Reklammonopolet

”Här sitter jag med mitt monopol, men ur skall jag nå marknaden? Kanske politikerna kan hjälpa mig!”

Som varande frekvent lyssnare av Sveriges Radios talade kanal, P1, måste jag ställa mig frågan: Vad har hänt i radiohuset? Jag tänker nu inte på den nya uppbörden via skattsedeln utan den förändring som jag vill uppmärksamma är långt mindre kontroversiell. (Men bara för att reflektera över den nya skatten, så inser nog snart våra politiker den nya spenen. Varför skall endast bilinnehavarna betala fordonsskatt?)

Men nu åter till min irritation över några petitesser.
Som säkert även den mindre frekvente lyssnaren lagt märke till så åtgår allt mer programtid åt att presentera jinglar, påannonser och utdrag ur kommande radioprogram. Ingen skall komma undan. Och dessutom får vi höra alla programledare läsa högt ur SR:s lönelista.
Alla som haft ett finger med i programmet skall uppmärksammas – och så kommer avslutningen – … och själv heter jag Daniel Alling (exempelvis).
Men varför inte löpa linan ut och påannonsera ett urval av licensinnehavare=skattebetalare, som gjort radiomonopolet möjligt?

Men tro nu inte att jag bara irriterat mig på ångradion.
Monopolet gäller även den bildmässiga delen av monopolet med sina jinglar, påannonser och utdrag ur kommande program. Men inte nog med det. NU … så här i vinterstudions tider får vi ta del av vilka som sponsrar monopolet.
Varför inte ta steget fullt ut och och låta sponsringen ta över presentationen av samtliga program, så kanske SVT/SR:s skattepengar kan frigöras för verkliga behov, som t.ex. assistansersättning.
(Eller kanske även den skall finansieras genom sponsring!)