På tu man hand

unknown
Hallå!
Nu är det inte många dagar kvar till Isabella Lundgrens och Martin Sjösteds framträdande i Jazzbaren på torsdag den 17 november. Men jag vill ändå ta tillfället i akt och belysa en aspekt inför torsdagens konsert som kanske inte alla känner till – nämligen Isabellas behov av att förmedla sina innersta känslor.
Björn Stenberg; kulturskribent i Uppsala Nya Tidning skriver apropå Isabellas senaste skiva:
Isabella Lundgren har gjort några riktigt fina album tidigare och nya ”Where is home” lär inte göra någon besviken. Inte minst imponerar hennes texter, där hon gräver djupt i själen för att bekämpa sina demoner.

Jag vill naturligtvis inte förta upplevelsen av Isabella Lundgrens speciella röstregister och att hon valt jazzen som sitt uttrycksmedel, men det som jag frapperats av är: Varifrån kommer alla dessa makalösa resurser ur en så späd gestalt? Och kanske framför allt – man hör henne hela tiden … gräva djupt i själen … som Björn Stenberg påpekar, oavsett om hon sjunger ur eget material eller något ur the American Songbook.
I alla händelser kommer det att bli en spännande och annorlunda kväll I Jazzbaren, allra helst som hennes ackompanjatör, Martin Sjöstedt, är väl införstådd med Isabellas personlighet.

P.S. För den som vill fördjupa sig i en ung sångerskas väsen kan jag rekommendera att lyssna på Isabellas sommarprogram.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s