Sköt dig själv och bry dig om andra

tage-danielsson-jpg

En droppe droppad i Livets älv
har ingen kraft att flyta själv
Det ställs ett krav på varje droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe!

Häromdagen berättade jag historien om en morfar som levde efter devisen:
Sköt dig själv  och bry dig om andra.

Denna hans levnadsregel förorsakade en hel del kommentarer, varför jag känner mig skyldig till en ytterligare förklaring.
Det är inte, skall du veta, att det är en sinkadus att jag använt mig min vardagsfilosof, Tage Danielssons tänkvärda tänkespråk.

Min morfar var inte lika rikt begåvad vad gäller det episka, men se – andemeningen var densamma.
Var och en söker sig göra rätt på vår gemensamma planet under sin livstid – man sköter sig själv!
Man bryr sig om andra
– som innebär att man bryr sig om den omgivning man behärskar.
Något mer kan man faktiskt inte fordra av en enskild människa.

Därför: Sköt dig själv … och bry dig om andra.

Ev.kommentare: axel.sjostedt@telia.com

 

 

 

 

 

Annonser

When the real things comes along

Skärmavbild 2018-12-05 kl. 17.59.12
Kanske jag är en mycket enkel människa i min musiksmak även jag om jag, av min omgivning kanske betraktas som ”snobbish”. Jag är naturligtvis, som alla andra, ”allätare”, men det hindrar inte att jag lyssnar mest till jazz, ouvertyrer, pianokonserter, kammarmusik, 60-talspop …  … och så händer det!

Av en ren sinkadus, vid pianot, dyker ett antal harmonier upp … Ess, D6, Ess9, Fm7 Ess , Ess dim, …, Ja ni förstår säkert alla att det handlar om den gamla låten Until the real things comes along.
Jag spelar Ess, D6, Ess9, Fm7 Ess , Essdim – men det låter platt.
Vad gör man då ? ”Catcher in the rye”, eller som översättningen lyder – räddaren i nöden.
Datorn och YouTube.
Och vad hittar jag väl vad då?
Lyssnar till James Booker – och förstår – jag är mycket enkel människa när de riktiga sakerna kommer med.

 

Klimatångest

DSCN2472

Moderna tider

Det gäller klimatet!
Ja; jag vet att jag är ute på hal is, men jag undrar ibland huruvida jag är ensam om mina tankar. De är på intet sätt nya för mig, men faktum är att jag börjar mer och mer tvivla på hur vetenskap bedrivs nuförtiden. Ibland kan jag känna att klimatvetenskapen numera  fungerar som katolska kyrkan på 1600-talet. Då handlade det om Galileo som fick ta tillbaka sina teorier om att jorden snurrade kring vår sol. Inför hotet att om han inte gjorde det skulle han bli bränd på bål. Inför det ta hotet tog Galileo, som tur var, tillbaka sina teorier.

Jag, en stackars enskild, inom klimatforskning, okunnig medborgare som bor i ett land där denna gren av vetenskap tycks styras av en 15-åring. Jag skall naturligtvis inte döma hennes position som frontfigur för en rörelse i samhället, men jag måste säga att jag undrar ibland. Var finns de vetenskapliga bevisen redovisade att det finns fog för hennes klimatångest?
Jo överallt! skriker alla.

Och det stämmer. Men om jag nu vill söka bevis där det råder verklig vetenskaplig koncensus då får jag leta länge. Det verkar som all redovisning av seriös forskning styrs av känsloargument. Varenda dag – från morgon till kväll – matas jag med allehanda nyheter som styrker tesen om en förestående apokalyps. Eventuella vetenskapliga motargument redovisas aldrig. Sådant gör mig osäker
Men så när jag hittar argument som balanserar upp den vetenskapliga slagsidan – vem är jag att tolka dessa argument.
Sådant här skapar ångest hos mig, väl att skilja från den ångest som en 15-årig ”kändis” känner.