Onomatopoetik

9122_7_025_00000181_0

”Journalistik är att skilja agnarna från vetet och sedan publicera agnarna.”

Oääk!
Det skaver. Det skämmer. Det generar.
Jag hittar inte ord för vad som pågår ”over there”.
Måtte tiden till den 8 november gå fort på det att mänskligheten förskonas vidare lågvattenmärken.
Finns det någon som uppskattar och kan påstå sig vara intresserad av amerikansk valrörelse efter de senaste veckornas rapportering. En valrörelse som dragit ner byxorna på sig själv och vänt det anala ögat till allmän beskådan. Och inte nog med detta. Villiga journalister förmedlar och påstår sig se sanningen i vitögat – hur de nu kan urskilja något sådant – och mal och mal samma elände gång på gång. En ”skååande” Agneta Furuvik, en ”utsänd” Inger Arenander – båda kan höras dag efter dag basunerades ut ”det senaste”. Av deras rapportering att döma kan man ges intrycket av att de två kombattanterna, Clinton/Trump,  inte gör något annat än diskuterar motpartens låga moral – allt under beteckningen ”en bomb”.
Jag vet inte hur många gånger samma bomb skall brisera innan vi når valdagen, men väl framme där har mitt förtroende för såväl för Amerikas Förenta Stater som rapporteringen därifrån nått icke tidigare skådad limbonivå.

P.S. Tacka vet jag svensk konstitution där vi slipper se demokratin förfalla till den milda grad. Månne ett argument för den svenska monarkin?

 

Annonser

Sjuk moral

aaeaaqaaaaaaaaqjaaaajdkxntm5ytqylti2ogitndg2mi1iyjhkltm0mjy2mdvlzmm0ma

Hitta den svagaste länken …

I ett av dagens ledarstick i SvD spekulerar Per Gudmundson i de ökande sjukskrivningstalen. Sålunda har Ludvika kommun en sjukfrånvaro på dryga 9 %, samtidigt som värmländska Torsby, i jämförelse, ligger på 4,3%. Det finns naturligtvis många teorier om varför det är på ”dette viset”, men en av hans teser marknadsförs som bristen på alternativa arbetsgivare, eftersom ”Ludvika ligger landets absoluta bottenskikt vad gäller andel privata utförare i välfärden och företagsklimat”.

Jag har naturligtvis för lite på fötterna för att ifrågasätta hans påstående, men jag kan kanske bidra med en lite mer jordnära tes, som kanske har sin relevans. Det handlar om moral – eller mera specifikt om arbetsmoral – eller än mer specifikt – om arbetsomoral.

En god vän till mig, var chef för en större arbetsplats med drygat 50 medarbetare. En dag kom han in företagets matsal och kunde då överhöra en konversation som inte var ämnat för hans öron. Samtalet gick ut på planeringen av en utekväll mitt i veckan, då en nyanställd medarbetare invände:
— Men det är ju arbetsdag i morgon!
— Äh, svarade den festsugna förslagsställerskan. Det är ju bara att sjukskriva sig!
Naturligtvis har det bästa varit om min vän ingripit direkt och påtalat det omoraliska i att sjukskriva sig, men han valde att att låta saken bero. Dock fick han upp ögonen för sjukskrivningarna på företaget och konstaterade att den låg relativt högt och pendlade mellan 6-8%. Han kontrollerade med kollegor inom koncernen, som redovisade en sjukskrivningsprocent kring 3-4 procent.
Nu hände det sig så att den alltid”festsugna förslagsställaren” bytte till ett annat jobb inom koncernen och vad hände? Precis som b. Sjukskrivningstalet dök nästa omedelbart till en mer normal(?) nivå. Det befarade sambandet mellan festande och sjukskrivning bekräftades med råge. Det var naturligtvis inte bara en persons sjukskrivningar  som visade det sjunkande sjuktalet utan även ”den festsugnas” kompisar iråkade högre moral kom att återspegla sig i statistiken.

Nu frågar sig vän av ordning: Vad kan vi nu lära av detta?
Och svaret lär bli — Ingenting! Just ingenting! – för vi har lärt oss att moral – eller kalla det gärna företagskultur –är något som man inte diskuterar i det här landet.

 

Denne man – en fullkomlig gåta

skarmavbild-2016-10-24-kl-18-22-01

Jag skriver igen.
Denne man – en fullkomlig gåta!
Av en nation om dryga 320.000.000 medborgare så väljer det största partiet i landet denne fullkomligt psykopatiske person som kandidat för den högsta posten – inte bara inrikespolitiskt – för ett ämbete som kan påverka hela mänsklighetens framtid.

Hitler, Stalin, Mussolini, Mao m.fl. har fått sin historia skriven i efterhand, men den här ”göken” skriver sin egen historia redan nu och trots att allt är så uppenbart så finns det människor som har för avsikt att rösta på denne stolle. Jag vet inte om någon i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig en dylik presidentkandidat. Visst har det varit snubblande nära många gånger, men då kanske det mest har handlat om åsikter som ligger fjärran från våra värderingar. Jag tänker då på tea-partyrörelsens anhängare  – men denne man!

Alltsedan jag som någotsånär vuxen blev medveten om politik så har Amerikas förenta stater alltid varit en garant för ett demokratiskt samhälle, även om detta land också har haft sina svarta höns … men nu. Min tro på USA som hemvist och garant för ett fritt samhälle har kommit på skam. Det mesta har verkat spåra ur. Dubbelmoralen överskuggar det mesta nuförtiden och vad det verkar är det kanske dessa människors representant som  kan komma till makten om fjorton dagar.
Ett axplock av åsikter inte bara skämmer – dee skrämmer!
Kreationister går först går till kyrkan i tron att jorden skapades för 4000 år sedan, för att senare, på kvällen, bänka sig framför TV:n och  titta på Jurrasic Park. Ytterligare hyllas allas rätt till att bära vapen och som en följd av detta skjuts 33 000 till döds – i självförsvar naturligtvis.
Men det här handlar om åsikter vi fått vänja oss vid. Men nu framträder en (t)rumpnisse som framför åsikter, lögner och oförskämdheter i en salig röra. Och gudarna vet vad han kan hitta på med ”knappen” i sin hand.

Jag instämmer därför till 100% i professor Erik Åsards slutkläm i en artikel Amerikaanlalys.se.

”Tror Trump på vad han själv säger? Det är egentligen egalt för bedömningen av honom. Om han tror på sina haranger är han en dumskalle. Tror han inte på dem, vilket är mer troligt, är han en kallhamrad cyniker. Oavsett vilket utgör han ett hot inte bara mot amerikanerna utan mot oss alla.”

Make America great again

… eller A man’s gott´a do what a man’s gott’a do.

images

En tragedi i 3 akter

Personerna:
Chris Wallace – moderator
Hillary Clinton – maktfullkomlig hustru med otrogen man
Donald Trump – man med grepp om det mesta

Akt 3:

Chris: Hej Hillary och Donald. Ni skall vara välkomna till kvällens show och ni skall vara medvetna om det är många i vårt land som är intresserade av att få svar på vissa specifika frågor och därför kommer min första fråga  att riktas till dig Donald och sen så får Hillary samma fråga. Är det ok med er?

Donald och Hillary , unisont: It´s ok with me!


Donald Trump börjar genast att häckla Hillary, men avbryts av Chris Wallace, som avbryter och informerar om att han inte hunnit ställa någon fråga ännu, och att sändningen börjar först om 60 sekunder …
– … och då ställer jag första frågan.Vet du hur mycket är klockan nu Donald?

Donald: Tack skall du ha för den frågan, men jag skulle hellre vilja prata väder. Alltsedan Clintons funnits vid makten har vädret blivit sämre, de senaste 30 åren. Det är vad mitt budskap häri kväll.

Chris: Men nu gällde frågan vad klockan är här i Las Vegas? Vet du det?

Donald: Som jag sa så har allting blivit sämre i det här landet sedan president Obamas tillträde. Se bara hur det stormar kring honom … ta stormen Mathews som exempel … sprider bara förstörelse … Obama

Hillary: Jag skulle vilja säga att det är debattklimatet som har försämrats sedan Donald kom in i politiken!

Donald: Se där; vad var det jag sa. Det är bara munväder från Hillary.

Chris: Listen –listen Donald!  Vet du vad klockan är ?

Donald: … och då undrar jag vad har det här med vädret att göra?

Hillary: Då kan jag upplysa dig Donald om att är klockan exakt 9 här i Las Vegas om 30 sekunder.

Donald: Tro henne inte – hon är en lögnare. Hon kan ju inte ens hålla redan på sin man! Hur kan en sådan otäck kvinna påstå att hon kan klockan. Och hon skall bli president! Holy shit! Nej, släng henne i fängelse.

Chris något uppgivet: Donald; jag skulle vilja fråga dig om du hört talas om  Hemingways Klockan klämtar för dig?

Donald: Nu frågar jag dig Chris för sista gången; vad har det med vädret att göra? Jag kom hit till Vegas för att ge dig de senaste nyheterna om vädret och så börjar du prata om att klockan klämtar för mig. Är det här någon sorts konspiration?
Nej Chris; jag är här för göra Amerika stort igen.

Chris, än mer uppgivet: Nu är klockan nio! Och vi ligger nu ute i sändning.

Donald: What the hell! Är jag blivit buggad – nu igen!!

Ridå

En klunk Nesser

unknown
Jag vet att det är ohemult att bedöma en författare efter enstaka detaljer i en stor litterär produktion, men jag kan inte hjälpa det. Jag har fått svårt för hans litterära produktion. Det är inte tu tal om annat än att Håkan Nesser har ett omfattande författarskap och även om jag är allergisk mot deckare i gemen och därför inte läst hans van Veeteren-serie, så har jag uppskattat ett flertal av hans böcker.
Men så kom den där lilla, lilla detaljen!
En Klunk!

Jag vet inte i vilken bok det började, men det lilla ordet klunk, som jag för övrigt tycker är ett fonetiskt fult ord, återkom på sida efter sida. I en bok kom jag speciellt ihåg att ordet förekom 3 gånger på samma uppslag, varav två gånger med varmt kaffe.
Jag vet inte hur man skall vara anatomiskt skapad för att sitta och klunka kaffe, men jag har aldrig hört, än mindre föreställt mig hur det går till, men en synonym är ”munfull”, som kanske kan vara till viss vägledning. Men visst känns det konstigt att Nessers figurer alltid skall dricka i två steg. Först häller man munnen full med vätska och därefter klunkar ner densamma. Personligen dricker jag genom att svälja successivt och det känns på något sätt lite mer civiliserat.
Själv tillhör jag en generation, 5 år äldre än Nesser, där ”hurran” åkte på så fort ett främmande kom innanför dörren, och då hette det alltid: önskas det en skvätt kaffe.

Det var tider det.

P.S. Hustru Lena undrar vad som fattas mig då jag inte kan läsa Nessers böcker längre, bara för ett litet. ord. Följaktligen kom hon glad i hågen häromdagen efter att hittat en liten novell på 42 sidor.
– Här har du en liten speciell bok som du inte kan reta upp dig på.
Men ack vad hon bedrog sig. Redan på sidan 5 drack huvudpersonen ”en ny klunk”. Jag bävar. Jag har inte ens kommit halvvägs, så har Nesser klunkat 3 gånger till.


 

Bland rumpnissar och Trumpnissar

Ibland måste man stanna upp och undra — har vissa människor blivit som förryckta?
Ja, ibland kan man inte annat undra vad de håller på med — de som styr och ställer?
Eller som det uttrycks så träffande i filmen Ronja Rövardotter: Voffor gör di på dette viset?

Tänk att ett land, med 320 miljoner invånare, inte lyckas bättre när man skall plocka fram en värdig presidentkandidat.

Tänk att ett land med 144 miljoner invånare finner sig i att styras av en maktfullkomlig ledare. En ledare som växlar mellan att vara premiärminister och president.

Tänk att en president som tror sig styra över 23 miljoner, varav 6,5 miljoner fått lämna sina hem inne i Syrien och 4,8 miljoner har måst söka skydd i grannländerna.

Tänk att ett land där en presidenten styr med järnhand över sina 10 miljoner varav 90 % av de röstberättigade påstås ha valt honom. Egentligen borde han sitta i utvisningsbåset – en plats han känner väl till från sin fritidshobby.

Tänk att en kontinent där det lever 1,2 miljarder människor men inget av dess länder kan kalla sig demokratier. Istället för att skydda folket har miljontals militärer uppgiften att skydda landets diktator.

Mot bakgrund av detta; vem bryr sig att <18 akademiledamöter  väljer en singer-songwriter som mottagare av nobelpriset i litteratur?

 

Sån’t här gör mig upprörd

bigoriginal

Idag kan man läsa i DN:s pappersupplaga om om antibiotika användning i samtliga EU-länder varifrån ovanstående grafik hämtats. Det är en hisnande upplevelse att bara betrakta stapeldiagrammet. Hur är detta möjligt inom EU-familjen att tillåta ett land att få använda antibiotika mer än 100 gånger än ett annat europeiskt land? (Observera att Norge som är bäst i klassen inte tillhör EU.)
Man tar sig för pannan!

I samma tidning intervjuas en polsk dam som förklarar att hon bara äter polskt kött, precis som jag vet, av egen erfarenhet, äter fransmännen bara franskt kött. Man kan förutsätta att köttchauvinismen står högt i kurs i samtliga länder och att därför bör spanjorerna, cyprioterna, italienarna och portugiserna snart vara ”självlysande”.
På 9:e plats kommer Polen (gulmarkerat), men den intervjuade damen säger:
–Mediciner och gifter används inte här!

Detta är bakgrunden till min upprördhet. Antibiotikaresistens verkar inte tas på allvar i Europa. Både Världshälsoorganisationen WHO och Smittskyddsinstitutet rankar den snabba utvecklingen av antibiotikaresistens som ett av de största hoten mot människors hälsa. Av all antibiotikaanvändning går mer än hälften till djuruppfödning och i matproduktion och detta av ekonomiska skäl.

Därför!

Pengar är det enda som biter på marknadskrafterna och en lagstiftning inom EU kan man bara drömma om. Samtidigt som EU är den enda kraften som möjligen kan stävja överkonsumtionen.
Glöm EU! Handla själv!(sic).

Vad föreslår jag då?
Det bör vara en självklarhet för varje återförsäljare av animalier – födoämnen från djurriket – att anslå den ovan visade grafiken vid sina försäljningsdiskar.
Kontakta DN.
De hjälper säkert till att framställa ”säljande” information.

P.S. Se den italienska utvecklingen.

http://www.lul.se/Global/Extranät/Vårdgivare/Smittskydd/Dokument/Otto%20Cars%20Wik%202014.pdf

skarmavbild-2016-10-15-kl-13-11-01

«Quand vous êtes une star, vous pouvez faire quoi que ce soit”

lunette-france-bleu-blanc-rouge

Nu vet jag hur de är att leva som integrerad, alternativt assimilerad, även om begreppen täcker varandra.
Under 14 dagar har jag levt fullkomligt isolerad från världens vedermödor. Jag har befunnit mig i Frankrike vilket betyder att världens vedermödor får en underordnad betydelse. I Frankrike talar man nämligen bara om Frankrike och vad resten av vår planet beträffar så ses den, om ens då, genom bleu-blanc-rouge-färgade glasögon.

För den som inte vet, så bor fransmännen, enligt egen utsago,  i världens bästa land och om man skall vidga vyerna så reser man till ett fransktalande land där det serveras franska viner – (några andra känner i fransmännen till). Så mot bakgrund av detta konstaterande kan man förstå att franska medier inte har någon anledning att kommentera sin omvärld.
Sålunda har jag fått leva i fjorton dagar utan såpoperan Trump-Clinton, för i Frankrike har man ju sin egen presidentvalskampanj att beakta. Och sån’t bräcker naturligtvis allt som sker i omvärlden — inklusive USA.
Och så; det är skillnad på amerikanska och franska skandaler. Amerikanerna chockas av sex och otrohet.
I Frankrike får det ingen politiker i gungning.

Men så hemkommen briserar den verkliga bomben. Republikanernas presidentkandidat mr Trump har trampat över till den milda — ja, det är till och med så att fransmännens egna presidentkandidathistoria; den om Dominique Strauss-Kahn, som förförde en mörkhyad hotellstäderska och greps på flygplatsen i New York under förnedrande omständigheter — att den förbleknar.
Men det återstår att se.
images

Jag önskar jag vore kvar i ”världens bästa land” för att lyssna till de franska mediernas reaktioner på  mr Trumps senaste klavertramp. Kanske det blir något i stil med «mais quand vous êtes une star, vous pouvez faire quoi que ce soit”, med sådana presidenter  som, François Mitterrand, Jacques Chirac och Nicolas Sarkozy i bagaget.