Sjuk moral

aaeaaqaaaaaaaaqjaaaajdkxntm5ytqylti2ogitndg2mi1iyjhkltm0mjy2mdvlzmm0ma

Hitta den svagaste länken …

I ett av dagens ledarstick i SvD spekulerar Per Gudmundson i de ökande sjukskrivningstalen. Sålunda har Ludvika kommun en sjukfrånvaro på dryga 9 %, samtidigt som värmländska Torsby, i jämförelse, ligger på 4,3%. Det finns naturligtvis många teorier om varför det är på ”dette viset”, men en av hans teser marknadsförs som bristen på alternativa arbetsgivare, eftersom ”Ludvika ligger landets absoluta bottenskikt vad gäller andel privata utförare i välfärden och företagsklimat”.

Jag har naturligtvis för lite på fötterna för att ifrågasätta hans påstående, men jag kan kanske bidra med en lite mer jordnära tes, som kanske har sin relevans. Det handlar om moral – eller mera specifikt om arbetsmoral – eller än mer specifikt – om arbetsomoral.

En god vän till mig, var chef för en större arbetsplats med drygat 50 medarbetare. En dag kom han in företagets matsal och kunde då överhöra en konversation som inte var ämnat för hans öron. Samtalet gick ut på planeringen av en utekväll mitt i veckan, då en nyanställd medarbetare invände:
— Men det är ju arbetsdag i morgon!
— Äh, svarade den festsugna förslagsställerskan. Det är ju bara att sjukskriva sig!
Naturligtvis har det bästa varit om min vän ingripit direkt och påtalat det omoraliska i att sjukskriva sig, men han valde att att låta saken bero. Dock fick han upp ögonen för sjukskrivningarna på företaget och konstaterade att den låg relativt högt och pendlade mellan 6-8%. Han kontrollerade med kollegor inom koncernen, som redovisade en sjukskrivningsprocent kring 3-4 procent.
Nu hände det sig så att den alltid”festsugna förslagsställaren” bytte till ett annat jobb inom koncernen och vad hände? Precis som b. Sjukskrivningstalet dök nästa omedelbart till en mer normal(?) nivå. Det befarade sambandet mellan festande och sjukskrivning bekräftades med råge. Det var naturligtvis inte bara en persons sjukskrivningar  som visade det sjunkande sjuktalet utan även ”den festsugnas” kompisar iråkade högre moral kom att återspegla sig i statistiken.

Nu frågar sig vän av ordning: Vad kan vi nu lära av detta?
Och svaret lär bli — Ingenting! Just ingenting! – för vi har lärt oss att moral – eller kalla det gärna företagskultur –är något som man inte diskuterar i det här landet.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s