När ord och handling blir ett

En Brännpunktsartikel i SvD förde idag mig vidare till Kent Persson (M) som skriver på sin kommenterande blogg om Sverigedemokraternas och deras nyvunna politiska profil. Han söker i densamma skapa en klar rågång gentemot Sverigedemokraterna och deras idéer  i ordalag som verkar övertygande. Det är i ock för sig hedervärt och förhoppningsvis gör han sig samtidigt till tolk för flertalet partikamrater. Men som en av kommentatorerna i bloggen så påpassligt påminner om, så var det ju faktiskt inte alltför länge sedan samma typ av fasad som rämnade  i ett reportage från moderata valstugor. Ett exempel på där ord och handling inte är ett.
Jag ifrågasätter naturligtvis inte Kent Persson ärliga uppsåt, men antagligen kommer hans bombastiska skrivning – det  ”handlar det om att alla människor är lika mycket värda. Det är en värdering jag aldrig kan kompromissa om. Någonsin.” – att komma till korta när han så möter den krassa verkligheten. Tyvärr!

En utomordentlig kontrast möttes jag av denna morgon då läkaren Claes Hultling i Tankar för dagen, berättade om just människors lika värde. Lyssna gärna på detta inlägg och man blir då pinsamt medveten om att ord är ord och handling.

Annonser

M vs M

Den moderate politikern i Örebro, Kent Persson, som enligt uppgift skall ingå i den moderata idégruppen för M:s framtida politik, har på sin blogg behandlat begreppet frihet – ett begrepp som M tydligen vill göra till en viktig del av sitt framtida varumärke.

Att använda sig av ordet frihet låter naturligtvis tjusigt, men när man så kommer fram till att konkretisera innebörden så blir det svårare, vilket framgår av hans blogg. Först använder han frihet att vara synonymt med valfrihet, för att strax, efter ytterligare ett antal svepande formuleringar som jag tror att all demokratiskt sinnade människor kan skriva under på, dyka ner i det moderata paradgrenen ekonomisk frihet. Denna frihet mynnar naturligtvis ut i krav om ytterligare skattesänkningar. Han skriver:
Örebro kommun har idag en alltför hög skatt. Min bedömning är att den kommande mandatperioden finns ett ekonomiskt utrymme i den kommunala ekonomin att sänka skatten med cirka 50 öre. Ser man fram till 2018 borde målsättningen vara att kunna sänka skatten med 1 krona. Vi behöver göra det för att kunna vara konkurrenskraftig med andra kommuner. Ska Örebro kunna locka till sig företag och medborgare måste välfärdsverksamheterna ha toppkvalité samtidigt som skatten är rimlig.

Huruvida denna passus skulle vara ett incitament för ökad frihet har jag svårt att förstå, allra helst som jag samtidigt läser en intervju med Thomas Idergard i SvD. Här handlar det verkligen om att skapa frihet för medborgarna – inte bara sänka skatten, med några öre. För att exemplifiera vad han menar säger han bland annat:
Medelklassflirten får ha en gräns. Om medelklassen vill ha kommunalt subventionerade äventyrsbad att bubbla i på helgerna, måste medelklassen få höra att det kommer de inte att få förrän skolan och äldrevården har de resurser som behövs inom ramen för det samlade skattetryck som är rimligt. Bubbla får man göra på sin egen bekostnad.

Detta menar jag är att ta tag i begreppet frihet. Han menar att den mest centrala frågan är – Vad ska det offentliga göra och vad ska det inte göra?
Men den debatten kanske Kent Persson och den idégrupp som han sitter i inte vågar ta. Det vore ju att begränsa friheten för våra politiker – att bestämma!