Ligan har startat

punch_visning

Nu på lördag börjar Svenska Hockey Ligan sin säsong. Det mesta är klart, men med beaktande av en annan match som också just börjat, kan man fundera över mycket.

Jag tänker mig en ishockeyrink där publiken valt ut sina spelare till två lag – ett rött- och ett blått, som den vill se, kommer inåkande på isen.
Det första som händer är att de utvalda spelarna börjar diskutera hur många man skall vara på banan samtidigt. De röda tycker att de bör vara 6, eftersom de är det svagare laget och dessutom tappat en spelare.
– De blå skall få ha max 5!
Båda lagen är dock överens om att några, även de av publiken utvalda – de gula –  skall börja i utvisningsbåset.

Spelarna åker runt, runt och värmer upp i egen zon, i avvaktan på att en domare skall komma in. Vem det blir vet ingen, men de röda tycker att en av deras spelare skall döma, eftersom ”vi är ju flera i vårt lag”. Alla vet dock att under den svartvita munderingen döljer sig en annan tröja. Irritationen bland spelare som publik tilltar.
När så en domare väl är utsedd kommer nästa motgång.

Vilka regler är det som skall gälla?
Och då händer det! Spelarna i utvisningsbåset tar sig ut på isen och kaos uppstår. Alla slåss – inbördes – som med varandra! En röd-blå-gul röra i mitten på isen och under allt kan man se en liten, sliten grön tröja!?
Eftersom utvisningsbåset är tomt reser sig målvakten i det röda laget i ett försök att svetsa samman det röda med det blå i akt och mening att jaga tillbaka de gula till stället där de hör hemma – till utvisningsbåset!
– TILLSAMMANS och NU! skriker han.
– Å han där också ska åka till utvisningsbåset säger den röda målvakten och pekar på det blå lagets målvakt, som är slagen både gul och blå.

Kan matchen börja?

Det blev dock inte mycket till uppvärmning, eftersom de båda lagen mest åkt omkring och sneglat mot utvisningsbåset och bevakat så att inga kommer ut igen och lever guling.
I ett annat bås – pressläktaren – där trängs murvlarna med varandra, samtidigt som arenan töms på åskådare. Eller som någon uttrycker det:
– Jag trodde det skulle bli match! Nu skiter jag i det här och går och köper korv!

 

 

Annonser

Vad är en miljard?

 

_2na1034-webbformat

Vi som känner våra miljarder!

Avhört på Åsgränd:

– En miljard är tusen miljoner, sa Pelle.
–Ja, det vet ju alla – men ursäkta, kan du förklara vad som menas? sa Måns lite överlägset.
– Jorden har funnits ≈ 14 miljarder år.
– Och liv på jorden har funnits ≈ 4 miljarder år, tilläger Pelle.
– Gör dig inte märkvärdig! fnyste Måns.
– Det innebär att om Gud skapade världen på sex dagar så skulle varje dag var sexhundrasextio miljoner år, fortsatte Pelle.
Ja, många dagar blir det, sa Bill
– Ja, långa dagar blir det! sa Bull

Det är inte utan att människan känner en viss ödmjukhet inför de stora talens mystik – dock inte alla.
Ibland kan man få för sig att våra styrande politiker tror sig veta vad de pratar om, när de på ett självklart sätt förklarar att då satsar vi ytterligare 6 miljarder. Eller som det heter i modernt språkbruk … vi tillskjuter ytterligare 6 miljarder! Underförstått – och så var det problemet löst!

Man får verkligen hoppas att politikerna vet vad de pratar om, men en sak är säker – vi som antas vara mottagare av politikernas offervilja – vi förstår ingenting.
Och var hittar man alla pengar?
I gemene mans plånbok, månne?
Under perioden 2015– 2018 har det svenska skattetrycket ökat netto med ≈ 47 miljarder*.
Vad säger det egentligen?
… … … INGENTING!
Men vad värre är – vad har vi fått för dessa pålagor?

Läs periodens bokslut i tidningen Sunt Förnuft – och begrunda!

 

* Höjda skatter 66 miljarder – skattesänkningar 19 miljarder.

Tid till tvättstugan är bokad.

images-1
I min garderob i mitten av 60-talet fanns kläder i olika kulörer.
På grund av en gigantisk okunskap vad gäller kläder – jag var uppfostrad med en mamma som alltid såg till att familjen var ”hel och ren” – och lämnad åt mitt öde att sköta allt vad som kallades hygien, så blev resultatet vad det blev. Enkelt kan jag tänka tillbaka på den tiden, som tiden för ”den grå vardagen”.

Utåt märktes väl inte inte så mycket av det förfall som var i antågande, men allting blev väldigt uppenbart för mig den dag jag återvände från tvättstugan med en f.d. röd tröja, ett par f.d. mörkblå byxor och i övrigt ett otal persedlar i skiftande grå nyanser. Strumporna, kalsongerna kunde man täcka, så också de grå skjortorna bristfälligt, men så var det där med lakanen. Grå lakan är inget som inbjuder till sänggående … ensam? … men än värre … man får inte många vänner!

Vad kan man nu lära sig av denna min, för 50 år sedan, bibringade erfarenhet?

  • Vikten av att lära känna och skilja olika tyger från varandra.
  • Läs tvättråden.
  • Lära sig skillnaden på äkta och oäkta kulörer.
  • Läsa sig till om vilken temperatur som klädesplagg tål att tvättas i.
  • Förstå vad som menas med kvalité.
  • Och sist men inte minst. Hittar man ”löss i pälsen” så skicka plagget till soppen!

P.S. Det skall bli intressant och se vad som hänger på tvättlinorna den 10 september.
Om där hänger gråa lakan, så vet jag varför!

images

Min egen olympiad

Namnlös1
Så här i valtider då de politiska partierna försöker fösa in valboskapen i sitt bås finns det alltid de som inte finner sig i att bli en i kollektivet.
Jag är en sån!
Jag varken vill eller kan välja
Men det vågar man inte säga för då får man sig till livs att då har du inte rätt att klaga.
Men jag är säkert inte ensam om mitt prekära läge.
Tage Danielsson funderade mycket över detta öde i raderna:

”Om jag tänkte som fan,
kanske tänkte hela dan
på mitt liv och fann
en slags mening som var sann,
ja, då får jag inte glömma en förbannat
viktig grej,
att då gäller denna sanning bara mig.”

Så då får jag väl  får jag vika ner mig denna gång också och trösta mig med en annan filosof: Huvudsaken är det gör detsamma.

Det är inte ens fel att två träta – det är inte ens fel … men?

Unknown
Låt säga att jag är sportintresserad och vill därför läsa om en fotbollsmatch mellan Hammarby och Djurgården.
Efter matchen utbröt ett veritabelt slagsmål mellan s.k. anhängare och ytterligare polisresurser kallas in. Kombattanterna drar sig från arenan, men likt, i Olle Adolphssons visa om det stora slagsmålet på Tegelbacken, så kokar ilskan vidare, för att så småningom dö ut. Men fröet är sått för ”framtida segrar”.
Och nu undrar jag om vi inlett en ny såningstid?

Som idrottsintresserad och inte varande på plats, så får jag mig till livs stora bildsatta reportage av slöddrets framfart. Själva matchen får jag möjligen del av via tidningarnas resultatbarometrar.
Bilden är varken ny eller särskilt unik för idrotten; det är så här jag upplever politiken också – sakinnehållet skyms hela tiden av kringhändelserna. Som nu senast. En politikers omdömeslösa handlade skymmer den viktiga frågan om politikens förhållande till medierna –  men ursäkta.
Partierna må känna sig åsidosatta av mediabevakningen, men har inte pressen ett eget ansvar för den uppkomna bevakningen av ett mycket allvarligare problem än att beskriva politikens huliganism.

Unknown-1

Sagt av Alf Martin, Sveriges Radios Londonkorrespondent 1945-73.
Pressens primära uppgift tycks vara att skilja agnarna från vetet och sedan publicera agnarna.

 

 

Välkomna den 9 september! Dags för årets kosläpp.

images

Det är bara att slicka i sig!

För ett antal år sedan diskuterades internt hos min dåvarande arbetsgivare huruvida bolaget skulle handla med aktier inom krigsindustrin. Opinionen däremot var stark varför resultatet blev att man då istället handlade med aktier i försvarsindustrin. Det var den tidens retorik.
Nu upplever jag att vi lever i en tid då samma fenomen återkommit, men nu handlar det om andra begrepp – populism eller missnöje – men retoriken är densamma.

Dessa termer ger uttryck för en och samma företeelse, men värderingen beror på avsändaren.
I populism döljer sig något ohederligt. Om man beskyller sina meningsmotståndare för populism så skjuter man sakfrågan ifrån sig, Men om man ”lyssnar till folkets missnöje” och tillskjuter medel, då framställer man sig som handlingskraftig.

Ibland undrar jag hur det blivit så här och kan bara hitta ett svar – bristen på visioner!
Se bara på våra politiska partier – idéfattiga och visonslösa. Samtidigt som man försöker  ge sken av just den egna politiken ger upphov till rättvis, trygghet, välfärd och andra allehanda floskler. Hur många miljarder har nuvarande regering strösslat och hur många fler miljarder har oppositionen ”satsat” för att stilla ”folkets missnöje”? Likt Lina Sandell-Berg kan jag bara instämma i hennes rader – jag kan inte räkna dem alla.

Dags för att öppna dörrarna för valboskapen.
Välkommen till årets kosläpp!

*Observera att visioner i min tolkning inte handlar om målsättningar, som sprids både ansvarslöst och lättvindigt, utan om visioner i betydelsen ”färdriktning”.

Det var dans bort i vägen …

Unknown
På något sätt känns som om Sverige stått still.
På måndag, eller under nästa vecka, börjar skolorna, och därmed är våra vanligaste politiska kommentatorer åter på plats. Jag missunnar inte våra politiska kommentatorer, än mindre tidningarnas ledarskribenter en förtjänad semester, men visst verkar det politiska landskapet något vildvuxet, trots sommarens torka.

Allt har stått still.
Kanske mest likt en politikens midsommarstång som restes innan semestrarna, men som ändå står kvar. Men alla vet nu sin plikt att fjärma sig från den resta stången som alla velat undvika, utan att veta varför.

Och nu väntar logdansen!

Logdansen, där midsommardansen kring stången kommer att förbytas i löften å björklövspyntad dansbana. Förföriska ord viskas inledningsvis i örat på trogna partners,  samtidigt som svängarna med de ännu ej förförda ökar i takt med musikens eggande rytmer.
Mörkret faller över de ännu ej frälsta.
– Jag kan lova dig mer än guld och gröna skogar! Låt oss därför dansa natten igenom till den 10 september vankas, då andra tider stundar.  Lyssna inte till de andra. De vill inte annat än att förföra dig för sitt egna behag. Skillnaden är att jag – jag menar vad jag säger.
– Men det sade du för fyra år sedan, då också … …?
– Men se nu stundar andra tider … kom i famn!

Och dansen går vidare.

 

Om vargen kommer?

images

Inledningsvis:
I februari 2017 gav dåvarande ministern, Anders Ygeman, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i uppdrag att skapa en ökad krismedvetenhet hos det svenska folket. Resultatet kom med gårdagens post då jag och övriga ”Sveriges invånare” furnerades med en broschyr från MSB, med underrubriken Om krisen eller kriget kommer. Redan här gick jag kanske fel, men känslan jag fick, relaterade jag, kanske något överdrivet, till ”firmans” generaldirektör – Dan Eliasson.
Jag vill ju inte påstå att folderns ”avsändare” inger något större förtroende då uppdraget getts av ett avsatt statsråd till en sparkad rikspolischef vars bådas tidigare fotspår avskräcker. (Symptomatiskt är att den f.d. rikspolischefens spår sopats igen till den milda grad, så att hans forna regemente, polisen, inte ens omnämns i den nu utsända broschyren. Risken för guilt by association var antagligen för uppenbar).

a-lilla-riksvapnetUnknown

Ytterligare: Legitimiteten hos avsändaren MSB är något svävande. Redan på sidan 3 i broschyren får man en luddig formulering till livs. ”Den här broschyren skickas till alla hushåll i Sverige på uppdrag av regeringen.”
Hur skall meningen uttolkas?
Är det beslutet om distribution som är så centralt att det måste omnämnas på inledningssidan? Eller är det Regeringens riskanalys som ligger till grund för pamfletten, eftersom sidan pryds av lilla riksvapnet!

Men …
… sedan jag läst sidan 6 i broschyren under rubriken Var vaksam mot falsk information så började jag reflektera.
Skärmavbild 2018-05-30 kl. 12.42.25

Därför:
Finns det ett verkligt behov av att informera Sveriges invånare om vad en kris betyder?
Finns det ett verkligt behov av att informera Sveriges invånare om vad ett krig betyder?

Jag har naturligtvis ingen aning, men jag undrar!

Ett slag under bältet

Skärmavbild 2018-05-24 kl. 18.32.52

Ibland undrar jag över våra politikers tankar kring hur man exponerar sig.

För några dagars sedan ville vår nuvarande finansminister, Magdalena Andersson, framstå som en profet för äldres hälsovård. Detta gjorde hon genom att visa sina färdigheter i ”the noble art of selfdefence”.

Är det något som jag tycker väldigt illa om, så är det just denna utövning av fysisk aktivitet.

Kan någon tänka sig, i ett upplyst samhälle, en aktivitet som går ut på att att oskadliggöra sin meningsmotståndare genomslag mot huvudet – ni vet, där allt vett finns centrerat!

Ursäkta fru minister. Ligger det en tanke bakom denna exponering?

P.S. Observera att, mig veterligen, denna aktivitet är den enda som slag under bältet är diskvalificerande.

Blott Sverige svenska krusbär har.

Skärmavbild 2018-05-17 kl. 16.05.10
I ett antal inlägg som jag fått mig tillsända av en god vän får jag mig till livs något av det förbjudna att diskutera när det handlar om vår miljö. Mer om detta nedan, men dessförinnan vill jag lufta min tvivel att vi hanterar miljöproblematiken på rätt sätt.

Om staten, som exempel, satsar 350 miljoner i subventioner under 3 år på att svenska folket skall uppmuntras att cykla, så är det uppenbart att denna miljard skulle göra större nytta globalt om de satsades i mera angelägna projekt. Något som moderatledaren Kristersson påpekade i den senaste TV-sända partiledardebatten
Men när han på pekade detta så bemötte vice statsminister Isabella Lövin honom med en fnysning och argumentet att vi skall vara ett föregångsland.
Jag köper inte det argumentet!

Nu kommer jag till de ovan nämnda artiklarna och som berör den mest tabubelagda diskussionen i klimatdebatten – är vi inte alldeles för många människor här på jorden. 
Gör som jag – läs bif. artiklar och begrunda.

Och då, när jag läst och begrundat denna materia, som Isabella Lövins argumentation blev så absurd.
Ponera att man inom FN:s ram skulle komma att besluta om en global befolkningsbegränsning – skulle då Sverige satsa pengar på barnbegränsande åtgärder i Sverige, under parollen – vi skall vara ett föregångsland!