O jösses vilken förändring!

droppen som … …

Det har varit barndop i Stockholm och jag har blivit mer kluven än någonsin.
Här bärs ett oskyldigt barn fram och inte nog med att barnet fick guds välsignelse – det skulle dessutom föräras serafimerorden!
Vad handlar det om? Är det en operettföreställning?

Jag tillhör inte någon klubb – varken den republikanska- eller den frigjorda statskyrkan – (den senare klubben lämnade jag redan på tidigt 70-tal, då biskop Giertz vägrade viga tre kvinnliga präster som därför fick bussas till Växjö) – men jag ställde mig faktiskt undrande då rikets representant in spe, uttryckte en tacksamhetsskuld till gud för det barn som var henne,  (och Daniel antar jag), var henne givet.
”Estelle skötte sig utmärkt”, rapporterade Svensk Damtidning, som om hon brydde sig och insåg stundens allvar.
Och DN rapporterar att  Stockholms stad skänker ett päronträd att planteras vid Haga slott som ett komplement till växterna till en köksträdgård som hennes föräldrar fick i samband med bröllopet. Men det lär dröja några år innan prinsessan kan njuta av sina alldeles egna päron.
Svd rapporterar  att det hela var  så anpassat i tiden – modernt, om man så säger. Men så kom kronprinsessans ord  …
Gud, vi tackar dig för vårt barn. Tack för gåvan som du gett … allt enligt Ekot.
Det är här jag börjar undra.
Är hon, som representant för konungariket Sverige, representativ  för det Sverige som vi lever i idag. Statskyrkan är avskaffad, det sekulära samhället är fastslaget i lag, andra religioner har etablerat sig … men samtidigt står Sveriges kommande officiella representant och låter som ett eko från den gamla studentvisan Jerum, jerum*:

Lyft bägarn högt och klinga, vän!
De gamla gudar leva än
bland skålar och pokaler,
bland skålar och pokaler!

P.S. Observera att jag respekterar henne som privatperson.

Annonser