Jag var antagligen ganska yrvaken i morse vid kvartöveråttatiden, när jag slog på radion.I alla händelser uppfattade jag påannonsen som att ”Liberace” skulle komma till P1-morgon. Naturligtvis förstod jag snart att det varit ett hörfel och att det handlade om Jan Björklund … Liberalerna som programledaren Katrin Zimmerman annonserade.
Men så här i efterhand kan man ju undra om det inte lika gärna kunde handlat om Liberace – ni vet den där tjommen som satt och glittrade med sina implantattänder, sina strassringar och spelade tills ljusen i hans kandelaber slocknade.
Jan Björklund gick tydligen som en annan vandringspokal mellan TV-sofforna och radiostudios denna morgon och sökte förklara Liberalernas vankelmodiga agerande. Återigen visade han till den gamla tesen ”att vara liberal är att vara kluven”.
Och kanske var det det mest flagranta då han fick frågan om han inte tidigare kunde tänkt sig en ministerpost i en S-ledd regering. (8.27. in i intervjun).
Naturligtvis förnekade han påståendet och svarade något i still med … ”i Liberalerna har vi talat om många lösningar!”
Likt Liberace – då han bad publiken på önskningar om vad han skulle spela, log med hela sin tandrad och spelade sedan vad han ville – svarade Jan Björklund precis vad som passade för tillfället – denna morgon!
Jag somnade om i den fulla förvissningen om att det var Liberace jag lyssnat till.