De lege lata, de lege ferrenda

Jag lyssnade till en debatt denna eftermiddag mellan  tvenne journalister i SR:s Studio Ett – Eric Erfors, Expressen och en ”borgerlig debattör”, Johan Ingerö. Jag vill inte påstå att jag blev mycket klokare av vad som sades, men det hindrar inte att jag undrar lite över Expressens skribent vars åsikter man dessutom kan läsa på webben.
Upprinnelsen till debatten skulle var de nya uppgifterna från Vita huset  att Osama bin Ladin skulle varit obeväpnad och därför kom att bli avrättad. Bland annat kan man läsa i Erfors Expressenartikel att  vad gäller ”dödande av bin Ladin har det där med livets okränkbarhet liksom helt fallit bort”. Enligt tidigare utsaga i samma program ställde sig samtidigt folkrättsexperten Ove Bring  tveksam till om avrättningen skedde enligt de folkrättsliga regler som gäller – men har var tveksam eftersom folkrättens regler inte är glasklara vad gäller en terrorists rättigheter.

För mig känns analysen och debatten dock något tidigt väckt … människors känslor är primära och det dröjer innan man tänker rationellt.
Jag försöker härvid föreställa mig den situation som det amerikanska folket reagerat utifrån.
Ponera att höghusen på Hötorget i Stockholm blivit utplånade av två projektiler, i form av två flygplan, fyllda med förväntansfulla svenska charterpassagerare på väg till ”solen”, och att närmare 3000 svenskar omkommit. Hur skulle sinnesstämningen då vara.
Att förövarna av detta illdåd senare skulle kommit att dödas av den svenska polisens terroristbekämpare – skulle vi då reagera primärt reagera negativt och börja ifrågasätta legitimiteten i dödandet … jag betvivlar.
Jag varken ifrågasätter folkrätten eller de krigslagar som vi lever med, men jag undrar om det kanske inte vore dags att uppdatera desamma. Terrorismen är gränslös; det är inte våra länder.

Det är mycket som kan diskuteras i denna och många andra spörsmål, men jag vill därför hänvisa till den viktigaste lärdomen jag fick genom mina juridiska studier – en insikt som känns väldigt akut.
Lärdomen lyder: De lege lata, de lege ferrenda. 

/Axel

Annonser

”Östros låter som ett eko av Borg”?

Vi kan vänta.

Valanalysen inom det socialdemokratiska partiet pågår för fullt, och efter vad man kan förstå så är alla deltagare mer eller mindre sprickfärdiga med ”läckor” eller ”egna utspel som följd”. SSU-ordföranden vill att hela partistyrelsen skall ställa sina platser till förfogande. Tunga S-namn som Morgan Johansson, Ylva Johansson, Håkan Juholt har på ett eller annat sätt stämt in i kravet. och precis som S-tatsvetaren Stig-Björn Ljunggren konstaterar i  Aftonbladet , inträffar det som ingen helst önskar. Personangreppen ökar i takt med partiledningens resignerade hållning och framför allt i deras brist på närvaro.

Var är Mona Sahlin? Efter det att hon kungjorde att ” nu är det slut”, verkar det som om hon tagit en time-out – vilken i ordningen? Och var är partisekreterare Baylan? Var är Thomas Östros? Var är Thomas Bodström?
Var Urban Ahlin är – det vet vi. Han ligger lågt.

 

Som ni förstår är det inte läge att kasta sig in i denna präktiga baksmälledebatt, men jag kan i alla fall inte undanhålla mig från att konstatera att man uppfattar saker på olika sätt.
I dagens SvD kan man läsa ett Brännpunktsinlägg skrivet av  Daniel Suhonen, redaktör för SSU:s tidskrift Tvärdrag. Rubriken lyder  ”Östros låter som ett eko av Borg”.

Visst kan ekon förvandlas, men inte till den milda grad, va? Vad jag kommer ihåg från valrörelsen så utmärkte sig väl herr Östros mest för, efter att ha lyssnat till Borg, att alltid säga motsatsen.

I skuggan av skogens konung

Skogens konung

Gårdagens presskonferens i älgskogen blev, som väntat en uppvisning i cyklopjournalistik. ”Man – grant” stod de där, uppställda som förväntansfulla drevkarlar och hade bara en sak för ögonen. Nu skulle kungen bekänna sin synd och skuld och lösnummerupplagorna skulle nå oanade höjder. Och så kommer karln och säger att han inte läst boken. Ridå! Där stod journalisterna som fågelholkar och tittade förvånat på när ”skogens konung” gick rakt igenom drevkedjan. I upphetsningen och i förvissningen om  att ”så här lätt får han inte slinka ur greppet”, så kunde man höra någon förtvivlad drevkarl undra om sanningshalten i boken – som kungen inte läst! – istället för att haka på upplysningen från majestätet att han var på väg till Kina.

Se där en möjlighet till att ställa frågor.
Skulle kungen möjligen åka till Kina för att tala de kinesiska makthavarna tillrätta vad gäller de mänskliga rättigheterna i allmänhet eller specifikt; fråga om hur man tänker när man spärrar in en man vars brott är att han förespråkar flerpartisystem och respekt för mänskliga och demokratiska rättigheter; religionsfrihet, mötesfrihet och yttrandefrihet?

Men där stod de – cykloperna!

P.S. Tänk om Alfred Nobel inte fått sin vilja igenom att fredspriset att det skall utdelas i Norge – då hade den kungliga kinaresenären fått ytterligare ett problem på halsen.

Läs förre PO, Pär-Arne Jigenius debattinlägg i DN. Något för cykloperna att begrunda.

Utsända cykloper från Expressen Aftonbladet

Läs även Expressens efterbörd.

OÄRK!

Expressen 4 nov.-10

 

 

Det finns ett onomatopoetiskt ord … OÄRK! … som jag lärde mig för att uttrycka en känsla som inte det inte fanns ord för.
Nu är det dags … OÄRK!

Jag vet inte varför jag inte kan stilla mig och bara betrakta alla dessa journalister som fått för sig att man håller på att uträtta något stort. Jag tänker naturligtvis på de stackars ”gyttjebrottarna” i våra vanligaste kvällstidningar som försöker hålla igång denna nymornade nymoralistiska lervälling.
Jag börjar undra om det kanske ligger något ”vidare” i det som vi ser hända omkring oss.
Vi har fått in SD i Sveriges högsta beslutande församling med sin bygderomantiska moral,
vi har KD som via sitt ombud Peter Althin, tillika ordförande i republikanska klubben som vill göra skvaller till en statsangelägenhet och kvällspressen har börjat moralisera över allehanda egenhändigt tillverkade skandaler. Snart sagt har vi väl en liten svart mustasch på varenda liten gubbe i det här landet.

I alla händelser är det ut det perspektivet som jag börjat fundera.

Är det kanske så att det är dags att sänka ribban? !

Vad jag menar är att det kanske börjar bli dags att  låta kvällspressen få löpa linan ut under parollen ”äckligast är bäst”. Låt kvällspressen dra ner byxorna på sig själva; så långt så att den seriösa journalistiken inte finner det trovärdigt att följa efter. Nu sitter redaktionsledningarna på våra seriösa mediaredaktioner och känner att ” vi måste hänga på – skvalleret har blivit av allmänt intresse”, och legitimerar därmed en dålig journalistik.
Vi har en pressombudsman, vi har pressens opinionsnämnd och vi har en förtalsparagraf. Låt det räcka.

Låt inte kvällspressen dessutom få bli en dömande makt!

Läs exempelvis: Expressen Aftonbladet och en något mer sansad bevakning i skuggan av … SvD och DN

Kungens vandel

Kungahuset upphör tydligen inte att fascinera människor. Nu senast är det naturligtvis historien kring den nya boken om kungen, en bok som just ingen har läst men som alla vill uttala sig om – och nu alltså jag. Vad som verkar uppröra mest är att kungens kompisar brukade ordna fester, där emellanåt kungen deltog, på olämpliga ställen, i en svartklubb som drevs av en åtminstone senare ökänd gangster. När dessa fester, där galanta damer av allehanda slag deltog, ägde rum är det ingen som meddelat, åtminstone inte så jag hört det. ”70-talet” har nämnts, men det kan vara av intresse om dessa tilldragelser inträffade innan Silvia Sommerlath kom in i bilden. Men därom veta vi – eller i alla fall jag – alltså intet.

Här uppstår frågor.

A) Är detta intressant?

B) Vad vet vi, kan man lita på vad författarna skrivit?

C) Har något fel begåtts?

Om vi tar den första frågan först, så kan det vara intressant om svaren på frågorna B) och C) är jakande. Är de då det? Nej. Författarna säger, angående fråga B) att allt är sant. De som sägs ha uttalat sig har sagt att de ingenting sagt eller att allt är ljug. Kan vi gissa att sanningen ligger någonstans mittemellan, dvs att kungen har varit på fest och har haft, får man hoppas, roligt. Ligger det något fel i detta? Troligen inte, eftersom Säpo hela tiden varit med och vakat över att inget otillbörligt sker.

Varför då denna uppståndelse? Jo, för att författarna är journalister och deras kolleger vill hjälpa till att sälja boken och drar därför i gång stora drevmaskineriet.

Jag själv blir mest mycket trött. Och glad över att jag inte var kung under min studenttid . . .

Läs sansad rapportering:  SvD

Drevet går – inte bara i älgskogen, utan främst i Expressen.

Drevet går vidare i AB

Dagens lönebesked

"Nu vet vi ...!

I dagens nätupplaga av Expressen kan man läsa om vad som  skulle ske om ishockeyspelarnas löner skulle redovisas öppet.

Låt spelarlönerna bli offentliga.
Låt oss se vad stjärnorna tjänar.
Det skulle också sätta mer tryck på de spelare som inte lever upp till sina löner.

Att lönerna för elitidrottare skenat iväg kan man säkert ha många synpunkter på, men nog måste man utgå ifrån att ansvariga arbetsgivare i respektive klubb tar sitt ansvar, då man skriver sina kontrakt.
En öppen redovisning av löner skapar möjligen mer utrymme för journalister och Jantelagstillskyndare att ha något att oja sig över.

P.S. Tage Danielsson skaldade om ohemula löner följande i sin Postilla under rubriken Äldre revolutionärers söndag:

Kan det va rätt att våra söner
har så förbannat höga löner

Surt sa Maria.

Men kära fru Wetterstrand.

Varför denna jermiad. Överenskommelsen, innan valet, mellan de röd-gröna och Alliansen var att det största blocket skulle bilda regering. Att Reinfeldt nu vill söka kontakt med MP för att sondera terrängen innebär väl inte att han skjutit över ansvaret.

”Huvudansvaret ligger hos Reinfeldt. Det är han som sagt att han ska regera”, säger Wetterstrand, enligt Expressen.
Men det är väl just det han gör!

Är fru Wetterstrand månne pressad av annat?