? … som i en liten Ask

*

Ursäkta, men vad är det för fel på vårt rättssamhälle? (läs andra stycket i § 5 nogrannsamt.)
Att fru Ask, vår justitieminister, inte håller måttet kan väl inte vara alla tokigheters förklaring?
Men att något inte hänger ihop längre är helt klart. Först får ett justitieråd spinn och börjar bedöma andra domares bevisvärderingsförmåga och nu visar det sig att Svea rikes lag inte längre kan tillämpas.
Ja, jag  vet att det finns obsoleta lagar som t.ex.  Byggningabalkens bestämmelser om huru svin må i ollonskog släppas, men inte visste jag att ockerlagen mött samma öde.
På den tiden jag läste juridik så talade man om att riksbanksränta + 8% var gränsen för ocker och brottet avsåg att hindra ockrare och procentare att sko sig på människors trångmål, men så på senare tid har ockrandet kommit att institutionaliseras genom olika mer eller mindre seriösa finansinstitut. Och hux flux så råder avtalsfrihet.
Men så, plötsligt kommer SVT och knäcker den åldriga nyheten om finansbolagens ockerränter, som kan handla om 10.000-tals procentenheter, och då blir det genast ett herrans liv.
Men fru Ask sover vidare – någonting var inte att vänta från rättsstatens högste beskyddare – och i stället framträder därvid en yrvaken finansmarknadsminister, Peter Norman,  och säger att ”det är oacceptabelt”, för att sedan visa handlingskraft och uttrycker  att man skall ”titta på frågan”. Ytterligare ett statsråd som tycks varken kunna ge råd eller ta råd. Rådvill verkar det mest täckande för ordet.

Och så vidare i raden.
Nu inträder på scenen en överåklagare vid åklagarmyndighetens avdelning för bland annat eko- och skattebrott,  en herr Thomas Häggström, och förklarar varför ockret kan pågå helt ogenerat: ”Det är att det inte är klart vem som har ansvar för frågan”. Konsumentverket, Polisen eller kanske till och med Åklagarmyndigheten.
Man tar sig för pannan.

En rättsstat som inte kan avgöra vem som har ansvaret för brottsbalksbrott enligt Sveriges Rikes Lag!
Vakna fru Ask … eller låt dig snarast utnämnas till landshövding!

 
… i vaket tillstånd
Annonser

Vår man i Marrakesh

I huvudet på en minister?

Detta står att läsa i DN.
Läs och begrunda:

”Behandla bankerna på samma sätt som när du köper en matta i Marrakesh – pruta, eller byt bank.” 

Så talar en minister som har bankerna på sitt konto.
Jag är naturligtvis lika okunnig om både marknaderna, den i Marrakesh som  den svenska finansmarknaden, men när jag läser intervjun med minister Norman så undrar jag om det inte handlar om olika saker och om inte jämförelsen är sprungen ur en hjärna som lider av samma okunnighet.
Borde inte det ovan uttalade mantrat lyda: Behandla bankerna på samma sätt som när du köpt en matta i Marrakesh – …? 
Jag har likt minister Norman, antar jag, aldrig inhandlat en matta i södra Marocko, men kan ändå inse att avtal gäller där som här, när det är prutat och klart. Så länge herr Norman tror att en, med statens goda minne, oligopolmarknad kan jämföras med en mattmarknad i Marrakesh, så anser jag att karln diskvalificerar sig själv som uttolkare av det finansiella livet.

P.S. Till råga på eländet så ser herr finansmarknadsminister Norman att det kan vara aktuellt med moms på finansiella tjänster hos bankerna. Han hänvisar till ”branschens övervinster” – och där vid kan vi vara överens – men var hamnar skatten till sist? Jo, hos konsumenten – den part som herr minister säger sig vilja skydda. Grattis Norman!