därför idag fråga sig :
Vem och var tömmer man den mentala papperskorgen?

Kanske det i den andra änden man skall börja. Hur många timmars minimum vila skall en arbetstagare ha?
Men innan dess måste man antagligen definiera vad som menas med vila.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s