Lidbommeri!

Bild 1

Sensation! Sensation!

Det är en konstig värld vi lever i – jag tänker denna gång på den mediala världen.
Antagligen ur-trötta på att skrapa Coronaepidemin in på bara benet, så tycks journalisterna äntligen hittat något nytt att sätta tänderna i.
Jag vet inte huruvida det är så nytt just, men när journalister hittar något som luktar korruption – då går drevet.

Denna gång handlar det om L-ledaren, Nyamko Sabuni, som får löpa gatlopp i spalterna, efter att ha ”avslöjats” som en köpt politiker.
Det intressanta är inte vad hon gjort utan den stora sensationen är bristen på transparens eller som saken beskrivs i Dagens Nyheter :

”Men det är något helt annat när journalister kan avslöja dolda kopplingar mellan företag och parti. Det ställer frågor om partiets politik – vilka ställningstaganden är egentligen till salu? ”  (min understrykning)

SvD:s avslöjande granskning ger mig lite, något av löjets skimmer – precis som om det skulle vara något nytt att fack, arbetsgivarorganisationer, näringsliv och övriga intresseorganisationer söker påverka de som har den lagstiftande makten. Så har alltid skett, möjligen med ett undantag. Det var då, då statsrådet Carl Lidbom* uttryckte lagstiftarens intentioner rakt upp och ner:
Lagstiftning är instrumentet som används för att uppnå politiska mål.”

Här kan man tala om verklig korruption och ordet transparens fanns inte ens i vokabulären på den tiden.

  • Lidbommeri blev på 1970-talet en nedsättande benämning på en pragmatisk och nyttobetonad syn på lagstiftning som framförallt personifierades av statsrådet Carl Lidbom.[1]

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s