Ett axplock för framtiden.


Februari månad har jag alltid förknippat med dagsmeja och takdropp. En hoppets månad* med andra ord. Men även om våren gör sitt bästa, så fördunklas tiden av en stundande apokalyps; inter– som nationellt.
Det är bara att följa nyhetsrapporteringen i stort som smått, så känner jag att jag helst bara vill krypa ner under täcket och försvinna – för stunden. Moln som Trump, Jinping, Putin, Erdogan, Duarte, Jong-Un m.fl. räcker mer än väl för mig, för att uppleva total solförmörkelse. Därtill förmörkas min himmel av ”Swedebank´s penningtvätt”, ”bankernas ohemula miljardvinster”, ”arvodes-racen i EU med Cecilia Wickströms extraarvoden om 70.000:- i månaden som exempel”, ”Fackförbundet Ledarnas korrupta leverne”, ”den avlyssnade Vårdguiden”, ”UD och Gui Minhai” … … … osv. osv.
Och även om solen kommer så småningom kommer lysa på ond som god, så har murvlarna redan börjat skriva om kärnvapenkrig, ”storebror ser dig”, börskrasch, stundande skogsbränder, förväntade värmeböljor, kommande lågkonjuktur, fascismens återkomst, och andra hotfulla tecken i skyn.

Det enda som möjligen skänker mig tröst i dessa, våra yttersta tider kan kanske vara ett gulnat tidningsurklipp som jag hittade på nätet, se ovan.
Kanske jag har 10 apokalyptiska år framför mig innan det är så dags … …

 

  • (Tyvärr, för min del, så grumlades hoppet om ljusare tider av en viss eftersläpning, som blev uppenbar på min födelsedag. Istället för att få presenter som skulle kunna användas om våren, så fournerades jag med skridskor, hockeyhjälmar, hockeyklubbor, vantar, skidor och annat som påminde om den gångna vintern).

 

Annonser

Vi ett fredens folk?

Sommaren 1965 gick jag högvakt.
Under två veckor fick vi lära oss att gå i snörräta led, sätta på bajonett, rycka säkerhetsluckan, men framför allt att putsa skor.
– Are you commanders? frågade amerikanska turister. Vietnamkriget pågick för fullt och på topplistorna spelades Ballad Of The Green Berets. Att vi från P10 i Strängnäs bar mörkblå baskrar än mindre var krigshjältar spelade inte någon större roll. Tidsandan gjorde oss, 25 befälselever från läkarplutonen, varav en var passgångare, till någon sorts andliga övermänniskor.
Unknown.jpeg
I alla händelser inträffade en incident, med efterföljande replikskifte, en tidig sommarmorgon vid 4-tiden.
Lejonbacken var avstängd med rep vilket skulle förhindra ”obehöriga” att passera.
Ett par överförfriskade finnar – på nedåtgående – fick för sig att de skulle kliva över repet i den nordliga delen av Lejonbacken.
Enligt instruktion lämnade jag då min vaktkur, sträckte upp höger hand och ropade, HALT!
– Vad gör du om vi shiiter i din order?
– Då ropar jag HALT! ännu en gång.
– Och om vi shiiter i det också, vad gör du då?
– Då kallar jag på patrullen! (Som antagligen låg och sov, två slottsportar bort.)
– Då hinner vi ju passera innan de kommer – joo!
– Då ropar jag HALT … HALT eller jag skjuter skarpt – (dvs ryckte säkerhetsluckan på K-pisten.)

De två finländarna skrattade lite förläget och sade:
–Tu … vet tu – i Finland, där skjuter vi direkt.

Och kanske är det där den mentala skillnad ligger hos oss och vårt östra broderfolk.
Så kände jag i alla fal idag när jag lyssnat till vår utrikesministers senaste utrikesdeklaration.

Fader vår

Vi, i Sveriges avlånga land, har begåvats med en ny infrastrukturminister – en herr Tomas Eneroth. I gårdagens Aktuellt framträdde han i en intervju där alla svar på intervjuarens frågor inleddes med – ”därför satsar vi nu 100 miljarder …”.
Jag tror att själva inslaget egentligen handlade om att olyckor i icke-planskilda järnvägsövergångar, men övergick mer och mer hur illa Sveriges järnbanor fungerar.
Gång på gång fick herr Eneroth svåra på frågan om alla tidigare underlåtenhetssynder, men svaret blev alltid detsamma: ”… därför satsar vi nu 100 miljarder …”. (min korr.)
Ständigt blickade han framåt. Ett politiskt trick som alltid används av politiker när historien blir alltför obekväm.

images

Innan jag går vidare vill jag berätta om en liten petitess som numer, även den, kommer  hängas in i historiens klädkammare.
En affärsresenär planerade att åka från Göteborg till Hudiksvall med byte i Stockholm. Det anslutande tåget, visade det sig, hade blivit inställt och resenärerna hänvisade till ett senare tåg … som också blivit inställt!, vilket informerades om vid den tidpunkt då tåget skulle avgå. Nu tillhör det pjäsen att resenären hade sitt hem i Stockholm, varför han kunde åka hem och lägga sig för några timmars sömn – stiga upp klockan 4 för att ta bilen till Hudiksvall … arbeta 8 timmar och sedan en returresa på dryga 4 timmar.

images-1.jpeg

Fader vår!

 

Vår resenär vill härmed tacka ”hela svenska folkets järnväg”, men framför allt vill han rikta ett speciellt tack till inrikesminister Thomas Eneroth, som istället för att leva i nuet vill satsa på höghastighetståg.
Ursäkta; men kan inte denna prioritering vara annat än ett slag i ansiktet på dagens användare av det horisontella planet när Vår inrikesminister tycks ha rest sina tankar vertikalt.

Det ligger nära till hands att travestera Fader vår … räls oss från ondo!

 

 

 

Korten på bordet

images
Hur jag än vrider och vänder på problemet, har jag haft svårt att förlika mig med de olika turerna i den senaste regeringsbildningen. Man skulle kunna betrakta det politiska spelet, med endast vinnare, efter den 9 september som ett parti poker. Men redan dagen därpå började oron att sprida sig, då de inblandade vid tidigare spelomgångar varit vana vid att spela bridge. Men – trots allt – låtsades alla som om de att de satt nöjda med de kort de fått. Men så var det där med Svarte Petter – ett kortspel där det gäller att utse en förlorare snarare än en vinnare. Men Svarte Petter ingår ju inte i pokerspelet. Men lika förbaskat – han fanns där! Men eftersom ingen vill ha honom med i spelet så enades övriga spelare att man istället skulle spela Canasta – det där spelet man spelar med 2 lekar – eller 104 kort om man så vill.  Men inte nog med det! Oredan blev än större när en del påstod att de andra spelade Tummen upp, men egentligen hette spelet bluffstopp. Förvirringen var total. En av spelarna ville syna korten hos en medspelare för att se om han inte hade Svarte Petter i sin lek. Då ingen trodde på honom så enades kvarvarande spelare om att spela Skitgubbe, som småningom övergick i Svälta räv. Förutsättning var dock att bara fyra spelare skulle sitta vid bordet. Och han som satt satt på sin kant med, vad han trodde bara trumf på hand, började surade för att om han inte fick vara med. Och om så blev fallet så skulle han släppa in Svarte Petter … ”så de´så!”
– Äh, ge honom några kort så kan han sitta och leka för sig själv, sade de övriga. Vi andra kan ju spela svälta räv med resterande 73 kort.

I alla händelser skall det bli intressant och se hur spelet artar sig , sedan alla korten lagts på bordet, och det börjar bli dags att bekänna färg. Faran är dock överhängande att till sist återstår – som vanligt – bara en spelare vid det gröndukade spelbordet läggandes en välkänd patiens.
Idioten är visst namnet.

 

 

Ten years of turmoil

skärmavbild 2019-01-22 kl. 11.27.45

Mr misjudge

På måndag, den 28 januari, sänder BBC Two ett program om förspelet till Brexit, där mr Donald Tusk, Europeiska rådets ordförande, berättar om hur han 2015 avrådde dåvarande engelske premiärministern David Cameron att utlysa en folkomröstning. Men Craig Oliver, Mr Cameron’s före detta informations chef, förnekar att så var fallet. Med andra ord: Ord står mot ord.(sic!)

När jag läser om det kommande programmet, Ten years of Turmoil, är det inte utan att jag spontant associerar till något likartat, som timat i konungariket Sverige bara för några dagar sedan. Huvudpersonerna – hrr Löfven och Sjöstedt – slöt då en ”hemlig” överenskommelse, som sedermera visade sig vara ett antal minnesanteckningar. Vad dessa är värda återstår att se, men jag håller inte för otroligt att SVT 2 kanske får anledning och kontakta sina kollegor i London inom några år.

914752f9-49bf-40cf-b7ff-02c46205fe9e.png

”Så vitt jag minns …”                                                                                            SVT- bild   

Löfvenkvartetten

images.jpeg

Än så länge visas bara dess baksida

 

Löfvenkvartetten en beteckning som ligger nära hands när man skall benämna morgondagens regeringskonstellation. Och för att vinna tid. (Vem orkar alltid rabbla upp S+Mp+C+L?).
Men man skall nog passa sig för att dra alltför långtgående paralleller med Birger Sjöbergs klassiska epos, Kvartetten som sprängdes, även om det i persongalleriet återfinns namn som Första fiolen, Cello, Electrical girl för att inte tala om Skräcktanten, hon som till sist räddar kvartetten från ekonomisk katastrof. Och visst finns det ingredienser som starkt påminner om höstens bisarra regeringsbildning.
Men kanske boktiteln blir än  mer träffande då man beskriver höstens drama som Kristerssonkvarteten.
Ja, t.o.m. persongalleriet blir än mer illusoriskt, även om Skräcktanten i höstens drama berättelse blir originalets motsats.

 

Kohandel i bästa hästhandlarstil

HPIM1081

Käre bror: What´s in it for me?

Har vi inte nått en fullkomlig bottennivå i konungariket Sverige land då en konstitutionell fråga baserar sig på en minnesanteckning.

Man tar sig för pannan när man hör hr Sjöstedt, stolt berätta om sina förhandlingar med hr Löfven. Och kanske än mer då fru Lööf uttrycker sig om det konstitutionella läget:

– Jag litar på partikollegor och Löfven när han säger att vår överenskommelse ligger fast.

LÄS och BEGRUNDA!

Blockpolitik

I dagarna talas  mycket om huruvida hr Löfven lyckats avliva blockpolitiken. Men om jag förstått saken rätt så har han endast lyckats ersätta den politiken med en sko-bblocksdito. För den som händelsevis glömt bort vad ett skoblock är för någonting, kan det vara på sin plats att påminna om att skoblocket är till för att försöka behålla formen på gamla innötta skor.
Och det fina med skoblock är att de passar i vänster- som högerskor – för de mindre nogräknade.
Men som min generation fick lära sig, så skall skoblocket sättas i direkt efter att man använt sin sko. Den skall vara varm och fuktig – för om man sätter i skoblock i skor som torkat är det lätt att skorna spricker.

 

 

 

Löss i vinterpälsen

b5a3da79a27d2ed0be2f7569cb0d8e7b

En bild från den tid då vargskinnspälsen och skidåkningen fyllde sitt syfte.

Och så är det igång igen. Vinterstudium!
Det vill säga; nu skall vi bänka oss framför våra plattskärmar och beskåda vinterns spektakel. Och alla omslutna av en förhoppningen om att nu är längdskidåkningen ren.
Fan trot!
(Låt mig citera en god vän som ägnat helgen åt att följa Tour de Ski):
Tittade på skidåkningen på TV och noterade att av de manliga åkarna var 11 av de 12 första i mål norrmän eller ryssar. Gjorde samma reflexion för ett år sedan. Var gömmer sig våra statistiker ? Man minns hur östtyska idrottare dominerade alla grenar. Detta trots att Västtyskland hade 4ggr så många tyskar med tyska gener som Östtyskland. Förklaringen kom när muren rasade. Statlig systematisk dopning. Hur kan Jamaica (1,5miljoner invånare) sätta upp ett stafettlag på 100meter som är snabbare än USAs lag (350miljoner invånare) ? Svaret är att Jamaica inte har någon dopingkontroll. Trots att USA fuskar så har det inte kunnat matcha Jamaicas fusk !!! Hur är det möjligt att Norge (5miljoner invånare) åker ifrån Ryssland(140 miljoner invånare) på skidor särskilt som Ryssland fortfarande fuskar med dopning!
Norges framgångar bygger på manipulation av blodvärdena genom systematisk uttunning av inandningsluften och överdosering av astmamedicin. Dessutom har Johaug använt testosteron.

Ja, jag vet. Min väns teorier är kanske –  just det; bara overifierade teorier, men det trista är att ingen kan bevisa motsatsen och med det rykte som längdskidsporten dragit på sig under årens lopp gör inte saken lättare.
För exakt 1 år sedan stod att läsa i ExpressenTvå norska världsettor har stängts av. En busslast ryssar likaså. Åkare tränar med syrgasmasker på ryggen. Åkare drar i sig astmamediciner i andningsmasker. En nation portas från OS. Dopingdomar döms ut. Dopingdomar rivs upp. Wada, Fis och IOK tappar kontrollen över vad som är rätt och fel.

Och som sagt; nu är cirkusen igång igen!

FAN TROT!

 

Reklammonopolet

images

”Här sitter jag med mitt monopol, men ur skall jag nå marknaden? Kanske politikerna kan hjälpa mig!”

Som varande frekvent lyssnare av Sveriges Radios talade kanal, P1, måste jag ställa mig frågan: Vad har hänt i radiohuset? Jag tänker nu inte på den nya uppbörden via skattsedeln utan den förändring som jag vill uppmärksamma är långt mindre kontroversiell. (Men bara för att reflektera över den nya skatten, så inser nog snart våra politiker den nya spenen. Varför skall endast bilinnehavarna betala fordonsskatt?)

Men nu åter till min irritation över några petitesser.
Som säkert även den mindre frekvente lyssnaren lagt märke till så åtgår allt mer programtid åt att presentera jinglar, påannonser och utdrag ur kommande radioprogram. Ingen skall komma undan. Och dessutom får vi höra alla programledare läsa högt ur SR:s lönelista.
Alla som haft ett finger med i programmet skall uppmärksammas – och så kommer avslutningen – … och själv heter jag Daniel Alling (exempelvis).
Men varför inte löpa linan ut och påannonsera ett urval av licensinnehavare=skattebetalare, som gjort radiomonopolet möjligt?

Men tro nu inte att jag bara irriterat mig på ångradion.
Monopolet gäller även den bildmässiga delen av monopolet med sina jinglar, påannonser och utdrag ur kommande program. Men inte nog med det. NU … så här i vinterstudions tider får vi ta del av vilka som sponsrar monopolet.
Varför inte ta steget fullt ut och och låta sponsringen ta över presentationen av samtliga program, så kanske SVT/SR:s skattepengar kan frigöras för verkliga behov, som t.ex. assistansersättning.
(Eller kanske även den skall finansieras genom sponsring!)