Los Trios

Det hör väl fortfarande till ovanligheterna att tre fabulösa svenskar spelar i ett och samma lag.
Mig veterligen har det hänt bara en gång och då var det så långt tillbaka som 70 år tillbaka i tiden. Och ingen 70-plussare lär sväva på målet om man för ämnet GreNoLi på tal. Här handlade det om en centerforward, Gunnar Nordahl, som omgav sig med två eminenta eleganter, Gunnar Gren och Nils Liedholm.
GreNoLi – denna akronym – är så fyndig, så man kan undra om herrarna tog sina namn i efterhand. No i mitten och Gre och Li på var sin sida.
I alla händelser; detta hände kring 1950 och laget som helhet hette Milan.

Då handlade det om fotboll, men nu handlar det om musik.
Visserligen har akronymen LSD kommit att stå för en något tvivelaktigt, men se, när det gäller musik handlar det om något helt annat – den fabulösa jazztrion LSD*. bestående av en saxofonist av rang som förstått att omge sig med två ”spelare” av högsta klass.
   – Det är inte bara jag som spelar saxofon i LSD, säger ”centern” Fredrik Lindborg – det gör Martin och Daniel  också”.
Men som ”framspelare”, trakterar de här  sina huvudinstrument – bas och trummor.

Men tre stjärnor skapar inte ett helt lag. Detta gäller naturligtvis även för LSD.
Med barytonsaxofonisten Lars Gullin som förebild har man utökat teamet med en stråkkvartett, även den av yttersta märke. Och resultatet – en makalös föreställning.
Man skulle kunna påstå att Lars Gullin var före sin tid – Fredrik Lindborg har nyckeln till framtiden!

Kvartetten består av:
Daniel Migdal, violin
Henrik Naimark Meyers, violin,
Ylva-Li Zilliacus, viola
Sabina Sandri Olsson , cello.

Lyssna och njut!
https://www.youtube.com/watch?v=i-_rutlGzrw

*L står för Fredrik Lindborg, S för Martin Sjöstedt och D för Daniel Fredriksson.

Kamrat demokrat

Aljaksandr Ryhoravitj Lukasjenka – se där; en kamrat som heter duga.
Med emfas utmålar han sitt Vitryssland som varande en sann demokrati vilket, om inte, framgått i det faktum att medborgarna åter igen fått göra sin röst hörd.
Och resultatet?
”Kamrat demokrat” fick, enligt preliminära uppgifter, cirka 80% av folkets röster. Det jag dock inte hittat var valdeltagandets omfattning, men jag utgår från att det var åtminstone 100%. Dock med en reservation!
Enligt en, mig mkt bekant, känd ekon.dok är det en vid skillnad mellan att man ställer 1 fråga till 100 personer, med att man ställer samma fråga 100 gånger till en och samma person. Den insikten tror jag inte föresvävat vår kamrat demokrat utan han vidhåller att 80% – det är folkets omdöme om ett gott ledarskap.

Om Kamrat Demokrat hade haft en enda susning om begreppet demokrati så hade kanske blivit trovärdig om han hade fått stöd av 51% – men tyvärr – någon sådan insikt besitter inte denne man.

För att sedan understryka den demokrati som kamrat Lukasjenka gör sig bred över, meddelas att oppositionsledaren Tsichanouskaja, som tog sin makes plats i presidentvalet efter att han gripits i maj, nu befinner sig i trygghet … … … … i Litauen!

Men tro nu inte att Kamrat Demokrat är ensam om sin definition.
I Sverige har han en proselyt som vidimerar att demokratin fungerar.
Lyssna Belarus ambassadör till Sverige. Man kan bli mörkrädd för minde:
https://sverigesradio.se/embed/publication/7528264

Döden

Just i denna tid upplever jag att döden kommit att spela en större roll än tidigare.
Döden – vår ständiga följeslagare – ger sig tillkänna dagligdags men inte på sätt vi vant oss vid. Och även om jag börjat inse att mina dagar är räknade, så … … tralallala!

Alltsedan mars i år har döden börjat göra sig påmind på ett helt annat sätt med effekten att mina räknade dagar, som 70-plussare  blivit färre … … tack Folkhälsomyndigheten!

Men på något sätt lever man i sin egen lilla bubbla och man förlikar sig med det mesta,
men så händer det – igen!
En förlupen kula på en bensinmack i Botkyrka ändade en flickas liv … … född 2007. En trettonåring med hela livet framför sig blir till en nyhet på nätet. Så långt ner har vi sjunkit i det här landet.

Jag blir vansinnig!
På några få år har Sverige blivit en tummelplats för kriminella gäng och det får fortgå – tydligen med myndigheternas goda minne.
– Jag kan inte uttala mig i det enskilda fallet,  är det arroganta svaret från våra makthavare.
– Därför har regeringen tillskjutit extra resurser, är en annan floskel som vi kommer att få höra de närmaste dagarna.

Men kära makthavare  Gör något!

Om inte annat föreslår jag att statsminister och justitieministern tar mössan i vacker hand och sammanträffar med de närmast sörjande och ber om ursäkt.

Om de har någon hut i kroppen.