Så flanerar man

artighet500

Det går inte att vara fler än två – och helst inte färre. Med fler än två deltagare blir alltid någon utanför samtalet, och med färre blir det inget samtal. Man kan visserligen tala för sig själv, men det  blir inte samma sak.

Låt tankarna sväva fritt. Tänk på att syftet inte bör vara att lösa De Stora Frågorna. Målet bör snarare vara att  problematisera än att  banalisera – det senare sköts som bekant av den offentliga debatten.

Man bör inte medföra hund, då sådana har andra prioriteringar än ägaren: lukt är för dem viktigare än verbal kommunikation…

Var inte envis; då blir vägen tillbaka längre.

2 responses to “Så flanerar man

  1. Jag tycker det blir utmärkta samtal ensam. Tyvärr får man inte ens då de svar man vill ha. Sedan kan man prata med träd, blommor, fåglar —och då får man svar som innehåller livets essens.
    Men ha det bra ni på era turer.

  2. Leif

    Varför ej hund? Ok, dofterna är intressanta.
    Fast Djingis och Isis lär mig var jag kan gå när det är långt till stigar.
    Visst, jag går gärna på en strand med Anne eller Claes. Där vi brottas med filosofer, fysiker, fan och hans moster.

    Förlåt, barnsligt av mig att reagera på rubriken: ”Så flanerar man”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s