Att flanera vidare

Jag vet inte om du, som läser bloggen Flanera.se, någonsin läst introduktionen till detta projekt? För det var så det startade – som ett projekt som gick under namnet Walk & Talk. Mycket handlade om hur man flanerade, det vill säga att ströva omkring utan direkt mål för vandringen, men det väsentligaste handlade om samtalet.

Men då var vi två, men sedan våren 2014 har jag måst flanera på egen hand, sedan min vandringskamrat gått i mål. Och det går inge´bra.
Jag försökte visserligen blogga vidare under den kanske något utmanande titeln ”Självgående”, men snart upptäckte jag det var något som saknades.
En vandringskamrat!

Som framgår av programförklaringen under sidan ”Att flanera”, så förstår alla hur omöjligt det blir att föra samtal i monologform. Om inte annat tröttnar man på sig själv, men framför allt så uteblir fördjupningarna … och än mer … esprien!

 

Så nu; i brist på vandringskamrat försöker jag att på egen hand gå ”vidare” och i bästa fall kanske hitta en virtuell följeslagare.

Annonser