Category Archives: Lärdomar och fördomar

Idag – 1 juli

Människorna är de två som omgärdar åsnan.

Människorna är de två som omgärdar åsnan.

 

I dag skriver vi den 1 juli 2016 – eller exakt på dagen 100 år efter Somme.
Slaget vid och kring floden Somme i norra Frankrike är kanske den mest tragiska händelsen i den mänskliga historien. Bara första dagen dödades närmare 20.000 man, bara på den brittiska sidan och dryga 30.000 till försattes i icke stridsdugligt skick. Och detta på en dag!
Och sen fortsatte ohyggligheterna i ytterligare 5 månader och man räknar med att över 300.000 man stupade på tysk och brittisk sida. (Därtill kommer uppskattningsvis 800.000 skadade!)

Jag vet inte om det var på den andra dagen, när den brittiske generalen Douglas Haig studerade förlustsiffrorna på bara 15.000 man undrade huruvida ”våra gossar blivit fega”, men det är kanske inte det mest väsentliga i sammanhanget, även om uttalandet säger en hel del. Slaget vid Somme har, för mig, kommit att bli symbolen för mänskligt vansinne och vad den mänskliga naturen kan hitta på.

Låt oss därför aldrig glömma Somme den 1 juli 1916!

2 kommentarer

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar

När människan skriver sin historia

I onsdags var det den 22 april – en av alla dagar i mänsklighetens historia, men kanske framför allt hundraårsdagen – dagen då gas kom att användas för första gången. Det går naturligtvis inte att söka jämföra mänsklighetens alla vidrigheter, men det är inte utan att jag får en känsla av att människans ondska alltid ligger fördold inom oss och om ytterligare hundra år kommer man kanske att ha något annat att förfasas över – till exempel IS inhumana framfart och dess följder.
Då, för hundra år sedan, då var det kristenhetens krig.
Idag är det islams.
Då torpederades och sänktes ångaren Lusitania i Irländska sjön och dryga 1000 människor omkom. Idag minns vi 900 människor som drunknat i Medelhavet.
Vari ligger skillnaden?
Det är svårt att se något annat än att människan beter sig som vilka djur som helst, men med den stora skillnaden att hen har förmågan att lösa konflikter genom att starta ”rättfärdiga krig”.
Så länge som mänskligheten inte lyckats förklara skillnaden mellan onda och goda bomber*, eller att ”Gud är på vår sida” så lär vi få leva i den värld som människan – bara människan – kan skapa.

*) Den som tror sig veta skillnaden på en ond och en god bomb, hoppas jag får en god bomb på sig.

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar

Grumpy old men

images

Titeln syftar på ett brittiskt tv-program som brukar repriseras kring jul där griniga äldre män  – huvudsakligen, men det finns även utrymme för griniga gamla kvinnor – ondgör sig över tillvaron i allmänhet och julen i synnerhet. Veckoavslutningen på Konditori Fågelsången påminde i mångt och mycket om ett sådant program. De griniga äldre männen – Axel och jag – betade först av allmänt elände i form av död och sjukdom för att så småningom gå över till att kverulera över att ”dagens ungdom” inte får lära sig något i skolan. Det vill säga, vi var betydligt mer sofistikerade än så, vi medgav att de får lära sig en massa som vi inte fick lära oss, huvudsakligen sådant som inte fanns på den tiden vi gick i skolan, datorer, facebook och sådant. Men sådant som när Karl XII dog, det kan de inte.

Vi insåg att allt detta inte bara är dagens ungdoms fel, utan att ”dagens skola” har ett överdrivet stort finger med i spelet. Vi beslutade inte oss för att peka ut vems felet för denna dagens skola är utan nöjde oss med att förfasa oss så där i största allmänhet. Axel hänvisade till artiklar i SvD, som jag inte läser så ofta, och har sedan skickat en sådan till mig, som jag inte har läst. För det är ju diskussionen i dag vid 15-tiden och en timme framåt som skulle redovisas i protokollet. Det var emellertid mycket nöjsamt att sitta där och ondgöra sig inför en förstående och likasinnad samtalspartner. Det enda vi inte gjorde var att säga: Det var bättre förr. Inte ens den förbättrade versionen av detta nostalgins portalcitat: Det var bättre förr, ju förr dess bättre anfördes. Så vi kanske inte har blivit så griniga än, även om vi uppvisar goda ansatser i den riktningen.

Men napoleonbakelserna och kaffet smakade bra.

images

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar, Nostalgier, Politik & samhälle

Bikt och franska våfflor. Protokoll från veckoavslutning.

"Du först!"

”Du först!”

Veckans flanerande företogs huvudsakligen per bil. Vi for i Axels nya Chevrolet (made in Korea) till Sigtuna, där jag hade vissa åtaganden av privat natur. Väl framme tog vi oss också en promenad i det oväntat vackra vädret som mötte oss vid infarten till staden, resan i övrigt hade skett i konstant regn. Vi gick längs stranden och Axel berättade om olika tillfällen då han kommit till Sigtuna och inte för egen maskin eller motsvarande kunna ta sig hem igen. Jag berättade lite om mitt förhållande till staden, som skolstad och hembygd för nära anhöriga. När vi kommit till Gunnar Ekelöfs hus och läst minnestavlan över honom och bytt några ord om honom och hans skrivande vände vi åter mot bilen och hemfärden.

På hemresan kom vi av outgrundliga skäl att tala om bikten och den totala sekretess som den omgärdas av. Vi förstod inte riktigt det där och vi kom överens om att vid senare tillfälle ta reda på mer i ämnet. Jag kunde också föreläsa något litet (dvs så mycket jag visste) om Mats Rehnberg och hans avhandling Ljusen på gravarna från 1965, som förklarade den nu spridda seden att tända ljus på anhörigas gravar i allhelgonatid.

Återkomna till hemstaden uppsökte vi traditionsenligt Konditori Fågelsången för sedvanlig veckoavslutning. Denna gång avnjöts franska våfflor till kaffet – en nyhet för Axel, trots att han bjudit på sådana vid tidigare besök. Det påminde mig om mina historier som jag med jämna och ojämna mellanrum återkommer till, som en konversationens galten Särimner, som efter att ha ätits upp återuppstår som ny nästa gång det är dags. Axel har nämligen den goda vanan att alltid glömma bort mina historier, så de är som nya varje gång jag återberättar dem.

Mot slutet av sittningen inträdde en teologiprofessor i bekantskapskretsen, som vi kunde avkräva mer uttömmande detaljer om bikten och den absoluta sekretess som omgärdar den. Så vi slapp googla om ämnet  vid hemkomsten, då Axel skulle vara upptagen med att koka pasta innan han gick på basket. Vår prästerlige vän kunde sprida visst ljus över våra kunskapslakuner, men, som i så mycket, åtskilligt återstår. Han hade till exempel glömt om sekretessen var skyddad i lag, men trodde att så var fallet.images-2

2 kommentarer

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar, Politik & samhälle

Protokoll från veckoavslutning

images-3

Dagens veckoavslutning var inte så mycket en avslutning som en omstart, efter Axels färder söderut och mina sjukvårdsupplevelser. Axel bjöd, det var hans tur kom vi fram till, på säkra kort, nämligen budapestbakelser till kaffet.

Det var åtskilliga veckor som måste rapporteras om, varför det fick avhandlas kortfattat. Axel började nästan samtidigt som han satte ned den fullastade kaffebrickan på bordet att redogöra för en bok som han läser. Jag uppfattade inte vad den heter, men den är skriven av en engelsk konst- och idéhistoriker och är en redogörelse, nästan dag för dag, för det kulturella livet i Wien, Berlin, Paris och New York 1913. Det kulturliv som krossades året därpå av ”The Great War”.

Som vanligt var det många ämnen som fladdrade förbi, varav några får vänta på vidare diskussion. Ett sådant var ett förslag till en reviderad version av själavårdstanken. Vi tyckte – eller undrade om vi gjorde det – att det är slöseri med erfarenhet att bara så att säga tömma hårddisken vid livets slut. Ett alternativ vore att ”ta en vända till” med föregående livs erfarenheter i behåll. Vi enades dock om att risken för att man då skulle tycka att ”det var bättre förr” var överhängande, så vi beslöt att ta upp frågan vid ett senare tillfälle.

Vi erkände också, redan på väg till Konditori Fågelsången, att vi inte kunde de här klämmiga studentsångerna som avsjungs vid festliga tillfällen, som Gaudeamus igitur och Du gamla klang, utan lyssnade på vad grannen sjöng och hängde på. Vi kände inget dåligt samvete för det. man skall inte belasta hjärnan med oväsentligheter, för då får viktiga saker som texten till Arne Quicks hit Rosen eller vem som spelade trombon  i Louis Armstrongs All Stars i de otillräckligt uppvärmda pjäshallarna – det var –20° utomhus –  på Lv 5 i Sundsvall 1959 (Trummy Young). Axel har säkert andra minnen som han kan exemplifiera med.

Det var med andra ord som vanligt – en mängd ord som trängdes med varandra utan hierarkisk eller annan ordning. Högt blandades med lågt  och vi hade trevligt i största allmänhet.images-2

2 kommentarer

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar

Kära vänner?

Bild 1

Ibland när jag läser morgontidningen får jag en stark känsla av déjà vu. Och den förnimmelsen kom över mig  denna morgon när jag såg en artikel i  SvD – (Affärsbilagan). För ett ögonblick kände jag mig nästan synsk när jag läste texten om den fortsatta utredningen i SAAB-härvan. Redan för dryga 2 år sedan skrev jag om ett ”snarlikt beteende”, (se ovan eller hela krian) och som baserade sig på deras image – med en ”kär vän” om halsen. Men se; det slutar inte bara där . Nu har även herr Muller blivit önskvärd hos polismyndigheten i Sverige för misstanke om brott. Men han finns inte inom landets gränser och lär säkert inte ha någon större lust att utsätta sig för vårt ”usla rättsväsende”.

Undras om han kommer att dela rum med sin look-alike, Julian Assenge på den colombianska ambassaden i London? Då kommer jag att göra anspråk på att bli vår tids Saida.

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen, Lärdomar och fördomar

Bockar i örtagårdarna

images-1

Jag kan riktigt höra ropen : Djävlar … Djävlar … Djävlar … precis som när JAS-Gripen roterade efter en misslyckad landning. Men denna gång handlar det om när som någon befinner sig i en prekär situationen med byxorna nere och någon kommer in i rummet. SvD har idag en undanskymd förstasidesnyhet i sin ”nya tidning”, skriven av SvD Näringslivs reporter Carolina Neurath. Artikeln handlar om två bankers – SE-banken och SBAB –  vidareförsäljning av kunduppgifter till halvskumt finansbolag; uppgifter som avser fakta om kunder som fått avslag på låneförfrågningar.
Ropen som skallade i bankernas direktionsvåningar uppkommer sedan Carolina Neurath ringt och frågat om sakernas förhållande till de två avslöjade bankernas presschefer. Båda förnekar naturligtvis likt  tjuvrökaren med fimpen i näven, men inser genast vad som kommer att ske … …  Djävlar! … Djävlar! … Sammankalla ledningen till snabbt möte! Hur skall vi bete oss? Skall vi fortsätta att förneka? Uteslutet! Skall vi göra en pudel? Nej, för f-n ; en halv får räcka!

SEB:s presschef får den tunga uppgift och ringa tillbaka och det blir en halv pudel, som står att läsa i artikeln. Vad gäller SBAB:s presschef anses han antagligen inte kompetent att hantera frågan längre utan det får bli bankens marknadschef. Han söker gömma sig bakom det faktum att verksamheten är minimal ‚ ”vi har oerhört få leveranser i dagsläget, det är kanske något lån i månaden. Men det här är inget vi tvingar på någon, det är en ren service.” Vilken ursäkt!

Att bankerna håller på denna verksamhet förvånar mig inte ett spår, men att kulturen är så låg i den finansiella världen så att man inte kan stå för sina handlingar; det är ren ynkedom!
Är det kanske inte dags för bankerna att tillsätta en kulturchef?

P.S. När jag var aktiv på ”marknaden” så skrev jag till ”Kulturchefen” på kuverten adresserade till de 25 största svenska företagen i Sverige. Jag blev inte lika förvånad som växeltelefonisten när jag ringde upp och bad att få bli kopplad till ”Kulturchefen”. Växeltelefonisterna kopplade mig ömsom till presschefen, personalchefen och i ett fall till VD:s sekreterare. Efter 13 samtal gav jag upp! Inget av företagen hade någon kulturchef eller som en presschef uttryckte det: Vi har ingen kultur – vi har en anda.
Då gav jag upp.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar