Att sila mygg …

Här säljs tickande bomber!

I morse läste jag i SvD, om en undersökning som försäkringsbolaget Trygg Hansa låtit göra i samarbete med Världsnaturfonden. I artikeln läste jag följande: Sju högstadiebarn av tio oroar sig för klimatförändringarna.

Jag säger bara: STACKARS BARN!

Artikeln redogör för hur klimatdebatten tycks ha skapat neuroser och ”klimatångest” och för att mota Olle i grind så har Trygg Hansa skapat ”en liten klimatskola som vi ska sprida i skolor och till familjer som kan användas som underlag för att ta upp frågan vid middagsbordet hemma.”

Jag säger bara: STACKARS TRYGG HANSA!

Igår lyssnade jag till professor Otto Cars från ReAct, då han berättade om mänsklighetens framtid i skuggan av den tysta katastrof som är ständigt pågående – Multibakterieresistensen.    Som samhällets största problem är hur man skall medvetandegöra människorna vad som förestår. Att fågelinfluensan gav rubriker är förståeligt, men den tysta och verkliga katastrofen, den ger inga rubriker. Visst är vi medvetna om antibiotikan och människornas dilemma, men faktiskt är det ingen som tar det riktigt på allvar. Det här handlar nämligen inte om en nationell katastrof – det är en global katastrof!

Men som sagt; det är inte utan att man kan undra vad Trygg Hansa skall ta sig till när människor dör i sjukdomar som vi tagit för givna att de kan botas med antibiotika. Inom något decennium så kommer världen att stå inför ett faktum som det finns vetenskapliga belägg för – i motsats till klimat-paradoxen – där ingen antibiotikabehandling hjälper. Lunginflammation, cancer, höftledsoperationer … listan är oändlig … som gör att vi inom en snar framtid åker in till sjukhuset för att sedan åka därifrån med obotliga sjukdomar.

STACKARS BARN!

P.S. De senaste fem åren har antalet anmälda skador till Trygg Hansa på grund av extremväder ökat med 50 procent.

Annonser

När en man går ”vidare”

Så fort Daniel och jag stöter på en läkare har vi lagt oss till med en vana – en del betraktar det kanske som en ful ovana – att fråga om han eller hon gjort något för mänskligheten under senare tid. Frågan är s.m.s ett sätt att ”pegga upp”, eftersom det ligger i läkaryrkets natur att man arbetar i mänsklighetens tjänst. Och allt detta står ju att läsa i läkareden.
Men så finns det de läkare som gör något ”mycket mer”, som till exempel läkare som arbetar för Läkare utan gränser, Operation Smile och ReAct med flera, mer eller mindre, ideella organisationer.
Och så finns det läkare som arbetar utifrån ett vidare perspektiv – i alla fall vad gäller det rent medicinska–  när man tänker på begreppet ”att arbeta i mänsklighetens tjänst”. I söndagens nummer av Upsala Nya Tidning berättas om en Uppsalaläkare, som nyligen startat en spännande organisation – Peace in the present.

Läkarens namn är Johan Sundelöf,  som jobbar inom området vård i livets slutskede – en verksamhet som bygger på respekten för människan och därför ligger naturligt för en man som vill arbeta ”vidare” – i mänsklighetens tjänst.


Den ovan nämnda UNT-artikeln berättar bland annat  om hur han via bilradion, för tre år sedan, fick lyssna till en palestinsk läkare,Izzeldin Abuelaish, som drabbades på ett sätt som vi, i vår trygga värld, inte med livligaste kan föreställa oss. Ett bombanfall kom att utplåna större delen av sin familj. Men istället för att kräva hämnd vände han sin sorg och sin frustration till något positivt, vilket gjort att kommit att nomineras till Nobels Fredspris ett flertal gånger. (Se 

Följden av ett enskilt radioprogram gjorde att Johan Sundlöf började fundera över vad han kunde göra ytterligare, med utgångspunkt i sitt medfödda intresse för humanism och fredsarbete. Efter kontakter med sin hårt drabbade palestinske kollega finns nu resultatet i form av den ideella föreningen Peace in the present.

Denne flerfaldigt Nobels Fredspris-nominerade palestinske läkaren, Izzeldin Abuelaish gör sitt första besök i Sverige 19–26 Februari. Han talar torsdagen den 23 februari 2012 klockan 19.15 på Utrikespolitiska föreningen i Universitetshuset.
Fyll Sal IX!

Gå även in på Peace in the present´s hemsida för ”vidare” information

Processer är inga nyheter

Stora och smärre saker inträffar mest hela tiden.
Wikileaks droppar som en otät kran och USA förfasar sig och vet inte hur man skall täta läckorna. Att internet skapar ett mer öppet samhälle är ingen nyhet – det är en process som pågått länge.
Kina brottas med likartade problem men här handlar det om hur man skall tysta en person som läcker om kinesernas ofrihet. Detta är inte heller någon nyhet  – det är en ständigt pågående process.
Om några månader så har dessa händelser sannolikt sjunkit undan för färskare och då, mer säljande nyheter.  Nyheter säljer medan processer får pågå till det blir en nyhet. Sådan är medialogiken.

Det finns alltså processer som rullar och går – sådant som inte inträffar vid en viss tidpunkt och skapar därför inte några direkta nyhetsrubriker – men nu kommer frågan; hur skall sådana processer kunna återspeglas i media för att skapa en medvetenhet hos mänskligheten.

Häromdagen fick jag ett nyhetsbrev från ReAct … (ni vet, den där organisationen som vi skrivit om ett flertal gånger och som arbetar med att informera om antibiotikaresistens.) Den här gången handlade det om vad internationella media skriver i ämnet – och det är mycket – men inget dramatiskt kan man tycka vid första påseende. Inget pang och bom. Ingen rök … ingen eld. Inga lik på gatan.
Men så faller ögonen på en liten notis om en liten flicka.

”In Guangdong province a little girl was born in the 25th week of pregnancy and weighing only 650 grams. Surprisingly she was already resistant to seven types of antibiotics. The treatment of the little girl was therefore a special challenge for physicians, Chin’s People’s Daily reported.
It is suggested that the cause of this antibiotic resistance is because the mother during her pregnancy ate meat and eggs that contained large amounts of antibiotic residues.
När man läst denna lilla blänkare börjar i alla fall jag att fundera: Hur  skall en nyhet vad gäller antibiotikaresistensen se ut för att den skall anses vara värd att uppmärksammas av media. Här pågår en dödlig process – nu föds människor med resistens mot antibiotika – men vem bryr sig?
Ingen tydligen, så länge det bara inte händer mig.
Därför: det är på oss alla som ansvaret faller att hålla oss informerade. Låt inte denna process, plötsligt bli en nyhet!
Börja prenumerera på ReActs Newsletter – redan nu.

Antibiotikaresistens och media

”Antibiotikaresistens är ett stort och bortglömt hot. I stora delar av världen dör tusentals människor av att de preparat de får, inte längre har någon verkan. 

– Det här är en epidemi som pågår här och nu. Gör vi inte något kommer det garanterat att gå åt pipan, säger Otto Cars.”

Läs hela artikeln.

Detta uttalande gjorde professor Otto Cars den 25 januari 2007 under ett journalistseminarium. Det är snart 3 år sedan! Och tystnaden från media har varit fundamental, så när som på ett antal vetenskapsjournalisters enträgna arbete. Men någon nyhet har det aldrig blivit i media. Istället har ett antal influensor kommit att hamna på förstasidorna – det verkar mer som om vi mer drabbats av en ”presspandemi” än något annat.

Men så nu, idag, är det annat ljud i skällan. Nu tycks media stå på tå och uttrycker sig i termer av att problemet  … ”är värre än vad som trotts tidigare” … 

Anledningen till attitydförändringen är den konferens som hålls i Stockholm – iscensatt av Otto Cars efter åratals träget arbete. Och det är gott och väl att detta hot mot hela mänskligheten äntligen tycks få den plats i media som frågan är värd, men tyvärr sker det på ett ovärdigt sätt från flertalet nyhetsjournalister. Man börjar genast jaga syndabockar. Vem är ansvarig? Sådant säljer! I ett radioinslag för ett tag sedan anade man tonläget. Lyssna gärna till hur journalisten i inslaget, hela tiden försöker indikera läkemedelsföretagen som de stora bovarna. Samma visa upprepades, som sagt, i dagens morgoneko.

Ibland blir man mest trött på media och deras jakt på ansvariga. Kanske det kunde vara av visst värde om redaktörerna på Sveriges Radio drog sig till baka och betraktar bjälken i sitt eget öga.

Antibiotikaresistens och Afghanistan

”Vi har vunnit alla strider vi utkämpat med talibanerna, ändå är vi inte i närheten av någon seger”, skriver en general Stanley McChrystal i en rapport, som citeras i dagens DN.

Det är inte utan att det finns paralleller mellan det som sker i Afghanistan och den kamp som mänskligheten för mot antibiotika resistensen. Man skulle, lite förenklat kunna byta ut ordet ”talibanerna” mot ”bakterierna” i citatet ovan. Men även om ett citat inte räcker för att man skall förstå vad jag menar med att koppla ihop Afghanistan med antibiotikaresistens, så framgår det säkert, med all tänkvärd tydlighet, om man studerar en kort liten film på Youtube. Dels får man en historisk tillbakablick på hur något harmlöst kan utvecklas, för att så småningom övergå i fullständig katastrof. Filmens clou kommer alldeles i slutet, men inte desto mindre inser man djupet i ovan nämnda citat.

Se filmen! 

P.S. Tyvärr förmedlas i dagens medier de tragiska effekterna av människans samlade dårskap vad gäller vårt förhållande till antibiotika. SvD, DN, m.fl.

Viktiga länkar: ReAct och Strama

Insikt om ett världsproblem

Härom dagen hamnade jag av en tillfällighet på en, i mitt tycke, intressant  hemsida, som behandlade ett, för några veckor sedan, hett ämne. Den minnesgode kommer säkert ihåg H1N1? …  Jaså inte det. Men svininfluensan då?  … Ja. den ja! Visst är det egendomligt i denna vår massmediala värd, att vi människor kan absorberas av en nyhet till den milda grad, för att bara några veckor senare ha glömt det mesta. I det här fallet föll mina ögon på en intressant artikel, på ovan nämnda hemsida, och ett citat som löd: Faktum är att när ett virus når media ökar dess smittsamhet, och dödlighet, med ett par tusen procent. Och det stämmer säkert i de flesta fall när det handlar om en en pandemi – ett dödshot mot mänskligheten. Men så finns det ett undantag – det handlar om antibiotikaresistens. (Denna farsot/pandemi är ingen nyhet – det är en pågående process och sådant ger inga rubriker. Ej heller bilder, för inte ens munskydd kan skydda mänskligheten.)

 Men om man läser smittskyddsinstitutets hemsida, så verkar det inte vara så farligt. Redan på inledningsraden står att läsa – ”Antibiotikaresistens är ett växande folkhälsoproblem som orsakar ökad sjuklighet och dödlighet i bakteriella infektioner” och det känns ju ganska tryggt att veta. ”Växande folkhälsoproblem” – ja, ja, sådant går ju alltid att ordna. I det trygga folkhemmet där allting ordnar sig till slut.

Men om man nu vill ha ett annat perspektiv på det s.k.folkhälsoproblemet så har man kunnat man läsa i tidigare artiklar att ”pandemin är redan här och den har redan dödat miljoner”. Men vem bryr sig? I alla fall inte media! Och senast kom en artikel på Brännpunktssidan i SvD som en påminnelse om vad som pågår – i det tysta. Man undrar vad som skall till för att vi människor skall börja reagera. Det skall därför bli intressant och se om DN, genom sin idag startade artikelserie, bara kommer att ”skrämma” upp oss lite, eller om den kommer att ge ett mer bestående intryck.

Om Du inte vill bli uppskrämd utan istället få adekvat information om vad som händer så tycker jag att Du skall gå in på ReActs hemsida (Action on
Antibiotic Resistance) och prenumerera på deras nyhetsbrev. Det är gratis och man slipper dessutom bli passiv åskådare till medias periodiska fyrverkerier.