Monthly Archives: oktober 2017

Sågning jämns med …

Med förbehållet att jag sitter på mer än armlängds avstånd fick jag idag höra om en veritabel sågning. Doktorn i offentlig rätt vid Uppsala universitet, Ingrid Helmius, uttalade sig om rikspolischefen Dan Eliassons senaste tur vad gäller  Rikspolisstyrelsens syn på gällande lagstiftning avseende skyldigheten att följa Försvarets krypteringsbestämmelser. Rikspolischefen har tydligen brutit mot gällande bestämmelser.
Ingrid Helmius omdöme blev härvid, om jag minns rätt: Nån …  Om nån som borde värna om att inte bryta mot gällande lag, så är det väl högste polischefen.

Efter den sågningen skulle jag vilja se hur länge det dröjer innan Dan Eliasson kommer till samma insikt och försvinner.
Kanske han kan bli landshövding istället.

 

 

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur

Vann rätt författare?

Så var så dags igen för Akademiens ständiga sekreterare att tala till världspressen. På slaget klockan 1 skall så allt spekulerande vara över.
”Årets pris i litteratur har tilldelats … ” – andäktigt gör den ständiga sekreteraren en teatralisk paus – och så sprids nyheten via den församlade media-kåren.
Sensation, sensation … eller kanske lite uppgivet  … ”den på förhand förväntade …”

Visst är det märkligt att Nobelpriset i litteratur, mer och mer, kommit att uppfattas som ett idrottsevenemang, med den stora skillnaden i förhållande till andra tävlingar att här utses bara en vinnare. Varför presenteras åtminstone inte 2:an och 3:an som i alla andra tävlingar. Naturligtvis för att det låter sig inte göras. Det finns inga gemensamma kriterier för att rangordna eller jämföra. Därför skulle det vara klädsamt om Akademien  vinnlade sig om att tona ner den hysteri som växt fram eller annars är risken att man till sist hamnar i en återvändsgränd – vann rätt författare?

Eller som Tage Danielsson uttryckt det: Är AIK bättre än Niccolai Gedda?

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Har jag månne en skruv lös?

Det finns en butik i Bandol som jag älskar – inte bara för att butiken har ett så lustigt namn i det franska språket, utan fastmer för innehavarna förestår en sedan länge, i Sverige, antikverad rörelse. Fransmännen kallar butiksfenomenet quincaillerie, – känkajeri – och som motsvarar vår gamla typ av järnhandel.

I alla händelser får jag varenda gång jag besöker quincailleriet en känsla av att mänskligheten bitit sig i svansen. Som nu senast då jag var i behov av två typer av skruvar – två av varje sort – besökte jag första en byggvaruhandel där minsta förpackningen innehöll 12 skruvar i varje förpackning. För att täcka mitt behov behövde jag alltså införskaffa 24 skruvar till det facila priset av 30 kronor. Det var i det läget som jag uppsökte quincailleriet – köpte mina skruvar och betalade knappa 7 kronor.

Väl hemma visade det sig att två av skruvarna var något för korta, varför jag gick tillbaka och bytte ut skruvar till rätt dimension – utan kvitto och obruten förpackning … (jag hade skruvarna i fickan).

Min fundering är nu – hur många tusentals ton skruvar ligger och skräpar i våra skåp? Det måste väl finnas bättre sätt att köpa skruvar på. Varför inte som lösgodis för oss amatörhantverkare.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur