Ökenvandring

images.jpg

För ganska exakt 106 år sedan startade det 1:a världskriget. Det var i slutet av juli månad. Ett krig som alla trodde snart skulle vara över och hälsades därför av jublande massor på båda sidor av fiendelägren. Men så, en och en halv månad senare – i september – så kröp man ner i skyttegravarna. Och resultatet känner vi alla alltför väl. Ett veritabelt blodbad – kanske det värsta vår civilisation någonsin kommer att uppleva.

Inga jämförelser för övrigt, men visst känns det förödande att uppleva en sorts krig där strategien tycks vara densamma som under det amerikanska inbördeskriget, det rysk-japanska kriget och första världskriget, fast nu i en lindrigare form.
Jag tänker på prestigekriget mellan två parter som kommit att symboliseras av två personer– Anders Tegnell och Björn Olsen.

Om jag nämner två andra namn – Bernhard Montgomery och Erwin Rommel – så associerar de flesta namnen med Ökenkriget. Ett krig där två fältherrar, under tre års tid, tycktes irra omkring i den nordafrikanska öknen.
Det svenska Coronakriget har pågått endast under ett halvår, men detta – gudarne förbjude – får förhoppningsvis sitt slut snarast.
Varför kan inte dagens två fältherrar kliva upp ur respektive grav och kommunicera och ge oss adekvat information om hur civilbefolkningen – och respektive trupper – skall förhålla sig framgent.
Visst kan det tyckas pittoreskt när hrr Egnell och Olsen får ropa ut sitt budskap via den statliga megafonen över öknen – interfolierad av passande musiksnuttar, men är det inte dags att krypa upp ur sandlådorna och gå ner i stabsläge.
Har ni inte förstått att ni har en gemensam fiende?

Bekräftelse

images

Innan bägaren rinner över – se varandra

I den pågående pandemins spår har en direkt brist kommit upp på agendan, en brist som jag skulle vilja sammanfatta i ett ord – Bekräftelse!
Vi lever alla i skuggan av en pandemi vars fokus naturligen ligger på fysiologiska framsteg/tillkortakommanden. Vi bombarderas dagligen med fakta – fakta som vi varken kan förneka eller bejaka.  Det är naturligtvis befängt att vi uppmuntras att delta i en debatt – i vilken gemene man* saknar kompetens. På sin höjd kan vi säga oss vara för eller emot Tegnell.

Men det finns en område som borde vara allas egendom; det vill säga alla mjuka värden – dvs. våra själsliga tillkortakommanden.
Personligen har jag kunnat mig förmärka att vänner som finner sig i att ha blivit medicinskt isolerade,  uttrycker en oro för den uppkomna ”ensamheten”.  Till en början handlade det om självbevarelsedrift, men ju längre tiden led, desto mer märkbar blev det sociala livet. Tvåsamheten blev mer än påtaglig.  Till sist fanns inget att tillägga – utan längtan eft

Kanske är det nu dags att vidga begreppet ”folkhälsa” till att omfatta även själarnas gemenskap – att bli bekräftad ≈ att finnas ≈att existera!
Därför skulle jag vilja omformulera Folkhälsomyndighetens rekommendation:
Stanna hemma när du har symtom, var noggrann med handhygien, håll avstånd …  … och nu dessutom … bekräfta varandra!
Skriv brev! Telefonera! SMS:a! Heja på varandra! Se varandra!

  • Även gemene man kan Trumpa i klaveret

En (a)syl i vädret

 

confusion

”Uraktlåtenhet att handla ligger chef mer till last än fel vid val av medel” hette det förr i det svenska arméreglementet.
Alltsedan vi började nedrusta Sverige är det uppenbart att det inte bara handlar om kulor och krut … och ärtsoppa … utan även en, icke oväsentlig av grundbultarna försvann.
Återigen framstår det mer och mer uppenbart att Sverige är i behov av en stark regering – en regering som vågar sätta ner foten i en känslig fråga. Eller i klartext:

Underlåtenhet att handla ligger statsminister Löfven mer till last än ha fel partner i regeringen.

I botten ligger en konflikt inom regeringen  mellan två oförenliga läror. Den ena heter asylrätten, den andra volymmålet. Statsminister har att hänföra sig till FN:s flyktingkonvention från 1951 eller regeringskollegans rädsla för att asylrätten skall undergrävas.
Vis av vad som hände för 5 år sedan har statsministern nu insett att man har inte råd att göra om samma misstag, men då till priset av att regeringsmakten går förlorad.

Artikel 1 i konventionen definierar en flykting som en person “som flytt sitt land i välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, och som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet…”

Ovanstående skrivning är det enda som gäller och som alla partier i Sveriges Riksdag är överens om, sånär som på och V … … och MP.
Precis som hos tandläkaren.
Var god och välj!

&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&

Ovanstående dilemma är inget nytt. Av egen erfarenhet vet jag att det kan vara tufft att fatta ett beslut i en känslig fråga.
Jag stod som dörrvakt till nattklubben Profeten i Uppsala och det var en grannlaga uppgift, eftersom Brandmyndigheten och hugade nattklubbsgäster inte var av samma åsikt.
En kväll satte jag stopp i entrén för ett sällskap varav ett antal var färgade.
Jag satte med andra ord ned foten – ”det är fullt!”
Och jag fick ta mitt ansvar.
– Cause I’m black!
– Nej! För det är fullt!

Mig kostade det ett brutet näsben!

En depraverad stormakt

images.jpg

Det amerikanska presidentämbetets makt är stor, men det verkar som innehavarens vandel är av underordnad betydelse när det kommer till kritan.  Att makt korrumperar är ett väl känt fenomen,och jag tänker därför begränsa denna, min drapa,  till att gälla ”maktens” förhållande till kvinnor i det stora landet västerut..

Nu skall man inte dra  maktens män över en kam, men nog det räcker att nämna namn som Kennedy och Clinton för att spåra in på den egentliga frågeställningen.

Den 20 januari 2017 intogs presidentämbetet av en person som givit uttryck för sin kvinnosyn på ett ganska flagrant sätt genom att yttra den numer klassiska repliken:
 … … just grab them by the pussy
Redan då var vi många som förundrades över att presidentkandidaten Donald Trump, trots sin något valhänta ursäkt, kunde fortsätta sin kanditatur. Men i dubbelmoralens epicentrum, USA, där kan det ske.
Inga jämförelser, men jag tror ingen kan föreställa sig en svensk politiker, även om det handlar om en fysisk deformation, skulle kunna kandidera för ett högre politiskt ämbete – inte ens landshövding! – med ett likartat beteende.

Men nu; tillbaka till det stundande amerikanska presidentvalet.
Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur en enda amerikansk röstberättigad medborgare kan lägga sin röst  på Donald Trump med en så vidrig kvinnosyn.
En röst på Donald Trump måste vara att likställa med ett tyst erkännande att man har samma kvinnosyn.

Stackars land!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I natt jag drömde något …

images

Så här sade statsminister Stefan Löfven:

Det finns samtidigt ”verkligen anledning att gå till botten” med vad som hänt i Sverige där 70 procent av dödsfallen i Norden inträffat. Bland annat bör man jämföra med hur arbetet sett ut i andra hårt virusdrabbade nordiska länder, som inte haft lika många dödsfall.

Nej! Det var bara jag som drömde!

I verkligheten gällde det ett referat i SvD från en presskonferens där IVO redogjorde för brister hos ett antal kommuner vad gäller äldrevården och där jag kunde läsa följande kommentar av socialminister Lena Hallengren.

Det finns samtidigt ”verkligen anledning att gå till botten” med vad som hänt i de 40 kommuner där 70 procent av dödsfallen inträffat, enligt Hallengren. Bland annat bör man jämföra med hur arbetet sett ut i andra hårt virusdrabbade kommuner, som inte haft lika många dödsfall.

I krusbärslandet

Bild 2

En del tror att de kan se in i framtiden

Är Sverige i grund och botten dåligt rustade för en pandemi?
– Ja. Systemet är dåligt rustat för en pandemi. Det skulle jag vilja säga.

Vem bär ansvaret för det?
– Det är väl ett delat ansvar.

Ovanstående slutkläm uttalade  Generaldirektören för  Folkhälsomyndigheten, Johan Carlsson, i ett större reportage i söndagens SvD.
Jag citerar dessa rader för att ge mig möjligheten att utropa: Är det inte typiskt Sverige!

Efter att läst en väl genomarbetad 5-sidig artikel som beskriver hela skeendet i den nu pågående pandemin, december -91 till juni -20, så hade jag väl inte väntat mig att tidningen skulle utkräva ett ansvar för någon, även om den frågan svävar hela tiden över genomgången. Och som sagt: slutledningen och frågan om huruvida Sverige varit dåligt rustade för en pandemi gick inte att förneka, men så kom slutklämmen.
Vem bär ansvaret för det att vi är dåligt rustade för en pandemi och svaret blir:
– Det är väl ett delat ansvar.

Tänk ett så typiskt svenskt uttalande!
Alla ! och Ingen! bär ansvaret.

Gott och väl att man tillsatt en kommission som skall ”lära oss av våra misstag”, men indikerar att en tribunal borde fylla en viktig funktion i vårt krusbärsgenomsyrade land, i avvaktan på en permanent författningsdomstol.

 

EU post Corona

 

images

Tillhör du kategorien som tycker det är bra att vi är med i EU?
Antagligen – (57% för 17% mot och 26% vet ej, enl. SCB)
Tillhör du kategorien som inte vet vad det innebär att vi är med i EU?
Antagligen tillhör du de 100% som inte vet – (mitt antagande)
Och det framför allt nu när unionen skall visa vad som menas med EU.

Nu talar jag fr.o.m. nu i egen sak och säkert finns det många i min omgivning som anser sig väl insatta, men vi kan ju börja med grunderna. Begrunda de fyra huvudorganen nedan och sök svara för dig själv – vilka beslutar om vad och hur stor påverkan har dessa organ på vårt land.

  • Parlamentet
  • Kommisionen
  • Ministerrådet
  •  Europeiska Rådet

Var nu inte ledsen för ditt/mitt tillkortokommande. Så här på rak arm har ingen svensk riksdagspolitiker kunnat svara på de olika organens kompetensområde för att inte tala om EU:s inflytande på svensk politik. Inte ens Riksdagens EU information kunde svara på frågan. ”Gissningsvis ≈ 70%” var ett svar”, när jag ringde upp.

Varför ringde jag då upp och intresserade mig för EU-frågor.
Jo, jag ville ha svar på hur man hanterade Corona-pandemin inom EU och uttryckte att den information som ges kändes något futtig.
Läs och begrunda:
EU vidtar olika åtgärder med anledning av coronaviruset. Det handlar till stor del om att EU:s institutioner stöttar, samordnar och på olika sätt underlättar det arbete som medlemsländerna gör själva på hemmaplan.

”… stöttar, samordnar och på olika sätt underlättar det arbete som medlemsländerna gör själva på hemmaplan.”

Vilket djefla snömos! tycker jag som sitter som frisk 70+-are i hörn av Europa och får inte röra mig fritt – i Europa!

P.S. Orkar du med mer snömos?

Som EU-medborgare har du rätt att rösta i val till EU-parlamentet, resa fritt och arbeta eller studera i andra EU-länder. Du kan också lämna synpunkter på EU:s lagförslag eller komma med egna idéer. Du kan kontakta svenska myndigheter och EU:s institutioner för att få information om olika frågor.

 

Historiens vingslag

download.jpg

 

Det är inte utan att man kan ana historiens vingslag; dvs historien tycks gå igen.
För att gå direkt på sak.
Man kan undra om det snart kommer att börja tillverkas namnstämplar med våra vanligaste statsråds namnteckningar på.
Den här krian handlar om en förflugen tanke då historien verkar gå igen!

Med beaktande av dagens situation i vilken Folkhälsomyndigheten kommit att bli den instans som fått stå för svensk pandemipolitik kan man lätt dra paralleller med Frihetstidens statskonst. En tid då ledarskapet flyttades till dåtidens myndigheter, där kompetensen stod att finna.

Frihetstiden kan man säga började med att Ulrika Eleonoras man, Fredrik I, kom att regera Sverige. Han talade latin, italienska,franska, latin och naturligtvis tyska.
Men inte svenska!
Detta faktum, hans brist på, inte bara, språklig kompetens, öppnande för att han skulle komma att betraktas som en bifigur, men med den skillnaden att dåtidens Anders Tegnell hette Arvid Horn.
I alla händelser kom Fredrik I att mer och mer ägna sig åt sin favoritsysselsättning, erotik, och lät sig representeras av en namnstämpel, framtvingad vid sjukdom.

Så kom hans efterträdare Adolf Fredrik på tronen. Denne hade kanske inte samma intressen som sin föregångare, men ägnade sig, även han åt andra välsvarvade tingestar, nämligen snusdosor. Nu kom namnstämpeln att nyttjas, inte bara vid behov, utan av tvång då den ointelligente konungen varken förstod eller ibland vägrade att signera väsentliga handlingar. Makten kom därför att förskjutas från despotism till en viss parlamentarism.

På något sätt känns det som om historien går igen, men nu i Coronatider. I brist på ledning verkar det som om myndigheterna tagit över i sakfrågorna.
Att Frihetstiden dessutom styrdes genom det s.k. Sekreta utskottet gör om möjligt jämförelsen med dagens samhälle kanske än mer pikant.

P.S. Kanske begreppet ”stämplat ut” kommer att höras i kanslihuset inom en snar framtid?

 

När tiden är ur led

images

I dag är det den 1 juli och vi går mot mörkare tider.
Men det har funnits andra tider!

Tänk; jag förstod aldrig vad som menades med strofen som man sjöng som ung: … å den ljusnande framtid är vår
Handlade vår om ”andras ljusnande framtid” eller skaldade han– Herman Sätherberg – helt sonika om en kommande årstid. Nej, så banal kunde han väl inte vara?
Nej! För i följande rader hänvisar han ju till våra sinnen.

I alla händelser undrar jag om Herman Sätherberg skulle kommit in på topplistorna med den här låten idag? Säkert måste han då skrivit om följande rader: … inga stormar än i våra sinnen bo … För snarare tvärtom har – det har stormat i våra sinnen sedan lång tid tillbaka. (se ovan)

Men jag skulle gärna vilja hört och sett(!) Löfvin, Hallengren, Tegnell, och Carlsson, iförda studentmössor sjunga ut för fulla halsar, när dom satte mig i karantän:

Sjung om studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtan med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än,
i våra sinnen bo,
hoppet är vår vän,
vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro,
där de härliga lagrarna gro!

Men istället blev det en kommission!