Something is rotten in the state of Sweden

citat_styck_1

Se vidare: http://www.andersagell.se under rubriken ”Styckmordet”

Igår hade jag förmånen att få lyssna till en intressant föredrag som arrangerades av Föreningen för Filosofi och Specialvetenskap – en sammanslutning för de som önskar samarbete mellan filosofin och fackvetenskaperna. Normalt brukar det handla om föreläsningar (eller en föresättning) som ger kunskapsinsikter i, för många okända, ämnesområden.

Men denna gång handlade det istället om bristande kunskap. Ämnet för föredraget handlade om brist på insikt om vittnespsykologi hos polis, åklagare, advokater och domstolar och hur detta kan leda till felaktiga domar.
Allt oftare får vi läsa om hur rättsväsendet famlar och  effekterna blir förödande för de dömda i komplicerade brottmål. Mest aktuellt är väl det s.k. Quick-fallet där det verkar som om polis- och åklagarväsendet drabbats av en kollektiv härdsmälta, men än värre verkar det s.k. ”da Costa-fallet” att framstå. Här har inte bara polis och åklagare nonchalerat de mest grundläggande delarna inom vittnespsykologin utan även, vad det tycks, har även domstolarna ådagalagt hur en kunskapsbrist i ämnet, kombinerat med en osund kåranda fått förödande konsekvenser för två människor.

Naturligtvis är jag inte man att döma, men citatet ovan har faktiskt fog för sig när jag lyssnade till advokat Anders Frigells redogörelse. Han började med att gå igenom grundläggande element inom vittnespsykologin för att sedan få sina åhörare att häpna hur den vetenskap åsidosatts på punkt efter punkt. Det gällde vittneutsagor som kunde vara mer än 3 år gamla – hur trovärdiga är sådana? Det gällde konfrontation med de misstänkta, som bröt mot alla regler för vittneskonfrontation. Det gällde mediernas påverkanderoll där direkta kopplingar mellan medier och vittnesutsagor kan utläsas. Ja, listan kan göras lång, men kanske det värsta av allt är är det kamraderi som tycks finnas mellan verksamma inom domstolsskrået, alltifrån enskilda domare till justitiekansler och justitieminister. Den senare hade bemött advokat Frigells propos om ett 45-minuters möte med att hennes ”agenda inte tålde några möten”.

Man kan verkligen ställa sig fråga vad 45 minuter är mot 2 förstörda människors liv som blivit effekten av ett av rättsstaten Sveriges värsta rättsskandaler.

P.S. När jag läser Leif GW Persons sammanfattning så förstår jag att rättsrötan sitter djupt i det här landet.

 

 

 

 

Annonser

Kameraderi på högsta nivå

Kameraderiets högborg

Sverige är ett mycket litet land – ett land där många trådar löper samman. Ett land där kamraderi och kåranda betyder mycket.
Vi har partier, fack, polis, domare, åklagare och andra institutioner där solidariteten blivit en dogm. Samma regler som gäller för börsbolagen högsta företrädare gäller även här. Det förekommer en intern debatt, mellan skål och vägg, men utåt håller man ihop. De få skandaler som uppträder kommer oftast av att någon läcker – gärna genom ombud – och så är media igång.
Den kriminella världen använder sig av målvakter, men den mera sofistkerade världen använder sig av ombud. Resultatet blir dock detsamma. ”Samhället”(?) kan bara åse vad som sker … i lönndom.

Det var inte utan att just dessa tankar flög genom huvudet då jag lyssnade på debatten mellan f.d. JK Göran Lambertz och kriminologiprofessorn Leif GW Persson i gårdagens Aktuellt (13 min in i sändningen). Vad Leif GW tyckte och tänkte om Lambertz framgick med all önskvärd tydlighet och kan avläsas i olika pressreferat och intervjuer*. Men det som jag lade mest märke till, är Leif GW Perssons sista replik i debatten, efter han avfärdat kravet på en kommission med kalla det för ”finalen på en svart fars” som det svenska rättssamhället utgör och samtidigt utnämnt Göran Lambertz till orförande varvid denne svarade: Jamen jag är ju jävig!
(Tyvärr pladdrar programledaren, men jag tycker mig kunna utskilja hur GW nämner Quick-utredningen och namnet Clas Borgström.)

GW: – Ja men du ansåg dig inte vara jävig när du granskade Quickutredningen?

GL: – Nej, det var jag ju inte, var jag ju inte heller…

GW:– Nehej, inte, men Claes Borgström är en av dina bästa vänner

GL: Oh snälla Leif hehe …

Claes Borgström var som bekant försvarare av Thomas Quick, men bytte sedan sida. Göran Lambertz var JK och lade ned en granskning av  Quickfallet 2006. Men nu är de här igen … det gamla gänget. Göran Lambertz som själv tidigare ifrågasatt rättssäkerheten i svenska domstolar och hävdat att det satt oskyldigt dömda i svenska fängelser. Nu går han mot sig själv.

Sorry Göran; men nu skall jag åka in till stan och köpa Hannes Råstams bok. Den verkar ligga i klass med Per Lindebergs om da Costafallet. En annan rättsskandal i kameraderiets högborg – Sverige.

P.S. Läs gärna ett tidigare inlägg om vännerna Claes Borgström och Marianne Ny

* Svd

Läs även: DN debatt där Lambertz får sina fiskar varma efter sin debattartikel i samma tidning.