Monthly Archives: mars 2017

När kunden i centrum blir ett svart hål

images

Det är faktiskt intressant att läsa om vad som försiggår i svenskt näringsliv. Handlar det inte om VD:ar som berättar om hur det är att sitta häktad så handlar det alltsom oftast om girighetens olika skepnader. En sak är i alla händelser säker och det är att man kan varken beskylla den globala uppvärmningen, ej heller mediernas mörknade av ursprungsland och allra minst president Trump för den slagskugga som svenskt näringsliv hamnat i.
Och att den gamla klyschan KUNDEN I CENTRUM är nedgrävd och pålad, på det att den aldrig skall uppstå igen är utom allt tvivel.
Nej, vad det verkar har näringslivets egna representanter, helt oförblommerat ställt sig själva i centrum. Det är bara för journalisterna att citera några av våra potentater så förstår man att vi har ett nytt fenomen på gång där något som varit påtagligt för alla människor och som man undvikit att tala om, nu återfinns på våra mesta mediers förstasidor.
ALLRA, SAAB, Hexagon är de senaste elefanterna som nu klivit ut ur styrelserummen för att ge sin syn på sin oförvitlighet. Därtill kan läggas Nordeas styrelseordförande som på sitt mycket speciella sätt försvarar uttalanden om Nordeas tänkta flytt av koncernens huvudkontor. Han säger i några uttalande i samband med bankens årsstämma, som ger syn för sägen.
– ”Nordea kan inte vara en ko som man mjölkar ändlöst” och ”det ligger på oss att driva banken så bra som möjligt. Det omfattar ett ansvar gentemot aktieägarna här i dag”.

Kan det sägas tydligare. Det är OK att mjölka kunderna – allt till aktieägarnas fromma.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Tydligen – den ny sjukan.

JanusJanusJanus

Povel Ramel sökte, som vi alla minns identiteten på en herr Coué, men någon närmare förklaring till namnet än att det möjligen handlade om en fransk apotekare kom han inte utan frågan utmynnade alltid i:
–  Vem fan e´de´?

Samma närliggande association upplever jag  varenda gång en viss herr Tobé uppträder i medierna.
Ja, jag vet att han är partisekreterare i de nya Moderaterna, men det hindrar inte att frågan uppkommer – herr Tobé?
– Vem fan e´ de´?
Och varför måsta han alltid förtydliga sig?

En person som med en drucken papegojas envishet förklarar allt med följande replik:
”Låt oss moderater vara tydliga med” … eller än värre … ”Låt oss moderater vara tydliga med att vi varit tydliga med …”, gör att jag genast osäkrar revolvern.

Men nu, när jag under ett längre tag lyssnat och tröttnat på herr Tobé, så visar det sig att han inte är ensam.
Samtliga politiker tycks lida av samma sjuka. Lyssna till fru Lööf, herr Björklund, herr Löfven, herr Sjöstedt … ja alla politiker börjar numer alla sina inlägg med … ”låt mig vara tydlig” …
Jag förstår faktiskt inte, om hen nu anser sig vara tydlig, varför måste då hen förtydliga att hen är tydlig?

P.S. Kanske har våra politiker aldrig varit så osäkra på sig själva och hur de skall agera i det nya politiska landskapet. Det är alldeles tydligt!

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Lektjänstepersoninflytande

Tro det eller ej; men jag är framåtsyftande.

Lektjästepersoninflytande. (Apropå ett inslag i morgonens radiouppvakannde.)
Jag är övertygad om du som läsare fick ta sats både en och två gånger för att komma till insikt om vad som egentligen står.
Och möjligen därefter: Vad betyder ordet?
Ordet är frammanat i min begränsade hjärna apropå våra framsynta politiker i Uppsala som stigmatiserat ordet ”tjänsteman”.
Enligt våra skatteavlönade tjänsteandar inom kommunen skall ordet tjänsteman gjort sitt – denne oförvitlige person, oavsett kön, skall nu framgent tituleras ”tjänsteperson”.
Det är stort!
Eller vad skall jag som simpel lekman dra för slutsats?

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

När bilden blir verklig

unknown

René Magritte skapade i slutet av 20-talet ovanstående bild och som alla ser så är det en pipa. Paradoxalt nog förklarar han dock sitt motiv genom att påpeka att ”det här ingen pipa”!
Och häri ligger paradoxen.
Det är ingen pipa – det ser ju alla. För det är ju faktiskt en bild av en pipa.

Med denna paradox i bakhuvudet är det kanske lättar att förstå den pågående offentliga diskursen, (för att nu använda sig av ett inneord).

Å ena sidan matas vi dagligdags med rapporter från verkligheten som handlar om det tilltagande våldet skjutningar, heroinmissbruk, misshandel m.m., samtidigt som medborgarna får läsa om att den bilden av verkligheten inte stämmer. ”Statistiken visar att … … ” osv. osv. osv.
Allt detta påminner om  en av Zenons paradoxer där ”teorin”, (läs sköldpaddan) alltmer hinns upp av ”verkligheten”, (läs haren).. Till sist överensstämmer teorin och verkligheten så till den milda grad att teori och verklighet överensstämmer.
Och det är ditåt vi tycks vara på väg.
Men än så länge tycks Sverigedemokraterna vara de som insett detta faktum och skär pipor i vassen, om uttrycket så ursäktas.

Och min fråga blir därför till övriga partier: Håller ni på haren eller sköldpaddan?

Lämna en kommentar

Filed under Kultur