Ministerstrunt

I söndags avslutade Maciej Zaremba sin artikelserie Skogen vi ärvde i DN. Jag vill inte påstå att jag skulle klara av att ifrågasätta innehållet – därtill är min kunskap alldeles för liten – men framför allt … jag är alldeles för tagen av vissa bilder från verkligheten*, för att överhuvud taget ens komma på tanken. Just denna känsla får jag när jag läser ett genmäle‚ eller rättare sagt försök till genmäle, från Skogsstyrelsens generaldirektör, Monika Stridsman. Jag skriver ”försök”, för längre kommer hon inte. Pliktskyldigast försöker hon polemisera med Zaremba, men för varje försök viker hon ned sig och försöker mildra sina minst sagt svaga argument. Läs hennes svar  och man inser att det är något som fattas i hennes försök till friskrivning av hennes ämbetsverk. Man får en känsla av att hon kommit att hamna på ett intellektuellt kalhygge. Men jag tror kanske inte bara att det handlar om de exempel som Zaremba drar fram i sin fantastiska artikelserie. Nej det måste vara något ytterligare som stör generaldirektörens undermåliga klarläggande – och jag tror mig veta varför.

Betrakta bilden här till höger och generaldirektörens argument känns som andeviskningar i filttofflor. Denna bild är tagen av fotografen Thomas Karlsson, vars bilder visar en verklighet som inte ens en cyklop på Skogsstyrelsen kan förneka. Om man betraktar Thomas Karlssons bild(-er*) – (helst i original i papperstidningen) – så förstår man generaldirektörens hovsamma ton, när hon konfronteras med verkligheten, i vilken Bergvik Skog AB farit fram.
Och säkert är att  vår jordbruksminister, Eskil Erlandsson, måste haft samma bild för ögonen när han uttalade bland det mest korkade uttalanden man kunde avge: Men villaägaren har ju tomten kvar.

*Fler finns att beskåda: Bild 1. Bild 2. Bild 3. m.fl.

Annonser

Zaremba!

Ur askan i elden

DN-journalisten Maciej Zaremba inledde  söndagen den 3 april en artikelserie om den svenska skolan som enligt utsago, i DN:s ingress, kan betraktas som varande i fritt fall sedan kommunaliseringen av skolan inleddes för 20 år sedan. Med stort intresse har jag följt denne, kanske vår ende helt ”fristående” journalist, när han nu tagit tag i det samhälleliga problem som vi ”infödda svenskar” haft svårt att se igenom – svenskt utbildningsväsende. Idag kom den sista artikeln, men fortsättning lär följa.
Det är många faktorer som Zaremba pekar på och frilägger, men Skolverket och kommunaliseringen av det svenska skolväsendet framstår som två grundbultar. Efter kommunaliseringen tycks den svenska skolan ha blivit ett lovligt byte för gnidiga budgetchefer, understödda av flumpedagoger som såg som sitt yttersta vapen att förändra samhället ”till det bättre” genom att göra utbildningen jämlik.

Det vore förmätet av mig att gå närmare in på, analysera och bedöma Zarembas artikelserie – det är mycket som måste smältas först* – utan jag nöjer mig med att citera hans slutkläm i den sista artikeln. Den lär duga bra som trotyl i den debatt som måste följa:

Sveriges kommuner och landsting bör hållas utanför debatter och utredningar om skolans framtid, ty i dessa sammanhang saknar SKL all legitimitet. Detta sällskap av kommunala chefer representerar inte väljarna, inte eleverna, inte lärarna, inte Sveriges nationella intressen. Det har haft tjugo år på sig att bekräfta att det i skolfrågor endast representerar trångsyntheten, och det har lyckats alltför väl.

*Läs alla 5 artiklarna nu , även om jag fått ett halvt löfte om artikelserien skall komma ut i ett särtryck. Samtidigt skulle det vara roligt om DN följde upp de ”ansvarigas” eventuella genmälen. Hittills har det varit tyst som i graven.

/Axel