Skam

Det har säkert inte undgått någon om den senaste tidens grova brott som begåtts mot kvinnor och i värsta fall kommit att beröva 5 kvinnor livet.
Och hux flux står de där, politikerna, på rad med sina önskelister.
Om jag förstått saken rätt så handlar det inte om ett nytt fenomen, men likt dagens aprilväder, så ser politikerna det värt att kommentera. Besöksförbud, fotboja, årliga anslag till Roks, strängare straff och så vidare.
Det vill säga – mer av allt!

När jag läste straffrätt lägger jag mig till minnes att ett utdömande av straff hade två grundläggande syften – ett allmänpreventivt och ett invidualpreventivt.
Det individualpreventiva inriktade sig mot brottslingen personligen och syftade, förutom ett straff, till att avhålla densamme från vidare brottslighet.
Det allmänpreventiva skulle återspegla samhällets syn på gärningens art och utmynna i strafflagarna. Och som alla känner till så haltar gemene mans syn på vissa brott med lagstiftarnas intentioner. Nästan dagligdags kan man höra gräsrötterna gny över den slapphet som genomsyrat kriminalvården i stort.

Nu åter till senaste tidens våldsbrott mot kvinnor.
Det skall bli intressant och se var lagstiftarna landar.
Personligen tror jag inte på ”mer av allt”, utan kanske det börjar bli dags att återgå till begreppet ”Androm till varnagel” – ett begrepp som har gamla anor.
Nu är det inte så jag förespråkar en återgång till ”hjul och stegling”, ej heller ”kyrkstocken”, men jag ser framför mig att ”samhället” bör kungöra, officiellt, vilka straff som blivit följden av specifik brottslighet.
Fem kvinnor har fått sätta livet till och om ett år eller så är de inlåsta och blir i bästa fall rehabiliterade, men tyvärr avskräcker det inte delinkvent numero sex.

Låt oss i alla fall diskutera begreppet ”androm till varnagel”.

Jag skall därför uppmana mina vänner på podden vid mogen ålder och höra om de har några ytterligare synpunkter.

Strategi är ett verb

Den 7 april 2020, dvs nästa exakt 1 år sedan, utfärdade Regeringen sin strategi med anledning av det nya Coronaviruset.
Jag utgår från att detta dokument, som kommit att framstå som ”Regeringens strategi”, fortfarande är det som gäller.
Som många säkert lagt märke, kallar KU under mars och april till utfrågningar av, ansvariga för strategin(?). Till en s.k. granskning, där alla tycks bolla med ett mycket centralt begrepp – Strategi.

Sålunda skriver t.ex. Tobias Billström (M) i sin inlaga:
” Det stod tidigt klart att den svenska regeringen valde en annan strategi än många andra länder för att bekämpa Coronaviruset”
Redan här uppkommer i hans skrivelse den grundläggande frågan.
Vad menas med ordet ”strategi”?

Eftersom jag har, en mig mycket närstående person – P – som känner begreppet från insidan och eftersom han har skrivit ett antal böcker och doktorerat i ämnet så kändes det naturligt att fråga om han kunde göra en kvick analys av Regeringens strategi. Och här är hans svar där han delar upp begreppet i tre delar.

”Strategi kan vara 1) Strategi, 2) Inte strategi och 3) vaga ambitioner och trams.”

För att kunna skilja agnarna från vetet så rekommenderar han därför, vad han kallar, ett lackmustest.

Ett lackmustest på en strategi är att det negerade alternativet också är ett alternativ. Annars är det inget vägval och ger lite stöd i att arbeta med resurser effektivt. Om det inte är möjligt att negera är det inte en strategi, utan i bästa fall en vag målbeskrivning och i sämsta fall en plattityd.

Gör gärna hans test på följande 6 grundbultar i Regeringens strategi:

1. Begränsa smittspridning i landet

Genom att begränsa smittspridningen vill regeringen avlasta sjukvården och skydda människors liv, hälsa och jobb.

2. Säkerställa resurser till hälso- och sjukvård

Regeringen arbetar med att se till att kommuner och regioner, där vården bedrivs, har alla nödvändiga resurser. Staten tar därför alla extraordinära kostnader som uppstår till följd av utbrottet, exempelvis högre kostnader för extra personal och skyddsutrustning.

3. Begränsa inverkan på samhällsviktig verksamhet

För ett fortsatt fungerande samhälle kartlägger regeringen de behov som finns och bidrar med de beslut och resurser som krävs för att säkerställa att exempelvis sjukvård, polis, energiförsörjning, kommunikation, transporter och livsmedelsförsörjning kan fortsätta sin verksamhet.

4. Lindra konsekvenser för medborgare och företag

Regeringen har presenterat krispaket för att mildra de ekonomiska effekterna av virusutbrottet för svenska företag, organisationer och myndigheter samt rädda människors jobb och försörjning.

5. Dämpa oro

Genom löpande information vill regeringen vara tydlig med vilka åtgärder som görs och varför. Regeringen direktsänder viktig information på regeringen.se och där finns även samlad information om regeringens arbete, åtgärder och beslut.

6. Sätta in rätt åtgärder vid rätt tillfälle

Regeringen följer utvecklingen av utbrottet av coronaviruset noga. Regeringen fattar de beslut som krävs, när de krävs, för att begränsa smittspridningen och motverka dess konsekvenser i samhället.

Statsminister Stefan Löfven kommer till KU idag, fredag 23 oktober 2020, klockan 14.
Då hoppas jag verkligen att han får frågan vad han menar när han använder begreppet strategi.

P.S. För den som vill bilda sig i ämnet så rekommenderar jag boken Strategi är ett verb

Liv i vårt halva Uppsala – inspirerad av Uppsalas egen Jackie Sjödin

Av olika anledningar har jag kommit att trafikera S:t Persgatan i Uppsala och fått komma till en helt ny insikt – om den delade staden.
När jag kom till stan, i mitten av sextiotalet, fick jag lära mig att Uppsala delades av Fyrisån – den kyrkliga/akademiska delen och ”på andra sidan” fanns borgarna och industrierna.
Snabbt lärde jag att hitta mina oaser och mina näringsställen på den ”rätta sidan”, men som alla vet så utplånades de här gränserna snart. Fyrisåns alla broar, alltifrån Haglunds bro till Islandsbron, räckte väl för att de invanda gränserna numera suddats ut.
Med viss förskräckelse konstaterar jag idag att gränsen nått den ultimativa gränsen för allas vår strävan – att skapa jämlikhet.
Sedan urminnes tider – det vill säga sedan 1863 – har staden klyvts i tvenne delar av ett nytt fenomen.
Järnvägen!
Alltsedan dess, 1863, har borgarna fått avvakta borgarnas tillträde till akademikernas näringsställen, men nu verkar det vara tvärtom.
Borgarna cyklar numer till sina näringar, men möts av en bom!
EN BOM!

Det heter att det runnit mycket vatten under Paris broar, men nu börjar Jag undra om det inte ”runnit” fler tåg genom Uppsala än i Paris.
Där samlas vi kyrkans män –även om de inte är så många– och akademiker och borgarna och industrins män–även om de inte är så många–i en ohelig allians.

Tänk att en dåtida vattendelare, som utveklat vår stad numer övergått i en järn –
en–hjärndelare. Allt beroende på att bommarna i på S:t Persgatan går ner var 10:e minut.


Boss

The boss

En mycket uppskattad utrikeskorrespondent på min tid, Alf Martin, som rapporterade från London under Andra världskriget myntade en mycket träffande skillnad mellan bra och dålig journalistik. Han skrev: Journalister är personer som har som uppgift att skilja agnarna från vetet, men som för många mynnar ut i att publicera agnarna.
Susanne Nyström, journalist, tillika ledarskribent på DN, är just en sådan företrädare för sin yrkeskår, som Alf Martin åsyftade.
Tydligen kände hon att hon måste rättfärdiga sin existens som journalist genom att skilja agnarna från vetet när det gäller ungdomars sommarjobb i Stockholm, ty hon vet, från sin upphöjda position på Dagens Nyheters ledarredaktion, att skilja på riktiga och hittepåjobb – det senare alternativet symboliseras av att arbete med kultur.
Att arbeta med kultur är tydligen något som är henne helt fjärran. Så här faller hennes ord på ledarsidan:
För om alternativet står mellan ett hobbyliknande hittepå-projekt och inget sommarjobb alls är det senare att föredra. Inte för att sysslolösa tonåringar inte kan utgöra ett problem. Utan för att ungdomar som plötsligt får betalt för att spela trumpet eller göra något som påminner om ett grupparbete i skolan ges en felaktig bild av vad ett riktigt jobb innebär och hur relationen ser ut mellan prestation och lön.

Att ”spela trumpet” är tydligen hennes referensram vad gäller kulturellt arbete.
Men, som hon, satt sig högst på trappan vad som menas med arbete, tror hon kanske att kultur är något som inte tillhör samhället.

Faktiskt är att jag tor att det handlar om att se vissa skribenter som en sanitär olägenhet vars existens torde hänföras till agnar.
Tydligen – dags för DN att tömma säcken med agnar!

https://www.dn.se/ledare/susanne-nystrom-gronsaksodlingen-ar-basta-skolan-in-i-arbetslivet/

Jag – en Pfizerman?

Idag, den 16 april klockan 09.30,hände det.
Jag fick min första dos.
Och nu sitter jag här och väntar på förvandlingen, men fjärran han dröjer.
Jag är ju ingen vaccinationsexpert, men nog trodde jag att jag skulle märka något så här efter en timme. Dramatiken var ju stor eftersom jag blev ombedd att sitta ner 15 minuter och vänta. Eller som vaccinatricen sa: ”Var vänlig och sitt ner och invänta eventuell reaktion.”
Men efter att ha tittat på min omgivning så förstod jag att förvandlingen skulle komma först senare. Alla väntade i 15 minuter … och sen gick de hem.

Till sist!
Som varande invand pykniker, i mina bästa år, förväntar jag mig inte att bli en Pfizerman och kanske, innerst inne, sedan jag studerat förlagan ovan, så tycker jag förlagan mer ser ut som en grav biverkning.

Korten på bordet!

Det är många som ringer nu!

Vad i helvete har de för sig inne i banken efter tre? Gör de kanske nåt som allmänheten inte borde se? Sitter de och stoppar pengar i sin egen portmonnä?

Denna fråga, tillika Hasse&Tages geniala parodi på svenskt bänkväsende från mitt sextiotal, är kanske inte lika aktuell, eftersom vissa banker numera skryter om att de är öppna dygnet runt.

”Öppna” – vad som nu menas med det?
Jag ringer banken! Mitt på dan.
Efter ett evigt kodifierande med personnummer och ID-konton så får man 4 alternativ, som i sin tur ger 8 nya alternativ. Därefter ställs man i kö, om man nu knappat in rätt.
Så kommer det: ”Det är många som ringer nu … … du behåller din plats i kön … … ditt nummer är 58 … …beräknad kötid uppskattas till 45 minuter.”
Ja, så låter det i bästa fall.
Häromdagen nåddes jag istället av en röst som berättade att man inte kunde ta emot flera samtal, men jag var välkommen att försöka en annan dag.
Eftersom jag inte trodde vad jag hörde, så ringde jag om i tron om att jag knappat in fel alternativ och då fick jag ett meddelande som jag missat i tidigare försök:
”Ditt samtal kan spelas in för din och vår säkerhet … bla, bla, bla, … utbildningssyfte … bla, bla, bla, – ditt samtal är viktigt för oss.

Man tar sig för pannan!

Som alla säkert lagt märke till så spelar bankerna Svarte-Petter med kunderna som insats. Bankerna är fullkomligt likgiltiga inför sina privatkunder och istället för att tala klartext så gömmer man sig bakom den nya teletekniken, i förhoppning om att jag som kund byter bank. Bankerna fullkomligt konkurrerar om att bli av med mig som kund.

Korten på bordet!
Jag undrar vem som sitter med Svarte-Petter?
Inte är det Nordea!


Avsändare UPA

Public service-avgiften för inkomståret 2021 är maximalt 1 329 kronor per person och år. Se där en schabrovink – ett annorlunda sätt att lösa ett problem – som våra folkvalda hittat på så att staten garanteras inkomster utan att höja skatten.
Genialt att sätta upp avgiften på skattsedeln kan tyckas, men som samtidigt givit upphov till att allt fler börjat citera en tidigare känd företagsledare:
Vad f-n får jag för pengarna?

Förr kunde man ju alltid smita från att betala – ( vilket kostade tre politiker en ministerpost) – men nu är även den möjligheten stäckad. (Kul i sammanhanget är att en av fuskarna numera sitter på den andra sidan som mottagare av licensskatterna.
Men visst är debatten oundviklig när Sveriges riksdag satt en prislapp på en produkt, som många uppfattar som undermålig.
Denna morgon har jag lyssnat till Henrik Jönsson som på sitt något yviga sätt dissekerat kvalitén på kanske de mest väsentliga produkterna. Gå gärna in på och se programmet, som i mina ögon blir remarkabelt cirka 8 minuter in i inslaget och framför allt kvintisensen när han ställer grundläggande kompetens mot något mycket lättviktigt, nämligen Mello.

Dåliga program skjuter jag åt sidan – det är ju en smaksak – men frågan accentueras –är det här den produkt som jag skall betala 1329 kronor för?

Jag – en klimatagnostiker?

Begreppet agnosticism är en tanke som hängt med mig alltsedan en långfredag för ganska exakt 60 år sedan.
I predikstolen stod, den dagen, en svartklädd komminister och höjde sitt beniga finger mot församlingen och spottade ut orden Fy! … Fy!
– Fy på er som syndat och för vars skull Jesus Kristus korsfästs … …

På vägen hem från Jäders kyrka frågade jag min far:
– Varför var prästen så arg på oss … jag har väl inte syndat … eller …?
Min pappa svarade då:
– Det där med Gud, det vet vi inget om, men sedan Jesus kom in i bilden har det mesta blivit en enda stor oreda. Man tror! Jag råder dig därför – bli agnostisker!

Det första jag gjorde när jag kom hem vara att slå upp ordet agnostiker i Nordisk familjebok och där jag kunde läsa följande: Åsikten att man på ett visst område intet kan veta.

Och den lärdomen har format mycket i min tillvaro, även om jag säkert många gånger kommit att framstå som en besser-wisser. Men just nu – på ålderns höst – känner jag nästintill en viss desperation – när klimatet kommer på tal.
Jag vet varken ut eller in, men omgiven av människor som vet, eller rättare sagt, tror sig veta, får jag känslan av svartrocken i predikstolen står där igen:

– Fy! … Fy! Fy på dig Axel Sjöstedt!

En riktig Norgehistoria

– Det känns oerhört bra att vi kan nå 200 miljoner människor inom två timmars flygtid, säger Bosse Halvardsson från Sysslebäck som sitter i styrelsen och i ledningsgruppen för moderbolaget Scandinavian Mountain AB till SvT Nyheter.

Jag har besökt Transtrandsfjällen. Senast var 25 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Det märktes direkt.
Överallt bilar! bilar! bilar! … men tydligen hade inte fjällturisterna hörsammat sagde Bosse Halvardssons invit att ta flyget till fjällen.
Utan att känna Bosse Halvardsson själsliga egenskaper; men nog skulle jag känna en viss oro, om jag vore i hans kläder.
En investering om 750miljoner, men inga kunder.

Efter att ha besökt Scandinavian Mountains Airport och spanat ut över flygplatsens gigantiska parkeringsplats så fanns där inte en enda bil – än mindre flygplan.
Jag kände, rent intuitivt, att någon måste ha tänkt fel och inte blev jag klokare sedan jag läst följande på flygplatsens hemsida:
På Scandinavian Mountains Airport kan du parkera din bil i direkt anslutning till terminalbyggnaden. Det bästa av allt är att det inte kostar dig någonting! Och du får stå hur länge du vill (så länge du flyger till och från Scandinavian Mountains Airport).
Aha! Nu förstår jag
Eftersom det inte kommer några flyplan till Scandinavian Mountains Airport, så kan man ju inte ta betalt för eventuella parkerare, än mindre – dessa har väl ingen bil med sig på flyget. Då blir det ju logiskt att bjuda på parkeringen … eller?
Eller kanske Bosse Halvardsson tänkte:
Så många bilar dessa 200miljoner potentiella gäster måste äga … då gäller det att bygga en ordentlig parkering.

P.S. Om sanningen ska fram så landade faktiskt en Cessna från Borlänge


En gammal Bellmanhistoria som alla känner.

I sandlådan

Sverige visade musklerna gentemot Ryssland – DEN 8 FEBRUARI!
Tro nu inte att det handlade om att S annonserade om ett närmande till NATO.
Nej; i vanlig ordning handlade det om att ge svar på tal.
– Ivan … darra!

Den 8 februari utvisade UD en rysk diplomat som svar på att Ryssland sedan tidigare utvisat en svensk, en tysk och en polsk diplomat.
Det var väl bara Bellman som saknades.
Tänk efter – detta taskspeleri som pågår – vore det inte bättre att UD lägger korten på bordet och konstatera att vi sitter med idel lankor på hand.
Och som alla vet, sedan länge, så är Sverige försatt i vanmakt.
Ryssland kan göra vad som helst men ändå sitta med trumf på hand.

Motiveringen att den svenske diplomaten blivit utvisad på ”ogrundade uppgifter” svarar svenska UD, med Ann Linde i spetsen, att utvisa en rysk diplomat – men på vilka grunder?
– Det var dom som började! Så det så!
Och för att spä på retoriken så kommenterar vår utrikesminister, på frågan om hur våra relationer påverkas, att ”det är väl aldrig bra”.

Tänk så det kan bli.
Istället för koncentrera sig på det verkliga problemet – behandlingen av Aleksej Navalnjy – så lyckas ryssarna få Sverige att titta åt ett annat håll.
Det sägs att det bara är riktigt små barn och fånar som tittar på fingret när man pekar någonstans.
Och efter vad jag förstått så tittar vi inte ens på fingret längre.