Davos igen!

 

Idag skall man diskutera världshälsan på World Forum i Davos och ett av ämnesområdena är skrämmande – Antibiotikaresistens!

Detta framgår av en Brännpunktsartikel i dagens SvD.
Jag har haft förmånen att få den global situationen vad gäller antibiotikaresistens  för mig ett flertal av professor Otto Cars och då blir jag, som sagt, skrämd. Jag minns speciellt en gång då han avrundade sin beskrivning av världsläget med att säga: “vi kommer nog att klara oss, kanske våra barn, men inte våra barnbarn”.
Hans utsaga belyser väl den mänskliga naturen att inse den reella faran för sent.

Vi får hoppas att Davosmötet ger avtryck eftersom det är mig veterligen “världen” och politikerna träffas.
Får dock onda aningar sedan jag förstått av tidigare intervju om Davosmötet att man skall diskutera världshälsan. Faran är väl att antibiotikaresistensen drunknar* i hälsohavet och att frälsarkransarna slängs ut av pressade politiker till de faror som är lättare att uppnå en lösning för.

* Läs bara rubrikerna i SvD om världens problem. SvD, SvD, SvD  osv… osv
Jag kan även påminna om egna reaktioner:

 

Annonser

Davos nästa!

Som ni vet så brukar jag framställa, lite slarvigt kanske, frågan: Och vad har du gjort för mänskligheten idag?
Naturligtvis ler de flesta, inklusive mig själv, i mjugg för vi vet att vi är enkla vingårdsarbetare.
En som dock inte behöver le i mjugg är professor Otto Cars som hela sitt forskarliv ägnat tiden åt ett av mänsklighetens största hot – antibiotikaresistens.
Oförtrutet har han jobbat med att informera världen om vad som kan förestå oss, om vi inte förbättrar sjukhushygienen, hejdar onödig förskrivning av antibiotika, hittar andra vägar att behandla infektionssjukdomar … m.m. m.m. Och nu har han lyckats med ytterligare genombrott då han intervjuats på World Economic Forums mycket lästa och välrenomerade blogg. Man kan här läsa  och begrunda den, som så många uppfattat som en domedagsprofetia, men som samtidigt nu börjat att tas på allvar.  När man läser om World Economic Forums inflytande på allas våra globala framtid så förstår man att professor Cars endast är att gratulera.
Davos nästa!

Läs även tidigare inlägg:
https://flanerase.wordpress.com/2009/09/17/antibiotikaresistens-och-media/
https://flanerase.wordpress.com/2009/09/01/antibiotikaresistens-och-afghanistan/
https://flanerase.wordpress.com/2012/05/11/vikten-av-att-mota-motstand/
https://flanerase.wordpress.com/2010/12/10/processer-ar-inga-nyheter/
https://flanerase.wordpress.com/2009/11/04/grattis-otto/
https://flanerase.wordpress.com/2009/05/25/insikt-om-ett-varldsproblem/

Vikten av att möta motstånd

Om någon läsare kan något om hur man handhar masskommunikation vid katastrofer. Skriv gärna och berätta!

Tidningen Fokus har i sitt nummer förra veckan (18) gjort en intressant  lunchintervju med Uppsalaprofessorn, Kjell Aleklett, och hans livs uppdrag: att påvisa att oljan kommer att ta slut. Han påstår att ”olja är en ändlig produkt” i kontrast till oljeleverantörerna som menar att det finns mycket olja – (i artikeln företräds denna åsikt av professorn Öysten Noreng, professor i petroliumekonomi). Peak oil” – den tidpunkt då produktionen av olja viker och det blir dyrare att producera än att sälja – det är den som striden står om.
Aleklett varnar för att något måste göras ”innan hela världen havererar”.
Och så pekar han  dessutom på svårigheten att förstå det här med exponentiell tillväxt.
Det är naturligtvis omöjligt för en lekman som jag, att (be)-döma vad som är det mest troliga scenariot – men så var det, det här med exponentiell utveckling och professor Alekletts uttalanden i Fokusartikeln, som gjorde att jag började fundera.
Först kommer han med ett påstående – Jag är övertygad om att detta är den största frågan som världen står inför – ett påstående som jag kan förstå, då han brinner för sin gärning, men som jag ändå har svårt att ta till mig.
Men så var det, det här med exponentiell tillväxt. Om man tar den i beaktande, så undrar jag ändå om inte antibiotikaresistensen är än värre.
Men ändå så verkar inte frågan bli stor nog, för att tas på allvar.
Varför?
Beror det på att idag betraktas antibiotika fortfarande som en oändlig resurs och få lyssnar till de varningar som förestår mänskligheten? Eller kanske beroende på frågans apokalyptisk karaktär?
Eller är det månne så enkelt att det handlar om bristen på motstånd i frågan om antibiotikaanvändningen. Det finns ingen ”Öysten Noreng” som representerar det goda inför framtiden – tillförsikten om att ”det ordnar sig alltid!”

Det är naturligtvis omöjligt att tänka sig att en enda medicinskt utbildad människa skulle kunna framträda och propagera för ökad antibiotikaanvändning; man kan därför verkligen undra: Är det bristen på motstånd som gör att mänskligheten tycks gå framtiden till mötes – i en sorts kollektiv holocaust.
Alla vet att ökad antibiotikaanvändning kommer att påskynda resistensen exponentiellt, och att kravet därför på minskad användning ökar … men …
Fortfarande klingar i mina öron professor Otto Cars frågor. (Se tidigare inlägg) + det senaste.

Kommer tillgången till effektiva antibiotika att ses som en ändlig global resurs som behöver ransoneras och fördelas över världen?
I vilket forum skall i så fall sådana överenskommelser göras?
 

P.S. Ingen vet hur man skall skapa opinion i denna vår ödesfråga, men jag skall åtminstone ringa Fokus och be dem göra en intervju med professor Otto Cars – det är den värd!

 

Att sila mygg …

Här säljs tickande bomber!

I morse läste jag i SvD, om en undersökning som försäkringsbolaget Trygg Hansa låtit göra i samarbete med Världsnaturfonden. I artikeln läste jag följande: Sju högstadiebarn av tio oroar sig för klimatförändringarna.

Jag säger bara: STACKARS BARN!

Artikeln redogör för hur klimatdebatten tycks ha skapat neuroser och ”klimatångest” och för att mota Olle i grind så har Trygg Hansa skapat ”en liten klimatskola som vi ska sprida i skolor och till familjer som kan användas som underlag för att ta upp frågan vid middagsbordet hemma.”

Jag säger bara: STACKARS TRYGG HANSA!

Igår lyssnade jag till professor Otto Cars från ReAct, då han berättade om mänsklighetens framtid i skuggan av den tysta katastrof som är ständigt pågående – Multibakterieresistensen.    Som samhällets största problem är hur man skall medvetandegöra människorna vad som förestår. Att fågelinfluensan gav rubriker är förståeligt, men den tysta och verkliga katastrofen, den ger inga rubriker. Visst är vi medvetna om antibiotikan och människornas dilemma, men faktiskt är det ingen som tar det riktigt på allvar. Det här handlar nämligen inte om en nationell katastrof – det är en global katastrof!

Men som sagt; det är inte utan att man kan undra vad Trygg Hansa skall ta sig till när människor dör i sjukdomar som vi tagit för givna att de kan botas med antibiotika. Inom något decennium så kommer världen att stå inför ett faktum som det finns vetenskapliga belägg för – i motsats till klimat-paradoxen – där ingen antibiotikabehandling hjälper. Lunginflammation, cancer, höftledsoperationer … listan är oändlig … som gör att vi inom en snar framtid åker in till sjukhuset för att sedan åka därifrån med obotliga sjukdomar.

STACKARS BARN!

P.S. De senaste fem åren har antalet anmälda skador till Trygg Hansa på grund av extremväder ökat med 50 procent.

Pest och kolera

Vi har vant oss vid uttrycket ”pest eller kolera”, som lite harmlöst. I vilket  fall indikerar uttrycket möjligheten för att det finns alternativ, men nu det verkar som om vi får vänja oss vid att uttrycket muterat, i framtiden. Pest och kolera kommer det att heta. Under pågående accelererande svininfluensaepedemi kommer ånyo en rapport om vad som väntar om hörnet. I dagens DN kan man läsa om multiresistenta bakterier, som kanske låter ofarligt, men som på kort tid utvecklats till totalresistenta och som kommer att göra människan till ett försvarslöst villebråd. Minsta sår kan komma att bli ett dödligt.

Otto Cars, som vi hade anledning att gratulera för några dagar sedan, är oroad över resultaten i den nya studien.

– Vi kan inte skydda oss i Sverige, det här får vi se mer av i framtiden. För att begränsa konsekvenserna måste vi dels minska användningen av antibiotika ytterligare och dels få fler enkelrum i vården för att minska smittspridningen.

Att ”begränsa användning av antibiotika och att få flera enkelrum i vården”,  är vad vi förstår bara ett sätt att förlänga tidsfristen.

I ett uppslagsverk kan man läsa: Bidragande orsak till till resistensutvecklingen är den storskaliga användningen av antibiotika i modern tid,främst som medicin men också, i många länder som tillsats i djurfoder för att befrämja tillväxten. En restriktivare förskrivning av dessa läkemedel blir därför ett nödvändigt inslag i krigföringen mot bakteriena.

Och detta skrevs för 20 år sedan!

Antibiotikaresistens och media

”Antibiotikaresistens är ett stort och bortglömt hot. I stora delar av världen dör tusentals människor av att de preparat de får, inte längre har någon verkan. 

– Det här är en epidemi som pågår här och nu. Gör vi inte något kommer det garanterat att gå åt pipan, säger Otto Cars.”

Läs hela artikeln.

Detta uttalande gjorde professor Otto Cars den 25 januari 2007 under ett journalistseminarium. Det är snart 3 år sedan! Och tystnaden från media har varit fundamental, så när som på ett antal vetenskapsjournalisters enträgna arbete. Men någon nyhet har det aldrig blivit i media. Istället har ett antal influensor kommit att hamna på förstasidorna – det verkar mer som om vi mer drabbats av en ”presspandemi” än något annat.

Men så nu, idag, är det annat ljud i skällan. Nu tycks media stå på tå och uttrycker sig i termer av att problemet  … ”är värre än vad som trotts tidigare” … 

Anledningen till attitydförändringen är den konferens som hålls i Stockholm – iscensatt av Otto Cars efter åratals träget arbete. Och det är gott och väl att detta hot mot hela mänskligheten äntligen tycks få den plats i media som frågan är värd, men tyvärr sker det på ett ovärdigt sätt från flertalet nyhetsjournalister. Man börjar genast jaga syndabockar. Vem är ansvarig? Sådant säljer! I ett radioinslag för ett tag sedan anade man tonläget. Lyssna gärna till hur journalisten i inslaget, hela tiden försöker indikera läkemedelsföretagen som de stora bovarna. Samma visa upprepades, som sagt, i dagens morgoneko.

Ibland blir man mest trött på media och deras jakt på ansvariga. Kanske det kunde vara av visst värde om redaktörerna på Sveriges Radio drog sig till baka och betraktar bjälken i sitt eget öga.