Vi ett fredens folk?

Sommaren 1965 gick jag högvakt.
Under två veckor fick vi lära oss att gå i snörräta led, sätta på bajonett, rycka säkerhetsluckan, men framför allt att putsa skor.
– Are you commanders? frågade amerikanska turister. Vietnamkriget pågick för fullt och på topplistorna spelades Ballad Of The Green Berets. Att vi från P10 i Strängnäs bar mörkblå baskrar än mindre var krigshjältar spelade inte någon större roll. Tidsandan gjorde oss, 25 befälselever från läkarplutonen, varav en var passgångare, till någon sorts andliga övermänniskor.
Unknown.jpeg
I alla händelser inträffade en incident, med efterföljande replikskifte, en tidig sommarmorgon vid 4-tiden.
Lejonbacken var avstängd med rep vilket skulle förhindra ”obehöriga” att passera.
Ett par överförfriskade finnar – på nedåtgående – fick för sig att de skulle kliva över repet i den nordliga delen av Lejonbacken.
Enligt instruktion lämnade jag då min vaktkur, sträckte upp höger hand och ropade, HALT!
– Vad gör du om vi shiiter i din order?
– Då ropar jag HALT! ännu en gång.
– Och om vi shiiter i det också, vad gör du då?
– Då kallar jag på patrullen! (Som antagligen låg och sov, två slottsportar bort.)
– Då hinner vi ju passera innan de kommer – joo!
– Då ropar jag HALT … HALT eller jag skjuter skarpt – (dvs ryckte säkerhetsluckan på K-pisten.)

De två finländarna skrattade lite förläget och sade:
–Tu … vet tu – i Finland, där skjuter vi direkt.

Och kanske är det där den mentala skillnad ligger hos oss och vårt östra broderfolk.
Så kände jag i alla fal idag när jag lyssnat till vår utrikesministers senaste utrikesdeklaration.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s