Vad menar Lars Calmfors?

”Det är slående hur regeringar tenderar att driva grundidéerna i sin politik alldeles för långt till förfång för andra målsättningar.”

Detta uttalande gjorde professor Lars Calmfors på DN debatt den 21 juli. Inlägget byggde på professorns egna tro att införandet av ett femte jobbskatteavdrag torde vara skadligt för Sveriges ekonomi.
Detta är en diskussion som jag inte är kompetent att bedöma riktigheten i – inte jag heller – men jag är samtidigt lite förvånad över inlägget kom först nu. Ett år för sent. Det är nämligen så att Alliansen utlovar i sitt valmanifest ett jobbskatteavdrag om ytterligare 15 miljarder kronor. Dessutom säger statsminister Fredrik Reinfeldt i manifestet: Vi lovar inte mer än vi kan hålla”.
Men då var det som sagt tyst från professor Calmfors.

Faktum är att jag inte riktigt följer professor Calmfors när han kommer upp på banan ett år senare och samtidigt uttalar som sagt att det är slående hur regeringar tenderar att driva sina grundidéer. Att hans uttalande sedan fortsätter med att de driver sin politik … för långt till förfång för andra målsättningar.” Det senare är ju faktiskt hans egen bedömning.
Jag ställer mig därför frågan; är det inte partiernas skyldighet att driva sina grundidéer och allra helst som man redogör för dem i sitt valmanifest?

Annonser

När babblet tystnar

Många gånger har jag citerat radiolegenden Alf Martin, då han konstaterade att journalistik; ” det är att skilja agnarna från vetet och sedan publicera agnarna.”

I gårdagens Gomorron Världen, riktade en av paneldeltagarna i inslaget  ”Panelen” en välriktad och klar värdering av den svenska nivån på den inhemska politiska debatten. Det var ledarskribenten Annika Ström –Melin (DN), som klargjorde för övriga paneldeltagare, Göran Greider, Dalademokraten och Katrine Kielos, Aftonbladet, att det var kanske dags att regeringen började lyssna på den samlade kompetensen i Sverige. Uttalandet var ett svar på programledarens fråga om det var riktigt att regeringen lyssnade till professor Lars Calmfors framförda förslag om att inte genomföra ett 5:e jobbskatteavdrag.

Annika Ström-Melin efterlyste mer av sakkunskap i den politiska debatten och konstaterade samtidigt att problemet var inte att det fanns för många Calmfors, utan och tillade att problemet var att det var för många av  typen, ”vi som sitter här och babblar”!

Jag vet inte om Annika Ström-Melin inpirerats till uttalandet efter att ha läst ett ledarstick i SvD, där nationalekonomen Villy Bergström (s) citeras:
– Man ( i arbetarrörelsen) har aldrig förstått att man aktivt måste förse sig med den bästa kompetensen. I stället har man sett stark förankring inom rörelsen som viktigare.

Med ett visst perspektiv på den debatt som förevarit är det kanske inte så konstigt att det kommer en reaktion. Politikerna och flertalet proffstyckare har semester och då kan kompetensen göra sig hörd. Och detta i kombination med medias brist brist på nyheter, så ges utrymme för kompetensen att göra sig hörd.

Men ack; snart är de tillbaka och den politiska agendan  återgår till det vanliga babblet.

P.S. Kanske en idé vore att snegla på ett program – Les 4 vérités – som sänds varje vardagsmorgon på France 2, och där kompetens inom olika politiska områden nagelfars av kompetenta journalister. Kanske ett bra sätt att skilja agnarna från vetet.