Kan mr Huvet lära EU något?

images

EU är i gungning!
Det kanske inte är så konstigt i den turbulenta tid som vi lever i idag. Och kanske det mest synliga beviset på den oro som råder är utan tvekan engelsmännens, skottarnas och nordirländarnas beslut om  utträde ur unionen. Men så återfinns dessutom ett antal brandhärdar runt om i Europa som inte verkar hanterbara. Det verkar vara för många kockar i (storköket) helt enkelt. Och dessutom – chef de cuisine verkar inte veta vad som står på dagens menu.  Och inte blir det bättre av att två ”kockar” inte bryr sig om de vedertagna recepten, utan kokar sin egen soppa. Den polske kocken kryddar sin soppa med lite antisemitism och den ungerske med ”inskränkt demokrati”.

När jag denna morgon läser om Ungerns senaste schabrovink, att vägra följa Dublinförordningens  bestämmelser – i vilket stipuleras att ”ankomstlandet” skall vara första asylland – ser jag inte varför detta land överhuvudtaget skall vara med i köket. Likt Brexitanhängarna vill man vara med och plocka russinen ur den gemensamma kakan, men vill, som sagt,  koka sin egen soppa.

I denna miljö förstår jag inte varför EU skall stå så handfallen?
Är det inte dags att handla?
Jag påminner mig härvid om ett tillfälle då SAS stationschef i Paris  kom ombord före avgång och talade om för två ”breda” amerikaner, som betett sig som om de ägde flighten, vad som gällde. Amerikanernas manér, som börjat redan vid incheckningen fortsatte ombord och höll på att försinka avgången. Då kom alltså SAS legendariske stationschef i Paris, Jacques Huvet* ombord och gick fram till herrarna och sa helt frankt:
– We don´t want you as passengers!

Amerikanarna fick helt sonika lämna planet och alla övriga passagerare kom till sin slutdestination – på tid.

 

 

*Ur tidningen RES om Jacques Huvet

Det var dock inte bara Carlzons pr-mässiga regelkupp som gjorde att många skandinaviska affärsresenärer som skulle till Frankrike föredrog SAS framför Air France. Bolagets legendariske stationschef i Paris, Jacques Huvet, var ett annat tungt ­vägande skäl.

Huvet klarade inte många minuter bakom ett skrivbord. I stället för att vara på Frankrikekontoret inne i Paris höll han alltid till ute på Charles de Gaulle-flygplatsen där han gjorde allt för att göra livet angenämt för dem som for med SAS. Inga regler eller bestämmelser kunde hindra honom från att utföra denna hans viktigaste syssla.

Ibland tog han således saken i egna händer. Som med vattenflaskan som serverades på affärsbrickan till lunch och middag och som ingen på den tiden brydde sig om att ens titta åt. Huvet bad SAS i Stockholm att ta bort dessa förbaskade plastbuteljer som samlade sig i högar i Paris. Men inget skedde. Till slut fick han nog, samlade ihop två veckors skörd och lät transportera upp allt i sopsäckar som ställdes utanför Carlzons dörr. Kort tid därefter hade vattnet på Parisflighterna försvunnit från brickorna.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s