Integration av invandrare i det svenska samhället – en resa utan mål?

501060073

Tänk om du en vacker dag fick lyssna till  följande konversation:
– Ska vi åka tåg eller bil eller kanske skall vi flyga?
– Ja; men det beror väl på vart vi skall åka, eller hur?
– Vart? Det spelar väl ingen roll. Huvudsaken är väl att vi reser …?

… visst skulle väl du då undra om du kanske  missat något väsentligt i konversationen, men tyvärr så är inte fallet så. Som det säkert inte undgått dig och alla andra i konungariket Sverige så pågår en intensiv integrationsdebatt , men där huvudfrågan kommit att bli, hur integrationen skall gå till.
Låt oss läsa ingressen än en gång: integration av invandrare i det svenska samhället.
Visst låter det bombastiskt och förtroendeingivande, som om orden valts av någon samhällelig överhöghet – t.ex. regering, migrationsverk eller annan myndighet – en sorts bruksanvisning med andra ord, och som samtidigt vill utstråla att ”allt är under kontroll”.
Orden skall, som alla förstår, ge intryck av det som står här är lika med sanning.
Men låt oss dissikera denna s.k. sanningen, så förstår man att  redan här ligger en hel kennel begravd.
(Jag har valt att understryka två ord ”invandrare” och ”svenska” – inte om ”integration”– för att understryka hur fel det kan gå om man inte vet vad man pratar om.)

Om vi nu backar bandet så kan vi gå tillbaka till hösten 2015 då invandringen fullkomligt exploderade och vem tänkte då på kommande integration. Nej fokus lades förståeligt nog på ”tak över huvudet” för personer med utländsk bakgrund. Och inte nog med det; personerna ”med utländsk bakgrund” och ”med skyddsbehov” var inte någon homogen grupp för att nu utrycka saken milt. Krigsflyktingar, religiösa flyktingar, ”papperslösa”, ”ensamkommande barn”, sexuellt läggning … ja, listan kan göras hur lång som helst för kön till att få uppehållstillstånd och kanske, på sikt få asyl.
Mitt i denna röra så börjar man på allvar att diskutera integration och detta i ett högljutt läge där diskussionen kom att handla om hur integrationspolitiken skulle utformas. Och diskussionen mynnade naturligtvis ut i eviga dispyter om vem som var rasist eller inte.

Hur kunde det nu gå så här snett?
Jo, jag återkommer till ingressen: integration av invandrare i det svenska samhället.
Om man nu vill och menar något med integration i det svenska samhället, så måste man veta vad som menas med … det svenska samhället.
Mig veterligen har regeringen, som ytterst ansvariga för integrationen, inte velat … [eller vågat) tala ur skägget. I stället att har man lämnat till mörka krafter i samhället att definiera vad som menas med det svenska samhället.

Som regering kan man inte bara ducka, i hopp om att integrationen löser sig vartefter.
Här gäller det att definiera angivet mål för färden och därefter navigera.
Att som vår statsminister påstå att hans meningsmotståndare har tappat kompassen duger inte.
Eländet är detsamma eller kanske än värre när man inte ens skaffat sig en egen kompass utan tvingas färdas i kölvattnet av ett spökskepp.

 

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s