Det här handlar inte kompetens.

images.jpeg

EN GOD KULTUR ÄR BASEN FÖR ALLT

Carolina Neurath heter en mycket kompetent och läsvärd skribent i SvD:s Näringslivsbilaga. Hon skriver i flesta fall mycket genomtänkta inlägg, ofta betraktade ur ett feministiskt perspektiv, vilket kan ge upphov till många nyttiga reflektioner. Dock, denna gång, undrar jag om hon inte gått lite över styr, eller kanske är det jag som läsare som missuppfattat hennes underrubrik:
Sexismen visar att många chefer saknar rätt kompetens 
Artikeln refererar till ett antal affärer där chefer i Telia, som Eon, uppenbarligen uppträtt på sätt som inte anstår någon man. Men sedan kommer det några rader som jag ställer mig något undrande inför – jag citerar ur hennes artikel –:
Vi är långt ifrån ett jämställt land på flera plan. Många i näringslivets toppositioner är rädda för att kalla sig feminister. Svenskt Näringslivs tidigare ordförande Jens Spendrup gav ett rakt och tydligt nej på den frågan i en kritiserad radiointervju för ett par år sedan. Han gillade inte ”ismer” –   /min understrykning/.

Jag  undrar om inte Carolina Neurath navigerat lite fel när hon verkar propagera för att om man skall vara en ”kompetent chef” så skall man vara feminist. (Att hon sedan påstår att Jens Spendrup inte gillar ismer tror jag mest att det är ett slarvigt uttalande, eftersom jag har svårt att tänka mig att han ogillar t.ex. humanism).
Enligt Carolina Neuraths resonemang skulle jag vara en dålig chef, eftersom jag inte etiketterat mig själv som feminist och eftersom jag aldrig förstått mig på att underställa mig en beteckning som jag inte vet vad den innebär. I motsats till Carolina Neurath ser jag hennes väckta frågor är så mycket större än att bara rymmas inom ett könsperspektiv.
Företagets kultur, i vid bemärkelse, är och skall var dess viktigaste kapital och bör redovisas i varje bolags årsredovisning.
Vad jag vill propagera för är att  man (åter)-upprättar den uppförande- och kulturkod som bör råda i företaget eller organisationen. Att man som Eon, enligt artikeln, har en arbetsmiljöpolicy är det föga bevänt. Och vad som fordras, enligt mitt förmenande, är att alla börsnoterade företag (och organisationer) äger en kulturchef, som tillsätts av – och rapporterar direkt till styrelsen. Kalla honom gärna Kulturombudsman.
Att som idag gömma företagets kultur bakom en verkställande direktörs ekonomiska kompetens duger inte för en ansvarig styrelse – (även om de uttalar att de är feminister). En företagskultur är så oändligt mycket större.

P.S.
Det  här är en av mina käpphästar, så läs därför om mina erfarenheter i en tidigare blogg.

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s