Jag skriver och skriver …

Skärmavbild 2019-03-26 kl. 09.57.55
Den började klia redan för 10 år sedan – skrivklådan.
Men ändå frågar många av mina vänner – varför skriver du?
Och svaret är enkelt.
Jag för dagbok. Inte en sådan där vanlig dagbok med anteckningar om väder och vind, utan mer som en innehållsförteckning över vad jag gjort mina reflektioner.

HPIM1083

Adonis von Sydow

Skrivklådan tog sig först uttryck i att jag skrev en roman – outgiven – eller som jag försökt vitsa bort det hela med … ”min förläggare förstår mig inte. Men dödsstöten kom i ock med att min dåvarande flanerar- och bloggar-kamrat Daniel von Sydow dödde i maj 2014.
Han hade läst (och korrekturläst) manus och sade att romanen ”definitivt tål att publiceras”.

Men mina (och Daniels) skriverier lever vidare.
Som framgår av ingressbilden har jag/vi producerat 1094 inlägg och just nu sitter jag och ritar på mitt 305:e utkast. Självcensuren är dock omåttligt stark och rättvis, varför endast ett inlägg fastnat där det antagligen hör hemma, men fler inlägg (304st.) ligger i farozonen. En del börjar likna ruttnande fårtickor, men ändå känns de forfarande så angelägna så att de får ligga till sig ytterligare en sväng. Men framför allt – allt verkar gå runt och tycks bli aktuellt igen.
Se gärna till exempel på en blogg som var aktuell för 7 år sedan.
Nej vill inte ta bort något för det verkar som om historien är evig.
Eller vad säger du Daniel?

 

Annonser

Åsnebrygga

Unknown

Idag känner jag att jag måste berätta för min omgivning att jag i denna stund läser kanske en av de bästa titlarna i min favorittförfattare, Sven Delblancs digra skriftställeri.
Det började bland annat efter att ha lyssnat till ett föredrag på Sven Delblancsällskapets årsmöte och senare lyssnat till Sveriges Radios utomordentliga USA-podd.

Och efter ha lyssnat till söndagens podd så kände jag mig så upplyft av vad jag läst och hört, så jag kunde inte hejda min entusiasm.
Jag skrev:

Är en trogen följare av USA-podden, vars anda inspirerat mig att återvända till bokhyllan
I den står sedan alltför många år den bästa bok jag läst om USA:s politiska och kulturella snårskog.
Boken är skriven av en av Sveriges främsta författare, Sven Delblanc, med den något kryptiska titeln Åsnebrygga.

Det vore förmätet av mig att ”saxa” något ur denna lilla dagboksroman, utan jag rekommenderar den i sin helhet.
På varje sida i boken assosierar jag till dagens amerikanska samhälle och förstår att det som pågår i nuet endast är en återspegling av det USA som växt fram sedan sent 60-tal.

Kommer med spänning att följa era fortsatta speglingar och vinklingar, i hopp om att det kanske smyger sig in, en eller annan reflektion baserad på Sven Delblancs virtuosa skriftställeri.

Och denna uppmaning att läsa Sven Delblanc gäller naturligtvis inte bara USA-poddens två redaktörer, Sara Stenholm Pihl och Ginna Lindberg, utan även alla andra som kommer i min väg.

 

Onödigt resande?

images
Häpnadsväckande uttalande var ordet – i alla fall för att komma från en av Sveriges mer välrenommerade akademiska institutioner.
Som vanligt fick jag min dagliga morgondos av klimatsmart miljötänkande via Morgonekot, denna gång förmedlad av en representant, med ansvar för miljöfrågor, för ovan antydda institution.

Många idéer luftades(sic!) om hur man tänkte och naturligtvis kom tankarna in på hur man skulle begränsa sitt flygande. Men samtidigt betonades hur viktigt det var med de personliga mötena, forskare emellan. Men sen kom det – uttalandet:

Vi har nu börjat titta på alla onödiga resor! (min kurs.)

Har denna välrenommerade institution företagit onödiga resor?
Jag baxnar!

När tiden står stilla

Unknown-1

Det är många som ringer nu!

Jag är lite irriterad. Gissa varför?

………bolaget jobbar ständigt med att förbättra oss och vill därför att du deltar i vår kundundersökning. Den tar endast någon minut. Om du vill bli uppringd – tryck 1 . Om du inte vill bli uppringd, tryck 2. 
Du får nu 7 alternativ … …

Känns situationen igen?

Du trycker på siffran som du tycker verkar troligast, varpå rösten kommer igen:
… … det är många som ringer nu, men ditt samtal ställs i kö … ditt könummer är nummer 37 – förväntad kötid är 42 minuter … …
och en 1 minut senare
… ditt nummer är – – 37, men du behåller din plats i kön.
5 minuter senare
… ditt nummer är – – 34, men du behåller din plats i kön.
Efter 20 minuter inser jag att det finns andra saker att göra!

o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o

Så här vill jag bli bemött nästa gång när jag ringer:

Tack för ditt samtal. Många ringer nu, men vi ringer upp dig om 5 minuter om det passar.
Om tiden inte passar, välj tid när vi skall ringa dig.

Det är vad jag kallar jag förbättring!
Finns det något företag som nappar?

 

Med ett öga rött

images-1

Ja, jag vet att jag är tidigt ute, men jag kan inte sitta tyst i denna apokalypsdebatt som startat. En 16-åring är nominerad till Nobels fredspris, 1000-tals ungdomar demonstrerar – alternativt – skolskolkar. Jag sitter här på min kammare och vet att jag skriker ut i öknen i vetskap om att folk dricker sig otörstiga i PK-oaserna, samtidigt som jag söker bilda mig kunskap.
Om det nu är som demonstranterna vet – eller tror sig veta – varför sitter man inte då på skolbänken och förkovrar sig istället för att skolka.
Med all respekt för ungdomlig iver, så vänder jag mig primärt mot vårt massmediala samhälle, som fått för sig att känslor säljer och därför bevakar vetenskapen  med ett halvt öga.
Ett krokodilöga?

Come what May

Jag har blivit nyhetsnarkoman.
Till och med på nätterna.

Morgon ekot, P1-morgon, dagstidningar, Lunchekot, Rapport, Aktuellt, sena Rapport, kvällsekot …

Ibland får jag för mig att ingen är så uppdaterad som jag, men så träffar jag vänner som frågar: Hörde du? … såg du? … och då förstår jag att det finns hur mycket nyheter som helst. Och ju mer jag vet, desto mer vet jag hur lite jag vet.

Att vara nyhetsnarkoman är nästintill ett traumatiskt tillstånd. Ibland känns det som om jag hällt ut 5-6 pussel på bordet men försöker ändå lägga bitarna på plats och ge skenet av en enhetlig bild. Som till exempel nu, då jag har fått för mig att jag skall lägga ihop pusslet ”Brexit”, men märker snart att jag hittat bitar som tillhör andra pussel med namn som Tories, Labour, EU, Nordirland, för att inte tala om de flesta bitarna som tillhör ett jättepusslet ”May”. Och så känner jag mig stressad – jag måste ju bli klar till den 29 mars.

Och så; plötsligt kommer jag till insikt och ställer mig frågan:

Varför skall jag sitta här och pussla? Vad har jag med Brexit att göra? Jag kan ju i alla fall inte påverka någonting. Come what May är ju det som gäller.

Ibland undrar jag hur man levde för sisådär 125 år sedan?
Ingen radio, ingen TV, knappast några tidningar – än mindre – inget nät, men framför all … ingen abstinens!

Det som stort sker

Unknown-1

En bild från den tiden då man kunde sitta i solen utan någon Januariöverenskommelse.

Det som stort sker – sker tyst.
Men så i går, blåstes en punkt i Januariöverenskommelsen upp till väldiga dimensioner och för det fordrades åtminstone en finansmarknads- och bostadsminister tillika biträdande finansminister.
I gårdagens luncheko, (cirka 15 minuter in i programmet), började Per Bolund  sin kampanj inför stundande val av nytt språkrör i MP, genom att sprida solsken över de svenska villaägarna. ”Svensken skall kunna förverkliga drömmen om att sitta i solskenet och dricka sitt kaffe”.
Fantastiskt! Men vad handlar det om?
Jo, svenska folket har fått förtroende att bygga en veranda utan byggnadstillstånd där han/hon kan sitta och njuta av sitt kaffe.
Det är stort, men det mest märkliga var att Bolund såg detta beslut som att nu ”checkar vi av Januariöverenskommelsen punkt efter punkt och det här är den första punkten – nu startar vi och levererar!”

Visst är det fint med politiker som levererar!

Tänk så fel det kan bli

images-1

Uppflyga orden …

Upp flyga orden, tanken stilla står, ord utan tanke aldrig himlen når.
Två  flygplan av modell Boeing 737 max 8 störtar och totalt har 346 personer omkommit. Den senaste olyckan drabbade 157 personer.
I det läget uttalar sig chefen för sektionen för flygbolag på Transportstyrelsen, Staffan Söderberg med tröstens ord.
– Flygplanet är säkert att flyga med.

Se där! Åter en representant för Transportstyrelsen som ger utlopp för vad man kan förvänta sig från det hållet.
Och han fortsätter: De (flygbolagen) gör verkligen sitt yttersta för att säkerställa fullgod flygsäkerhet så det känner vi oss trygga med.
Detta gällde tydligen inte Lion Air och Ethiopian Airlines  .
Tänk så fel det kan bli! … igen och igen och igen när representanter från Transportstyrelsen yttrar sig.

Sverige – en demokrati?

Unknown-1.jpegDet är en stor tugga – jag vet!
Men börjar vi inte närma oss en smärtgräns vad gäller Sverige, som ett konstitutionellt  U-land?
Alltsedan vi gick över till ett enkammarssystem 1971 har vi inrättat en riksdag som kommit att bli ett knapptryckarkompani. Läs Anne Marie Pålsson.
Så här styrs Sverige idag:

  • Vi röstar – dvs – vi avhänder oss makten till ett antal personer – utsedda av makthungriga partier –  som vi tror skall representera oss.
  • Sedan gör ett antal självutnämnda personer från några partier upp om regeringsmakten.
  • Regeringsmakten utövas sedan av statsministern, som i realiteten regerar över finansministern. Det skrivs propositioner, som pliktskyldigast, i bästa fall  går via Lagrådet för yttrande, men som med enkelhet körs över av ”knapptryckarkompaniet”.

Inga kontrollstationer, ingen beredning – departementspromemorier får duga  – ingen revision av beslut – Riksrevisionen får reagera först sedan beslut är tagna – och framför allt – ingen författningsdomstol.

Innan 1971 hade vi i alla fall en släpande majoritet i form av en första-kammare. Men nu ligger fältet fritt. Även för grundlagsändringar.
Vi bröstar oss för formuleringen att grundlagsändring innefattar två likadana beslut och att det hålls ett riksdagsval mellan de två besluten, men i själva verket kan grundlagsändringar ske utan någon som helst debatt. Propositioner läggs fram angående grundlagsändringar som är så komplexa och osexiga, så att de inte ens tangerar begreppet valfläsk. Inte ett ord, men valboskapen gör sitt – dvs röstar med fötterna – och sedan samlas den nya riksdagen och fattar samma beslut. Helt enligt grundlagens anda. Två likalydande beslut och ett mellanliggande val.

Handen på hjärtat. Hur många grundlagsbeslut fattades i det senaste valet.

”Grundlag – Vaddå?”

För dig som vill känna dig leva i ett demokratiskt samhälle – läs här,
och ställ sedan krav på en författningsdomstol. En garant för vår s.k. demokrati.

 

Nej makt!

images-2

Fasten your seat belts!

Jag måste få återvända till min tidigare blogg om nonchalans.
En läsare reagerade på en skrivning som jag hade, där jag menade att begreppet nonchalans hade en synonym – maktfullkomlig – men läsaren i det här fallet tolkade i stället nonchalans som – brist på makt!
Efter en stunds reflekterande uppfattar jag kommentaren inte bara som intressant utan faktiskt även kan ses som en förklaring till våra statsråds sätt att agera.
De har i fråga efter fråga börjat inse att deras makt är begränsad. De är i händerna på inflytelserika grupperingar. Det kan handla om banker, näringslivsföreträdare,  fackföreningar, PK-ister, lobbyister osv. osv.
Exempelvis – när det nu gäller Sälenflygplatsen så är det alldeles uppenbart att det handlar om Skistar, som äger kringliggande skidanläggningar, och deras inflytande.  Men för ministrar att tillstå detta faktum, skulle naturligtvis underminera deras auktoritet och blottlägga deras ofullkomlighet.
Till sitt försvar kan möjligen anföras att den korrekta informationen om projektet ”Sälens flygplats”, som dömts ut av inkallad konsult som bedömde projektet som ”extremt olönsamt” aldrig nådde berörda ministrar. Men kanske även detta faktum belyser statsrådens brist på makt  … och auktoritet.

Men så kommer kanske det mest allvarliga: Är man utan makt så känner man naturligtvis inget ansvar!
Nej, svaret på denna belägenhet har blivit att skicka fram medieutbildade tjänsteandar, som har NEJ ansvar.