Förbrukat förtroende

images.jpeg

… på väg för att vinka av Annika till flyget till Kanada? /SvD-bild

Härom dagen avhandlades ett stycke svensk demokratiförfall.
Det var dagen då KU avlade sin rapport om statsrådet Strandhäll

Det är faktiskt, i mina ögon, helt klart att statsrådet farit fram med osanningar, eller för att tala klarspråk, har ljugit.
(Jag är inte ensam om mitt påstående. (Läs topptjänstemänens svar): 
Ni säger i klartext att Annika Strandhäll har ljugit.
– Antingen i KU eller vid presskonferensen.

Lögn kan te sig vara ett stort ord eftersom ordet lögn kan ha så många uttolkningar, allt beroende på avsändarens uppsåt. Men studera bara de synonymer som återfinns då man googlar där den välvillige hittar ord som desinformation, tvetalan och osant påstående.

Då jag inte är politiker, än mindre sitter i KU, så får jag göra mina tolkningar utifrån ha vägt den information som givits via media. Och jag kommer inte till någon annan slutledning än att statsrådet har ljugit.
Till grund för mina reflektioner ligger den anmälan som ingivits till utskottet, skriven av gruppledaren för Liberalerna, Christer Nylander. När man läser den så tycks ärendet vara glasklart i sak, men sedan vidtar den politiska processen och det är då jag reagerar så starkt. Det är nu ord som i degenererat tillstånd avhandlas, manglas och presenteras i utskottet, i s.k. enighet.

Den dagens tillstånd i konungariket Sverige, den 4 juni 2019, nådde statsrådet på resa i Kanada och föranledde ingenting annat än att hon ”tog prickningen på allvar”. Annat var det när en tidigare talan om ett misstroendevotum skulle ske, då var hon på plats! Förstärkt med en brigad, som om det handlade om D-day!
Men nu handlade det ju bara en konstituerande prickning – ”vem bryr sig?”

Finns det någon som tror på detta – vårt statsråd?

OSA gärna!

 

 

 

Annonser

Subaltern

Skärmavbild 2019-06-01 kl. 12.18.12

Läser i dagens SvD om Bensinupproret som demonstrerade i Stockholm, ett uppror som samlat 660000 tillskyndare. Men till manifestationen kom det uppskattningsvis cirka 200 personer.
Samtidigt läser jag i samma tidning, på ledarsidan, om valet i Indien där ett för mig okänt begrepp dyker upp – Subaltern.
Enligt artikeln betecknar begreppet Subaltern – underpriviligierade grupper, som visserligen får rösta men i praktiken inte har någon röst, därför att de representeras av eliter som framförallt ser till sina egna intressen.

Bakom dessa två gestaltningar dyker så upp en reflektion, som baserar sig på ett tänkvärt uttryck, även om tillfället och sagesmannen kanske dök upp vid fel tillfälle. Alla minns vi Scaniachefen, Leif Östling, som undrade vad han fick för skattepengarna.

Att vi har världens högsta skattetryck verkar dock inte göra avtryck på de svenska subalternerna. Men en enskild skatt? Ja, då tar det hus i helvete!

Var har vi hamnat?
Har vi alla blivit några som visserligen får rösta men i praktiken inte har någon röst, därför att vi representeras av eliter som framförallt ser till sina egna intressen?

Frågorna är många, men kanske Jörgen Huitfelds artikel i tidskriften Kvartal ger en första inblick i vad som håller på att hända. LÄS DEN!