Vikten av att positionera sig.

images-1

Jag skall väl inte förhäva mig, men viss segelkunskap har jag förvärvat i den egna segelbåten.  Något som jag haft viss nytta av i mitt yrkesliv. Bland annat har jag sökt lära människor att hitta rätt i livet och använde mig då av ett instrument som kallas Skandias Navigator.

Metaforen synes vara glasklar.

För att segla, rent fysiskt, eller att navigera rätt i livet behöver man  i båda fallen åtminstone en karta och en kompass, men för att ”färden” skall ge det resultat som man förutsatt sig så börjar allt med att veta var man befinner sig innan man börjar ge sig ut på okänt vatten.
Om man inte vet var man befinner dig när seglatsen börjar spelar det ingen som helst roll att man är innehavare av världens bästa kompass – man lär aldrig nå det uppsatta målet.
Om sedan kompassen dessutom är utsatt för avvikelse så lär ett totalhaveri ligga i farans riktning.
Vad gör man i ett sådant läge, även om det kostar på – prestigemässigt?
Man tar hjälp från närliggande båtar [läs medmänniskor) och begär deras assistans.
Med lite tur kanske de har bättre koll på sin – och vår! –position och vet hur vi skall på bästa sätt ta oss vidare till  vårt uppsatta mål.

Och om haveriet är fullbordat (sic!) kan det ju ändå var bra för sjöräddningen att veta vår position när vi havererade.

P.S.
Ursäkta om jag skapat en kongruens som kan associera till ett verkligt fall.

 

Kling och Klang och nu … Löfving!

download

Foto: Skärmdump från SVT:s öppet arkiv

Som alla vet; i Pippiböckerna  framträder, som det heter, ”två inte helt kompetenta poliskonstaplar”.
Nu är tyvärr Pippiböckerna färdigskrivna, men jag kan inte hjälpa att jag gärna sett en fortsättning, signerad Astrid Lindgren, varvid de två, inte helt kompetenta poliskonstaplarna Kling och Klang, skulle framstå relativt som mycket meriterade. Detta omdöme gör jag sedan jag lyssnat till bitr. rikspolischefen Mats Löfving i söndagens Agenda.
(34 minuter in i programmet.)

Frågan är om han, Löfving, ens skulle platsa i en Pippi-bok, eftersom han var förutsägbar i varje uttalande han gjorde. Medietränad som han var spelade det ingen roll hur intervjuarens frågor löd. Ämnet för utfrågningen var projektet Operation Rimfrost – en katastrof, som hamnat i medieskugga av Coronaepedemin och därför gett vid handen att tidigare gängmentalitet tycks vara under kontroll och att de s.k. skjutningarna upphört.
Totalt har 15 personer fått sätta livet till i det dödliga skjutvåldet  mellan 1 januari och 15 april. Antalet döda ligger på samma nivå som förra året, men både det totala antalet skjutningar, 86 stycken, och antalet skadade, 32, har ökat. 

Men för poliskonstapel Löfving var det inga problem. Rimfrost läggs ner, med färre poliser i utsatta område som följd, men det spelar ingen roll. Allt är frid och fröjd enligt poliskonstapel Löfving, eller skall man säga att allt är Kling och Klang?

 

 

Misantroper?

Jag har just tagit del ab en krönika signeraad Henrik Jönsson och jag kan inte annat än fascinerats av hans svada, men ändå har jag svårt att stå emot hans argumentation.

I ett antal bloggar har jag haft samma känsla som Henrik Jönsson, men har inte kunnat uttrycka mig lika pregnant.
Det som jag gillar i hans orationer är att han tar bladet från mun. Personligen håller jag tillbaka mina åsikter, i brist på faktakunskap, men här handlar det kanske mer om att börja reagera emotionellt och kanske är det vi/jag saknar. Som ett exempel vill jag bara förmedla följande bild:
Skärmavbild 2020-05-30 kl. 14.08.24

Det spelar ingen roll hur alla vetenskapliga förståsigpåare som tro sig veta mer än alla ”vi andra”. Ovanstående siffror vittnar om ett existentiellt förakt.
Men jag förväntar mig inget annat av personer som inte ens känner innebörden av begreppet STRATEGI.

 

KoFF*

Skärmavbild 2020-05-29 kl. 12.06.16

Allas vårt paraply

Många yrkesutövare, f.d. som nu verksamma, urskuldar sig allt som oftast med ett begrepp som låter väldigt negativt, men som i själva verket handlar om att förhöja värdet av vad man vill ha sagt. Och personligen är jag inget undantag. Vad jag nu vill framföra ligger inom ramen för begreppet min egen YRKESSKADA.

Som de flesta vet emanerar min yrkesskada från mina år inom försäkringsbranschen – en bransch som för många mest handlar om obegripliga villkor kombinerat eller kanske ser det hela som ett stort lotteri. (”Jag har ju aldrig fått någon ersättning”)
Men Du skall veta att min yrkesskada håller på att förgöra mig, när jag upptäcker hur  handfallna våra politiker tycks vara när  ser på den uppkomna situationen i dessa yttersta Coronatider.

Försäkring är egentligen ett uttryck för lojalitet.
Om din grannes hus brann upp hjälptes man åt att bygga upp huset igen. Det handlade om att fördela risken av grannens egendom förstördes.
Samma sak gällde för mänskligt liv. Din granne kunde bli sjuk eller i värsta fall avlida.
Man hjälptes åt.
Det här lätt att förstå för den som känner begreppet solidaritet.

Men det som kanske är svårare att ta till sig är vad som kallas avbrott.
Avbrottsförsäkring ger ersättning för fasta kostnader och utebliven vinst när t.ex. en brand, vattenskada eller ett inbrott orsakar avbrott i produktion och försäljning eller får hela företagets verksamhet att stå still.
Och det är precis just det som  nu hänt. MEN!
Coronasmitta är ingen egendomsskada – men effekterna är som alla förstår desamma.
Följaktligen skall därför Staten, d.v.s. vi alla, som betalat premien via skattsedeln, träda in och visa vår solidaritet.
Det är bara för hrr Löfven et consortes att lyfta på luren och ringa något av våra försäkringsbolag. 

P.S. Har just talat med en f.d. ”parplyman”, som tror sig hört att viss kontakter redan etablerats, så även om jag är sent ute så hindrar det inte mig att sprida min yrkesskada till ”vidare” kretsar.

 

 

*Koff kanske får många att associera till Corona-hostan, men står egentligen för förkortningen – Kombinerad FöretagsFörsäkring  – en annan yrkessjukdom.

Strategi

Bild 2

Har Du lagt märke till det nya modeordet – Strategi?Alltsedan vår samtida pandemi kommit på tapeten så gödslas media av ett värdeladdat uttryck som uttalas STRATEGI.

Strategi – det är fint det, MEN – handen på hjärtat – (alternativt ta er för pannan!):
Kan någon medborgare i detta land redogöra för konungariket Sveriges strategi vad gäller Coronapademin.
Enligt någon som analyserat begreppet något djupare kan man sammanfatta  begreppet till  – ”Strategi är vad man vill uppnå och hur man tänker gå tillväga”.

Utifrån denna definition hänger ”vad man vill uppnå” intimt förknippat med ”hur tänker man gå tillväga”.

Kan NÅGON svara på frågan ”vad man vill vi uppnå” ?

Om inte så, är det fullkomligt ointressant att söka svaret på frågan: ”hur tänker vi gå tillväga”.

Vad var det Esaias Tegnér sade för jämnt 200 år sedan?
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta

Ponera!

download-1

Ponera  – ponera att jag önskar åka upp till norra Dalarna där jag har ett vinteride.
Det tar mig 5 timmar att komma dit.
Men se, myndigheterna vill inte annat än jag skall transportera mig maximalt 2 timmar ”från hemmet”.
Visst; jag förstår … jag skall inte byta regionområde. Det kostar på för vissa underbemannade regioner och behovet att bemanna svensk sjukvård i vad man tidigare talade om landsting , är prioriterad.
Jag förstår också att konsekvenserna för utarbetad personals behov av rättmätig semester – om denna balans förskjuts.

Men…

Innerst inne börjar jag faktiskt misströsta.
Vilket är det primära?
Vilka är de faktiska bovarna?
Naturligtvis våra ansvarslösa politiker som låtit förfallet pågå inom svensk sjukvård, men nu inte vill svälja den soppa de alla varit med att kokat ihop.
Alltsedan tjänstemannaansvaret försvann den 1 januari1976 så gavs möjligheten för politikerna att begrava vissa sanningar på, som sedan vart fjärde år ges, möjligheterna att smycka grifterna på de gamla oförrätternas kyrkogård.

Börjar det inte bli dags för de verkliga oficcianterna att träda fram?

 

 

Har man inga äldreboenden …

Skärmavbild 2020-05-26 kl. 09.28.05

Har man inga äldreboenden i de övriga nordiska länderna?
En fråga som jag måste ställa sig efter att ha lyssnat till ministrar, myndigheter experter, m.fl. och efter att ha begrundat dessa grafer.

Konungariket Sverige är det land som står ut med råge, vad gäller smittspridning och dödsfall. Efter vad jag förstår så har Norge, Finland och Danmark äldreboenden där, liksom i Sverige, de mest utsatta medborgarna återfinns, men med en stor skillnad. Sverige var det land med minst restriktioner. Begränsning av smittspridning har varit tam i jämförelse med andra nordiska länder, som i stor utsträckning stängde ner samhällsapparaten.
Vad gjorde man i Sverige? Säkert kommer alla ihåg hur man ”rekommenderade” en utvald grupp – 70+ – att sätta sig i frivillig karantän, medan övriga samhällsdelar skulle hållas igång i möjligaste mån. Först efter en månad kom den största restriktionen – inga folksamlingar, från 500, reducerades till 50. En kraftfull åtgärd tyckte Löfven et consortes. Men smittspridningen fortsatte.

Jag skall i detta läge inte påminna om allt avloppsvatten som flutit under bron, men man kan konstatera att danskarna, vad gäller Coronaepedemin, handlat mera resolut, med följd att de, trots många dödsfall, ändå klarat sig bättre än Sverige.
Antagligen på grund av strikta restriktioner och obevekliga nedstängningar.

Får man påminna om Carl Love Almqvist ord:

Blott Sverige svenska krusbär har

 

 

 

Möten i en ny tid.

download

I går kunde man ana en försmak av svenska sommar.Till och med så att man gärna satte sig på ett halvskuggigt ställe. Men kanske det allra viktigaste var att man kunde umgås – utomhus! – tillsammans med goda vänner, som vi inte sett sedan den 16 februari.
Inga inledande ceremonier utan vi intog våra positioner – det vill säga – med 1,5 meters lucka kring kaffebordet. Det viktigaste var inte vad som bjöds utan det faktum att vi kunde mötas.

Detta möte gjorde att jag kom att påminna mig om när en nyutnämnd chef på Skandias Uppsalakontor, på 80-talet, tittade in i kafferummet på sin nya arbetsplats. Stämningen var kanske både intensiv och uppsluppen varför chefen, efter en stunds förundran  undslapp sig: ”Ni verkar ha alldeles för trevligt här på kontoret!”
Detta  var alltså på åttiotalet, långt före våra Coronatider.
Hade denne chef varit med om dagens tillstånd hade han nog haft en annan åsikt – insikten om vikten av direkta fysiska möten.
Visserligen finns Skype och Zoom m.fl. teknikaliteter, men kan trots allt inte ersätta den mänskliga kontakten.
Den kan vara gudomlig!

Transporter i skilda plan.

cropped-images12.jpeg
Idag
är det Kristi Himmelsfärdsdag.

Idag har jag samtidigt emottagit ett meddelande från Apotea, som låter meddela att min order är på väg.

Om sanningen skall fram så har jag kanske aldrig förstått vad som var meningen med Kristi himlafärd. Inför 11 lärljungar ”sögs” han upp i himlen enligt Bibeln, men varför?
Om jag förstått saken rätt handlade om en enkel resa, men historien går igen.
När jag var liten fick man lära sig att han skulle komma tillbaka från himlen – så tolkade jag i alla fall orden ”därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Riktigt när kunde inte min småskolelärarinna svara på och samma sak gällde min komfirmationslärare.
– Det handlar om tro, sade han.

Lika gäller för den andra transporten – den av mina medikamenter.
Som genom ett under sitter jag vid skärmen och beställer mina mediciner och några timmar senare får jag reda på att de är på väg. Och inte nog med det. Jag kan följa transportens väg.

I båda fall är det för mig en gåta hur det egentligen fungerar.

Jag tror att jag istället hänger mig åt Folknykterhetens dag – den tror jag mig, i alla fall, förstå.

Mellan hägg och nässla

delblanc_ljunggren

Ill. Reinhold Ljunggren

Ett lustigt sammanträffande i dag.
Hustrun sökte bryta några häggkvistar för att försköna inomhuset.
Själv tänkte jag mer på gommens förnöjelse då det på samma plats växte små nässlor, men tyvärr hade jag inga handskar.
Väl hemkommen doftar det nu ljuvligt, men jag blev inte lottlös, även om det inte känns i gommen. Jag fick nöja med mig ett nyhetsbrev från Delblancsällskapet, i vilket medföljde en hyllning till kanske vår äldsta kulturväxt – Urtica dioica.

Läs och  njut;  om än inte med smaklökarna:

images

INNAN NÄSSLORNA BLOMMAR
En vårbetraktelse av Sven Delblanc publicerad iExpressen 25/5 1987

Vem ägnar en kärleksfull tanke åt vår vanliga brännässla, Urtica dioica? Den argsinta växten gisslar oss ibland, det är sant, men den har också klätt oss och fött oss i gamla tider.

Nättelduk, det tyg man vävde av nässlan, är väl längesedan ur bruk. Men den livgivande nässelsoppan äts ännu och var i min barndom ett pånyttfödelsens sakrament.

Man var vårtrött på den tiden – finns ordet kvar? Ordet avsåg inte själsliga lidanden utan något mycket elementärt, kanske ett förstadium till skörbjugg. Mat fanns väl mestadels, salt sill, salt fläsk, men ingen färskmat. Korna brummade och fnös över torra halm och mögligt hö, deras vassa ländkotor stod fram och revbenen kunde räknas. Men vårbetet dröjde och dröjde denna kalla och torra vår.

Alla var retliga, trötta och bleka, barnen kinkade och gick med ständig snuva. Det var vitaminbrist, vårtrötthet som det hette den tiden. Det var vid vårtiden gamlingar gick i graven, innan vårens första nässlor kom med räddning.

Ett regn, en solig dag, och husmödrar kunde gno runt i hagar och backar för att plocka de späda skotten med röda händer. Och familjen fick samlas kring årets första nässelsoppa, skarpt grön om den inte reddes och fick färg av lindblom. I bästa fall kunde en kokt ägghalva blicka upp ur det gröna med sitt vänliga gula sommaröga.

Och snart trädde husfadern med raska steg och husmor kom på sig med att sjunga över strykbrädet och barnen fann kraft att hoppa hage och skära sälgpipa.

 Det var en förnyelse, som den signade nässelsoppan fört med sig. Det var som att dricka ur naturens egen nattvardskalk.

Snart började gräset spira och korna släpptes på bete, mjölken flödade på nytt och man började drömma om färsk potatis. Vårtrötthetens tid var förbi, den kris då nässelsoppan hade hållit bleka svenskar vid hälsa och liv.

  Vårt minne var kort. Röda, nässlade ungar kom skrikande hem till mor, vuxna rev sina utslag och svor. Vad gagn vi haft av nässlan var vi snara att glömma.

Dygden är sin egen belöning, sa nässlan bittert. Dyster och ärggrön stod hon vid vår stuguknut genom sommarens dagar. Det var för att hämnas vår otacksamhet som hon gisslade oss ibland.

Så hyllar en av Sveriges främsta epiker ett brännande ämne.